En hel generation är på väg att sitta ihjäl sig – och ingen ser ut att reagera

Coronapandemin är långt ifrån över. Men det skulle vara dags att tala om en annan pandemi: passivitet, stillasittande och övervikt. Den pandemin kommer att skörda betydligt fler offer i framtiden.

Pandemin av stillasittande borde vara en nationell kris, skriver Marcus Lindqvist i sin kommentar.
Förra vintern stängde regeringen ner simhallar, idrottshallar och gym – och satte stopp för all organiserad idrottsverksamhet. Inte ens barnen fick samlas för att spela boll. Allt på grund av coronaviruset.
Precis som många befarade har barnens och ungdomarnas kondition blivit bara sämre under coronapandemin. Den senaste Move-mätningen visar att 40 procent av barnen i femte och åttonde klass har så dålig fysisk funktionsförmåga att det redan försvårar deras vardag. Sedan den senaste mätningen för ett år sedan har barnens uthållighet och muskelkondition fortsättningsvis blivit sämre.
Coronapandemin är långt ifrån över. Men det skulle vara dags att tala om en annan pandemi: passivitet, stillasittande och övervikt. Den pandemin kommer att skörda betydligt fler offer i framtiden.
En del av barnen är väldigt aktiva. Men problemet är polariseringen. En allt större del av barnen gör ingenting fysiskt ansträngande. Samhället har blivit så bekvämt att ingen behöver ta ett steg i onödan. De som inte idrottar aktivt rör inte alls på sig. Det kommer givetvis att få helt katastrofala följder i framtiden. Övervikt, livsstilssjukdomar och sjukdomar i rörelseorganen blir allt vanligare och kostar samhället helt vansinniga summor.
Redan nu har UKK-institutet räknat ut att inaktivitet kostar samhället 3,2-7,5 miljarder euro årligen. Då är exempelvis inte korta sjukledigheter medräknade. Tänk det. Här har folk varit hysteriska över hur Finland ska finansiera de dyra stridsplanen, som kostar 10 miljarder euro, men ingen tycks ens notera att en hel generation håller på att sitta ihjäl sig.
På tal om stridsplan så hade Henrika Backlund, generalsekreterare för Finlands svenska idrott FSI, och före detta kompanichef vid Nylands brigad, en bra poäng i Yles TV-nytt häromdagen. Hon lyfte fram att Finland köper dyra stridsplan, samtidigt som reservstyrkan är i sämre form än någonsin förut. Hur är det riktigt ställt?
Dåligt, är svaret. Beväringarna har aldrig varit i lika usel form. Det genomsnittliga resultatet i de manliga beväringarnas Coopertest är ynka 2 376 meter, enligt siffror som publicerades i samband med Move-undersökningen. Bara 2019 var sämre, då snittresultatet var 2 358 meter. För 40 år sedan sprang beväringarna i snitt 2 760 meter och var fjärde över 3 000 meter. I år klarade bara sex procent av beväringarna 3 000 m, men ännu värre är det att en tredjedel inte ens klarar 2 200 meter.
Undersökningar har visat att aerob uthållighet är direkt förknippat med förväntad livslängd. Bättre flås, längre förväntad livslängd. Det handlar förstås inte bara om livslängd, utan livskvalitet, och att ens orka med arbetslivet.
Övervikt, svag muskelkondition och passivitet gör att allt fler får problem med rygg, nacke och leder. Allt det här är problem som till stor del går att förebygga. Passivitet, dålig kondition och kronisk värk kan säkert också bidra till psykiska sjukdomar, som depression och utbrändhet, men det är ett så komplicerat orsakssamband att det inte går att urskilja.
Paradoxalt är det här ett problem som ingen verkar vara intresserad av att tackla. Var är statsminister Sanna Marins linjetal efter den senaste Move-undersökningen? Var är Krista Kiuru, familje- och omsorgsminister, som under de senaste veckorna varit regeringens språkrör för dåliga coronanyheter? Vad säger Sauli Niinistö, republikens president, som var så aktiv att blanda sig i regeringens coronapolitik?
Det är lite konstigt att ingen av politikerna har lyft fram betydelsen av en sund livsstil, då cirka 85 procent av alla som behövt sjukhusvård för corona har varit överviktiga. Samtidigt är livsstilssjukdomarna en orsak till att Finlands sjukvårdssystem redan sedan tidigare är så överbelastat. Det pratas bara om vaccin, men inte ens vaccin ser ut att sätta stopp för pandemin. Jag uppmanar förstås alla att ta vaccin: Bra kondition är ingen garanti för att inte bli sjuk. Men det är bevisligen mindre risk att bli allvarligt sjuk av corona om man rör på sig regelbundet.
Pandemin av stillasittande borde vara en nationell kris, som tas på lika stort allvar som coronapandemin eller klimatförändringen. Vi borde ha bekymrade ungdomar som stoppar trafiken på Mannerheimvägen för att uppmana folk att ta cykeln eller promenera i stället. De livsfarliga elsparkcyklarna borde slängas på soptippen och ersättas med viktbälten som man kan låna för att få extra motion när man promenerar till skolan. Alla kontorsjobb borde ha obligatoriska motionstimmar – varje dag.
Redan som barn borde man lära sig en aktiv och sund livsstil. Alla borde lära sig att rörelse är ett lika grundläggande behov som att äta och sova. Här har nog såväl föräldrarna som skolan och föreningarna en viktig roll. Det knepiga är att alla barn borde hitta någonting som passar dem, är roligt, och som de trivs med. Jag följde bekymrat med hur en klass skolelever hade "gympa" i Sportkvarnen en dag. De promenerade ett par varv runt löpbanan (200 meter) med näsan fast i mobiltelefonen, varefter de låg på golvet och slöade. Då känns det ju inte heller som att skolan tar sitt ansvar för att få dem att trivas med rörelse, motion och idrott. Frågan är vem som ska ta ansvar.

ANDRA LÄSER