Prosa
Merete Mazzarella
Den violetta timmen
Schildts & Söderströms 2022
Det är pandemivardag med oro och nya vanor, men trots allt trivsel i det lilla i upptakten till Merete Mazzarellas senaste bok Den violetta timmen. Det är ”hemma hos” i ett snöigt Ekenäs, det är högläsning inför natten och snöplogar långt före gryningsljuset.
När viruset sätter gränser och vintermörkret reser murar börjar hon som effektivt motgift att intressera sig för solens uppgång och nedgång: en ljusets dagbok. Under rådande omständigheter blir det mycket radio hemma, och på morgonnyheterna en bit in i december 2020 meddelas att ”årets självständighetsfest på slottet firas utan gäster och därför blir det inga handskakningar.” Hon log, liksom jag när jag läste det. Förmågan att fånga upp tillvarons små dråpligheter känns med andra ord igen, liksom den lätthet med vilken hon rör sig mellan högt och lågt, än ett citat från Google, än ett från Bo Carpelan. Det är tryggt att läsa Mazzarella, hon får en att känna sig välkommen i berättelsen.
ANDRA LÄSER
Ryssland
Ryssland stryper diplomatiska band till Finland – ”Ansvaret helt och hållet Finlands”
30.05.2023 21:01



TV
”Nepobarnsdebatten var tragikomisk” – ny säsong av Längtan till landet planeras, men utan paret Donner
30.05.2023 16:12

Skärgård
Efter skärgårdsbornas raseri: Posten kommer med plåster på såren till Bengt, 73: ”Det har varit helt åt helvete”
30.05.2023 17:11
