Insändare: Yle Extrem välkomnar en debatt om hur man talar om droger

Förra veckan publicerades serien ”Knark” på Yle Arenan och i samband med detta hade Yle Extrem en temavecka med fokus på droger. Temat genomsyrade mycket av det innehåll vi publicerade på redaktionell nivå och målet var att skapa en diskussion och därmed en ökad förståelse för både hur droganvändningen ser ut i Finland och för de personer som använder droger. I synnerhet har det varit viktigt för oss att ge en neutral bild av de användare som modigt ställt upp och öppet berättar om sin droganvändning, utan att demonisera, dehumanisera eller att döma dem. För att undvika stigmatisering har språkbruket varit något som diskuterats genomgående under seriens produktion. Det är därför överraskande att se Torsten Fagerholm skriva i sin ledare (HBL 12.9) att vi ”lättsamt använder stämplande slangord som ’knark’ eller ’knarkare’”.

Ordet ”knarkare” är mycket riktigt ett stigmatiserande ord. Det här är också orsaken till att det ordet inte har använts i något av Yle Extrems innehåll under temaveckan, trots att Fagerholms ledare antyder annat. Fagerholm föreslår själv ordet ”narkoman”, men det är likt ”knarkare” också en förlegad term som vi valt att inte använda. I stället använder vi genomgående den neutrala termen ”användare”. Målet med serien har varit att öppna upp hur olika de ämnen som bakas in under ett paraplybegrepp som ”knark” faktiskt är, därav titeln.

Ordet ”knark” kan anses lite gammalmodigt eller ”fnissigt”, men det är ett ord som fortfarande används, inte bara av intervjuobjekten på Yle, utan också i medier. I HBL kunde man senast för en månad sedan läsa en rubrik om hur ”tullen beslagtog knark värt 1,6 miljoner euro”. Till skillnad från ord som ”knarkare” eller ”narkoman” stigmatiserar ändå inte ordet ”knark” en utsatt grupp, utan kan mest kritiseras för att vara passé.

Vi på Yle Extrem välkomnar en debatt om hur man talar om droger och dess användare, det är något som vi aktivt gjort inför detta projekt och som vi gärna fortsätter med. Jag hoppas ändå att de viktiga frågorna som serien lyfter fram skulle få större uppmärksamhet i stället för att vi fastnar i semantik. En person som vi intervjuat berättar att hen första gången testade amfetamin som 14-åring, då en kompis pappa gav det åt hen. En annan berättar om hur hen inte fick hjälp med sin psykiska hälsa på grund av att hen öppet berättade om sin drog­användning för sin läkare. I stället fick personen beskedet att komma tillbaka då hen slutat. Fall som dessa visar att vi har djupgående problem i vårt samhälle både gällande drog­användning och hur vi behandlar psykisk ohälsa, och kopplingen mellan dessa är stark.

”Ordval signalerar makt” skriver Fagerholm. Som ledarskribent för landets största svenskspråkiga tidning har man också makt. Makten att styra den offentliga debatten, en makt att välja vad Svenskfinland talar om i dag. Det är beklagligt att makten som den plattformen ger inte används för att kommentera seriens faktiska innehåll. Fagerholm väljer att peka finger, kalla vårt innehåll för ”spexande” och kritisera ordval vi inte gjort, i stället för att lyfta fram de stigmatiserades kamp.

Simon Karlsson, producent, Yle Extrem

Svar Innan jag skrev ledaren var jag i kontakt med mediespråkvården, därtill diskuterade jag med drogforskare. Alla var ense: ordvalet ”knark” är misslyckat i det här sammanhanget. Här har Yle Extrem gjort sina egna redaktionella beslut, av allt att döma inte konsulterat sin egen språkvård på förhand. Man träffar knappast heller rätt målgrupp, eftersom få under 50 (eller 40) års ålder säger ”knark”. Detta är långt ifrån semantik, i synnerhet då drogrelaterade benämningar och ord har diskuterats en hel del internt inom mediespråkvården på sistone. Med detta grepp uppnår Svenska Yle knappast önskat resultat: avstigmatisering.

Karlsson nämner mitt bruk av ordet ”narkoman”, men plockar det ur sitt sammanhang: "Få användare vill klassa sig själva som narkomaner, alla anser att de vandrar längs den gyllene medelvägen ...". Här konsulterade jag HBL:s språkvård innan publicering.

Det är anmärkningsvärt att vårt public service-bolag intar en sådan polemisk ton i sin publikdialog, med whataboutism och körsbärsplockade argument. Vidare: att Svenska Yle viftar bort HBL:s kritik mot en artikel som kan läsas som en konkret handbok för droginköp via darknet gör en extra betänksam.

Hur som helst: det var fel att antyda att Svenska Yle skriver eller säger ”knarkare”, den funderingen var en utveckling av min föregripande dialog med språkvårdarna. Som alltså tycks ha uteblivit hos public service denna gång.

Torsten Fagerholm, ledarskribent, HBL