Efter vårdreformen: Ekonomiskt starka Grankulla blir beroende av staten

Grankulla har varit ekonomiskt nästan oberoende av staten. Det förändras radikalt när vården flyttar ut till välfärdsområdet.– Jag får verkligen följa vad riksdagen sysslar med, säger stadsdirektören Christoffer Masar.

Det är paradoxalt att staten får en stor roll i Grankulla som har låga utgifter och ett gott skatteunderlag, säger stadsdirektören Christoffer Masar.
– Det är den största reformen för kommunerna i deras historia, säger Christoffer Masar när vi möter honom i stadshuset i Grankulla.
Under pandemin har stadshusets nedre våning fungerat som vaccinationspunkt. För Grankullaborna har det varit enkelt att skaffa sig ett skydd mot coronaviruset.
Det är den lilla kommunens fördel, att servicen och beslutsfattarna alltid är nära.
Snart försvinner en grundpelare i kommunen, social- och hälsovården.
Det betyder att kring 180 av stadens kring 770 anställda byter arbetsgivare och blir anställda av välfärdsområdet i stället.
– Egentligen borde en del av mig också flytta, säger Masar.
Många av tjänstemännen på stadshuset, som Masar, har haft social- och hälsovården som en del av sitt arbete.
Det går ändå inte att dela på enskilda anställda, och därför har staden varit försiktig med nyanställningar under en tid. Kostymen måste anpassas.
Det handlar om en verklighet som till stor del är osynlig för kommuninvånarna, så länge saker fungerar som de ska.
Klart är ändå att förändringen nu är så stor, att det kan märkas i Grankullabornas vardag på sikt.
– Det är en massivt stor skillnad till det tidigare för oss, säger Masar.
Grankulla förlorar framför allt den nuvarande kontrollen över sin ekonomi.
Budgetsiffrorna för de kommande åren är oklara.
För tillfället är statens andel i Grankullas budget minimal: några procent. Grankullaborna är i snitt välbärgade och staten har inte behövt hjälpa till med ekonomin.
Statens pengar, statsandelarna, är de pengar som staten betalar ut till kommunerna för att de utför lagstadgade uppgifter, som att ordna med vård och utbildning för sina invånare.
Den första januari 2023 flyttar då vården från staden till det nygrundade välfärdsområdet i Västra Nyland.
Vården börjar finansieras av staten i stället för kommunerna. Det leder till en stor omläggning av beskattningen.
Alla kommuner åläggs att sänka sin skattesats med lika mycket. Sänkningen väntas bli 12–13 procentenheter.
Skattesatsen i Grankulla faller från 17 procent till 4–5 procent.
Sänkningen har räknats ut som ett snitt för alla kommuner, och det är ett problem för Grankulla.
Grankullaborna är friskare än snittfinländaren. Det har betytt att vården varit förmånligare i Grankulla än på andra håll – och en mindre del av budgeten.
Ändå kapas lika mycket ur Grankullas budget som för andra kommuner.
Under det första året av reformen kompenseras kommunerna som förlorar på omläggningen fullt ut för minskningen, men sedan trappas kompensationen stegvis ned.
Följden är att Grankulla beräknas tappa över 600 000 euro årligen.
Samtidigt blir statsandelarnas andel av stadens budget preliminärt hela 40-50 procent.
– Det är paradoxalt att det blir så för oss, att staten får en stor roll, vi som har låga utgifter och ett gott skatteunderlag, säger Christoffer Masar.
– Inte bara vi, utan hela Nyland och framför allt huvudstadsregionen kan ses som förlorare.
Besluten som riksdagsledamöterna fattar i Helsingfors får allt större betydelse för Grankulla.
– Jag får verkligen följa vad riksdagen sysslar med, säger Masar.
Han är orolig för att riksdag och regering tar en ny titt på statsandelarna, senast om några år.
– Det stora frågetecknet är vad som sker om det går illa för välfärdsområdenas ekonomi – är det kommunerna som får lida i så fall?
Masar ser bland annat en risk för ökade kostnader när it-system i välfärdsområdet ska göras om och anpassas till varandra.
Harmoniseringen av personalens löner kan också trissa upp kostnadsnivån permanent.
På längre sikt är det största frågetecknet ifall välfärdsområdena lyckas bromsa kostnadsökningen som orsakas av Finlands åldrande befolkning.
– Ledamöterna i nya fullmäktige för välfärdsområdet har verkligen ett stort jobb framför sig. Det blir ingen mjuklandning för dem.

Vågar man investera?

När vården försvinner ur Grankullas ekonomi får övriga delar en större tyngd.
Grankulla har redan en stor bildningssektor, och nu blir skolorna en allt mer central del av stadens verksamhet.
– Vi har många Esboelever i våra skolor, och volymen i skolväsendet är större än vad vår befolkning ger vid handen.
Skolorna kommer ändå med utgifter, och investeringar i stora fastighetsmassor.
Grankullas befolkning växer och det betyder bland annat att det snart behövs ett nytt finskt lågstadium.
– Vi behöver göra stora investeringar. Men hur göra det när budgeten halveras och rörelseutrymmet minskar?
Svaret är att Grankulla får lov att prioritera mer och vara noggrann med utgifterna, och också hitta nya intäktskällor.
I sitt strategiarbete har staden identifierat några alternativ till nya intäkter.
Tomtmarken som staden äger blir viktigare. I stället för att sälja den kan man hyra ut den.
– Då får vi löpande intäkter som kan komplettera andra intäkter.
Stadshuskvarteret i centrum är ett exempel. Det ska planeras om och troligtvis byggas om. Om staden behåller marken i kvarteret kan tomten bli en ny källa för intäkter.
Samtidigt är stadsplaneringen en av de eviga stridsfrågorna i staden. En majoritet av Grankullaborna vill behålla känslan av villastad och nybyggen stöter lätt på motstånd. Förändringar i stadsbilden utmanar Grankullas identitet.
För beslutsfattarna och tjänstemännen är det balansgång som gäller.
Nu har ändå manöverutrymmet minskat radikalt.
Christoffer Masar tror att Grankulla klarar utmaningen också den här gången.
– Grankulla har ofta varit hotat, som när man planerat metropolförvaltning och kommunreform. Men vi har alla förutsättningar att lyckas, med bland annat fungerande service, en utbildad och aktiv befolkning och vårt geografiska läge inom staden som lockar många.
– Det stora frågetecknet är ekonomin.

20-miljardersfrågan

Social- och hälsovårdsreformen leder till en stor omläggning av beskattningen.
Kring 20 miljarder euro i utgifter för vården flyttar från kommunerna till staten.
Kommunalskatten kapas schematiskt med lika många procentenheter, 12–13, i alla kommuner. Det handlar om en summa på totalt kring 13 miljarder euro.
Samtidigt läggs statsandelarna om, så att kring totalt 7 miljarder euro försvinner för kommunernas del.
Kommunernas nettoutgifter minskar från kring 35 miljarder till knappa 15 miljarder.
Finlands drygt 300 kommuner påverkas väldigt olika av övergången. Många nyländska kommuner, som Grankulla, Esbo, Vanda och Sibbo, blir mer beroende av statlig finansiering.
Andra kommuner, som nu varit beroende av staten, blir finansiärer av de övriga kommunerna. Det sker genom att en del av samfundsskatten dirigeras om i reformen. De här kommunerna, som Harjavalta med stora industriföretag, går från att ha varit statsberoende till att bli en intäktskälla för staten.
ANDRA LÄSER