Han gjorde Ryssland till stormakt

=====

HBL:s serie Så formades Finland som pågått under hela året närmar sig nu sin kulmen samtidigt som vi står inför Finlands 100-års dag den 6 december. Följ med och läs om vilka händelser och fenomen som har format vårt land mest! Journalisten och författaren Staffan Bruun har botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Peter den store och hans roll landar på en fjärde plats.

=====

1689 är tsar Peter sjutton år gammal och ohotad härskare över det ryska riket efter att ha utmanövrerat sina syskon. Patriarken Joakim ligger för döden och ber i sitt testamente Peter sluta besöka Moskvas utlänningar, rensa ut dem från ledande poster i militär och administration och bränna ner deras protestantiska kyrkor. Peter måste inse "ryssarnas avsky för dessa människor som talar obegripliga språk och likt kreatur äter gräs, som de kallar sallad".

Peter har inte en tanke på att följa rådet, tvärtom är han fast besluten att frigöra Ryssland från prästernas förmyndarskap och från gamla traditioner som förhindrar utvecklingen. Peter fortsätter att besöka den slutna tyska stadsdelen utanför Moskva där utlänningar hålls isolerade för att inte deras kätterska tro och västerländska vanor ska komma i kontakt med vanliga ryssar.

Bland tyskar, skottar och nederländare hittar Peter nya impulser och sedvänjor, nya supbröder och älskarinnor eftersom hustrun Jevdokija är så ful och tråkig.

Till en början struntar Peter i att regera, han gillar våldsamma krigslekar och är en passionerad seglare. Mest gillar Peter att vrålsupa många dagar i sträck och bälga i sig vodka. Ofta slutar festerna i gräl och då är det inte ovanligt att Peter sticker ihjäl någon supbroder som plötsligt känns misshaglig.

Mellan supfesterna arbetar tsar Peter för sin fixa idé att Ryssland bör få tillgång till havet och bli en sjöfartsnation.

Bristen på flotta gör att det första härtåget mot Turkiet för att nå Svarta havet blir ett fiasko. Peter inser att han behöver fartyg och nu är det bråttom. Experter anställs i utlandet, båtbyggare, lotsar, kaptener, timmermän. Skatter indrivs och 30 000 arbetare drivs med hugg och slag till Voronez vid Dons strand. Peter är själv med och bygger, hugger, spikar och inreder det flottaste fartyget som ska rymma 200 man, fregatten Principium.

Hemska förhållanden råder på varvet, sjukdomar härjar och man saknar mat och logi. Folk dör som flugor, men det bekommer inte Peter som värvar nya arbetare med piskans hjälp. Jobbet börjar hösten 1695 och redan i maj 1696 kan tjugotre galärskepp sjösättas och börja segla mot Azovska sjön.

Två holländska krigsfartyg bogseras genom hela ryska riket från Archangelsk till Voronez.

Även om Azov intas och turkarna jagas i väg inser Peter att Ryssland saknar kunskap om det mesta. Ska landet moderniseras och nå europeisk nivå måste man åka ut i Europa för att studera och lära.

"Den stora ambassaden" kallas studieresan som 250 utvalda förverkligar med start 1697. Innan avresan avslöjas en komplott mot härskaren. Präster utpekar honom som antikrist för att han ska resa utomlands och beblanda sig med katoliker och protestanter. Något som tidigare varit förbjudet för ryssar.

Misstänkta kuppmakare torteras så att de pekar ut medbrottslingar som i sin tur pekar ut medbrottslingar. Bödlarna har bråda dagar, men till slut kan den stora studieresan starta. Peter reser inkognito och förklädd. Om någon avslöjar hans riktiga identitet är följden dödsstraff.

Förklädnaden har ingen effekt för snabbt sprids ryktet i Europa om att tsar Peter leder expeditionen, han är storvuxen och lätt att identifiera. För att kunna betala för sig packar man vagnar fulla med guld och pälsverk och som matsäck honung, kaviar, vodka och lax för att inte vara beroende av främmande kök.

Målet för resan är främst Holland och England där man ska lära sig sjöfart och fartygsbygge. Resan går till Riga, Berlin, Wien, Köpenhamn, Amsterdam och London. Deltagare lämnas kvar överallt där det finns viktiga färdigheter att studera. Tillbaka till Ryssland får de återvända bara med intyg på att de är fullärda, annars beslagtas deras egendom.

Resan kantas av fylleslag. Överallt där ambassaden drar fram lämnar man efter sig tömda kök och förstörda palats. Furstehusen förfäras av den burdusa tsaren som äter med händerna och dricker brännvin direkt ur hinken.

I nederländska Zaandam springer Peter runt på båtvarv, tittar och studerar och antecknar. Han köper en liten båt som han rustar upp och börjar segla. I Amsterdam tar tsaren anställning på ostindiska kompaniets båtvarv under namnet Pieter Timmermann. Efter bara några månader får han intyg på att han är en duktig timmermann som också lärt sig skeppsarkitektur.

I Haag följer han med en obduktion och blir lyrisk av att få studera hur människokroppen ser ut inuti. När han ser en man dra ut tänder på torget köper Peter både läkar- och tandläkarutrustning. Han kontrollerar alla 250 medlemmars tänder och drar ut alla som verkar dåliga, en hobby han fortsätter med livet ut.

Resan fortsätter till London och Oxford. Expeditionen slår sig ner på ett båtvarv vid Themsen och hyr ett hus. Efter tre månader kommer ägaren och upptäcker skräckslagen att fönster och dörrar slitits bort och använts som ved. Tapeterna är fulla av spyor och smuts. Också parketten är förstörd och dyra mästerverk på väggarna har använts som måltavlor och är fulla av kulhål.

