Teaterrecension: Robotar och natureller möts då algoritmpionjär uppmärksammas i Åbo

I ungdomspjäsen Lovelace har människan blivit ett stycke kött, ett av de djur hon tidigare avgränsat sig från. I Tove Appelgrens pjäs utgör roboten snarare ett hot mot sig själv än mot människan. Recensenten funderar kring människans syn på sin medmänniska.

Teaterrecensioner
Premium
Artificiell intelligens har sällan varit så på tapeten som nu. Roboten [Lovelace] i pjäsen med samma namn spelas av Kajsa Ek.Pette Rissanen
Katja Sandqvist
09.03.2023 13:54 UPPDATERAD 12.03.2023 15:52

Teater

Lovelace
Text och regi: Tove Appelgren; scenografi: Jon Fredriksson; ljud- och ljusdesign: Juho Golnick; kostymdesign: Ellinor Hellström, Camilla Reuter; maskdesign: Sarianna Sormunen.
På scenen: Jukka Aaltonen, Kajsa Ek, Frida Lassus och Ingemar Raukola.
Åbo Svenska Teater, Studioscenen, premiär 8.3.
Matematikern och författaren Ada Lovelace (1815–1852) brukar anses vara historiens första dataprogrammerare i och med att hon skrev den första algoritmen att köras på en maskin. Lovelaces pionjärarbete uppmärksammades dock först efter hennes död. Vad kan då passa bättre än att en pjäs som bär hennes namn får sin premiär på självaste kvinnodagen? 
Pjäsen Lovelace, skriven och regisserad av Åbo Svenska Teaters dramaturg Tove Appelgren, är inspirerad av projektet TIU, teater i undervisningen, och således huvudsakligen riktad till högstadie­elever. Målsättningen är att pjäsen ska väcka olika frågor hos eleverna efteråt snarare än att förmedla något budskap.

ANDRA LÄSER

Senast publicerat