Pippi Långstrump får inga pluspoäng

Det är fint att Magma intresserar sig för ungdomar och har gjort en egen ungdomsbarometer bland svenskspråkiga 15–19-åringar. Hela 800 svenskspråkiga ungdomar deltog i enkäten. De nationella ungdomsbarometrarna görs varje år och har alltid ett särskilt tema. I dem motsvarar antalet svenskspråkiga ungdomar vår procentuella andel av hela befolkningen. De blir ungefär 100 av de cirka 2 000 ungdomar som svarar.

Precis som i den nationella ungdomsbarometern mår majoriteten av ungdomarna bra och ser på framtiden med tillförsikt. Men det visar sig att över 40 procent av de svenskspråkiga ungdomarna behandlas illa för att de talar svenska – och att det ofta är vuxna som gör sig skyldiga till den dåliga behandlingen. Det är verkligen ett häpnadsväckande resultat. Det kräver uppföljning och åtgärder. Och en rannsakning. Är det så att vi – ungdomar och vuxna – är så vana vid att behandlas illa på grund av vårt språk att vi inte längre reagerar? Så får det inte vara.

Lika förvånande och upprörande är det att de svenskspråkiga flickorna mår så dåligt. De finskspråkiga flickorna mår sämre än de finskspråkiga pojkarna, men flickor med svenska som modersmål mår alltså ännu sämre än de finskspråkiga. Alla frågor som handlade om välmående visade att flickorna har det svårare än pojkarna. Nästan varannan flicka har utsatts för sexuella trakasserier medan var sjuttonde pojke har upplevt detsamma.

Varför känns livet så svårt för de finlandssvenska flickorna? Flickor tar i allmänhet mera ansvar än pojkar, som också tillåts vara stökiga. Pojkarna har osundare vanor och det direkta missbruket är också vanligare bland pojkar än flickor – men pojkarna har på gott och ont en mera avslappnad inställning till sig själva.

Ungdomsforskaren Matilda Wrede-Jäntti som har sammanställt och tolkat resultaten i Magmas barometer påpekar att det inte är ny information att flickor i allmänhet mår sämre än pojkar, men det är överraskande att de svenskspråkiga flickorna mår allra sämst. Wrede-Jäntti pekar på att flickor som inte mår bra drar sig undan och vänder det psykiska illamåendet inåt, mot sig själv. Pojkar som mår dåligt agerar utåt – de bråkar och stökar och ställer till det. Det leder till att de får uppmärksamhet. För att citera Wrede-Jäntti så får flickor som agerar som Pippi Långstrump inga poäng medan pojkar är pojkar och får agera Rambo då och då.

Det är de outtalade förväntningarna och kraven som känns tunga för flickorna. Det har kommit fram i diskussioner med flickor, berättade Mattlidens avgående rektor Laila Andersson som kommenterade ungdomsbarometern då den offentliggjordes. Enligt Andersson har de enkäter som Institutet för hälsa och välfärd (THL) gör bland elever gett liknande resultat.

En flicka ska klara sig bra i skolan, vara söt, välklädd, social och empatisk. Flickor har på många plan ett mindre rörelseutrymme än pojkar. Finlandssvenska flickor upplever tydligen att pressen på dem är extra hård.

Vad kan vi i den finlandssvenska kretsen göra för att flickorna ska ha ett större rörelseutrymme och känna sig accepterade även om de inte uppfyller alla de outtalade kraven och förväntningarna? Var och en måste börja med sig själv och försöka blotta sina egna outtalade förväntningar. För vi bär alla på dem. Så länge de inte är formulerade är det svårt att komma åt dem. En verbalisering är en utmaning för det kan avslöja att jämställdhetsfernissan är väldigt tunn.

Alla unga som mår dåligt måste få hjälp, vare sig de är flickor eller pojkar. Nu verkar flickorna bli utan för att de är tysta och "snälla". Så kan vi inte ha det.