I Antwerpen chockar Peter och hans sällskap en värdshusvärd med att konsumera 169 flaskor vin på ett dygn.

I Wien kommer budet att elittrupperna i Moskva gjort uppror. Peter skyndar hem för att ta itu med upprorsmakarna. Åter fängslas tusentals, torteras och avrättas. Också hustrun Jevdokija skickas i kloster fast hon inte haft med upproret att göra. Peter vill bara bli av med henne för att öppnare kunna roa sig med vilka kvinnor han vill.

Under en våt fest blir Peter irriterad för att alla män har långa skägg, som den ryska seden påbjuder. Tsaren tar fram en sax och klipper med våld skägget av alla i sällskapet. Nu förbjuds skägg för alla andra utom präster. Skäggskatt införs.

Nästa stora reform gäller klädmodet. I Ryssland går män klädda i urgamla, lösa kaftaner som är opraktiska. Kaftanerna förbjuds, nu bör män klä sig i byxor och jacka enligt tysk modell.

Längtan till havet är det som driver tsar Peter. När han 1703 står på sumpmarken vid Nevans mynning längst inne i Finska viken bestämmer han att detta är platsen för Rysslands nya huvudstad.

Rådgivare varnar för att det är ett omöjligt projekt. Platsen är sumpmark, den ligger för nära svenska kanoner och det är omöjligt att försörja staden långt från Moskva.

Men Peter har bestämt sig, här ska hans stad byggas.

Guvernörer får order om att årligen skicka 40 000 arbetare till bygget. Men det räcker inte, krigsfångar och livegna bönder utnyttjas. Förhållandena är vidriga, sjukdomar härjar, verktyg och redskap saknas, arbetarna står till midjan i sumpmarken och bär bort gyttja med händerna. Minsta förseelse leder till prygel. Den som försöker rymma blir levande flådd med början från näsborrarna.

Trots alla svårigheter kräver Peter att bygget fullföljs. Det är som ett krig, säger han, man måste räkna med förluster.

Petersburg reser sig långsamt, på lik. Någon räknar med 100 000 döda, någon annan 200 000. Ingen vet.

Förnäma familjer tvingas flytta från Moskva till denna gigantiska byggarbetsplats. På bara tio år är Petersburg huvudstad med 34 550 invånare, tio år senare är de redan 70 000. Ingen trivs utan alla klagar på snöstormar på vintern, myggor på sommaren och översvämningar på hösten.

Efter slaget vid Poltava där den svenska hären krossas etablerar sig Peter som en av Europas stora härskare. Han utropas till kejsare och får titeln Peter den store. Sverige förlorar sina baltiska provinser för gott och Finland ockuperas, men det som vi kallar stora ofreden är för Peter den store bara en parentes.

Tsarens tidigare favoritälskarinna blir inlåst i kloster för att ha varit otrogen. I stället gifter han sig med en annan älskarinna, Katarina, en fattig bondflicka från Livland som tagits tillfånga, förts till Moskva och tjänstgjort som piga.

Efter 30 år på tronen har Peter den store gjort Ryssland till stormakt, byggt Sankt Petersburg och moderniserat sitt rike. Men för ryssar och framför allt kyrkan är allt som skett fasansfullt. Man tvingas inte bara klippa skägget och klä sig europeiskt utan kejsaren favoriserar också utlänningar med främmande tro som talar främmande språk.

Längtan till det gamla Ryssland blir allt starkare och kupplaner smids. Peters son, tronföljaren Alexej, delar inga av sin fars intressen, förutom att supa. Kuppmakarna utnyttjar Alexej som fruktar sin far och flyr till Wien.

Mot löftet att bli förlåten återvänder den förlorade sonen till Ryssland och möter en rasande far. Efter tortyr anger sonen både äkta och falska kuppmakare som i sin tur torteras och anger vem som helst för att slippa plågoandarna. Tusentals påstådda kuppmakare avrättas i en process som aldrig vill ta slut för att de gripna ständigt anger nya medbrottslingar.

Alexej dör i häkte under oklara omständigheter. Man tror att Peter den store själv gick för långt med piskan då han skulle tvinga nya bekännelser ur sonen.

Livet i hovet tar allt vildare former. Utländska diplomater är skräckslagna för att bli bjudna på kalas till kejsaren som förutsätter att alla dricker lika mycket som han, också kvinnor. Den som vägrar bestraffar man hårt.

För att effektivt kunna driva in skatter moderniserar Peter den store förvaltningen enligt svensk modell. Domstolarnas viktigaste uppgift är att komma åt skattesmitare. Den som undanhåller skatter eller stjäl från staten döms till strängast tänkbara straff, vilket inte vill säga lite.

På äldre dagar ser Peter den store skurkar överallt och lovar frikostiga belöningar för den som anger brottslingar och oppositionella. Eftersom den misstänkta utsätts för tortyr erkänner han ofta och pekar i sin tur ut medbrottslingar.

Ryssland blir ett rike där ingen går säker, vem som helst kan gripas när som helst och beskyllas för vad som helst. Josef Stalin skulle kopiera skräckväldet 200 år senare.

När Peter den store dör 1725 har han fått reda på att hustrun Katarina varit otrogen. Älskaren är halshuggen och hans huvud har som straff placerats i en skål full med vatten invid hustruns bädd. Alla som känt till och underlättat kärleksaffären är avrättade, men Peter den store har inte bestämt sig för hustruns öde när han somnar in för gott.

På sin dödsbädd ska han skriva vem han vill att övertar kronan, men livet slocknar mitt i meningen. Enligt ett tidigare testamente blir den otrogna änkan Katarina, hon som en gång var fattig bondflicka och piga, ny härskarinna.

Ryssland andas ut när tyrannen är borta.