Ronaldo är en dimridå för Solskjær

Old Trafford brukade vara en skräck för motståndarna under den legendariska managern Sir Alex Fergusons kvartssekel långa och oerhört framgångsrika era i klubben. Fergie Time var ett begrepp som fick kalla kårar att gå längs med de ångestsvettande motståndarnas ryggtavlor. United hade under Ferguson en förbluffande förmåga att avgöra matcherna i slutminuterna. Med skotten försvann den magin.

Andra halvlek mot Atalanta i onsdags i Champions League var en fläkt från den gamla, framgångsrika tiden.

Efter att miljardbygget i 45 minuter spelat fotboll som en påse nötter och Atalanta briljerat, tagit ledningen med 2-0, och fått matchen precis dit vart gästerna ville ha den hittade hemmalaget den där växeln som alltför ofta saknats sedan den store Ferguson tackade för sig.

I andra halvlek malde United systematiskt sönder ett Atalanta stört av skador och dålig nattsömn då brandlarmet på lagets hotell gått på inte mindre än sex gånger under natten före drabbningen. En slump? Knappast.

Det förringar ändå inte Uniteds andra halvlek det minsta. Hemmalaget blev ännu bättre då Edinson Cavani kom in i stället för Marcus Rashford och Cristiano Ronaldo flyttade ut mot vänsterkanten. CR7 blev betydligt mer delaktig i spelet och avgjorde naturligtvis matchen med ännu en magnifik nick. Svårt att tro att portugisen fyller 37 år i februari. Att han inte på många år varit så intresserad eller engagerad av att delta i försvarsspelet och den höga pressen är naturligtvis krävande för vilken coach som helst.

Samtidigt måste det kännas väldigt skönt att ha en spelare som kan avgöra vilken match som helst på en halvchans.

Rapporterna i engelsk press berättar att portugisens inflytande är enormt också utanför planen. CR7 har i åratal följt en oerhört strikt diet och det märks. Då de nya lagkamraterna i Manchester United lade märke till hur och vad superstjärnan sätter i sig var det många som lade om sina dieter. Vissa slutade till och med att äta socker helt och hållet. Små detaljer men i den här konkurrensen kan varje liten småsak spela en avgörande roll.

Manchester United tog en tung och välbehövlig seger mot Atalanta och såg till att ett avancemang från gruppen ter sig rätt sannolikt.

Det problematiska är ändå att Atalanta, hur bra laget än varit och är under Gian Piero Gasperini, är ett lag som United utan större problem ska besegra på Old Trafford.

Att Atalanta kan komma till Manchester och spela "sin" fotboll är ett tecken på att respekten för managern Ole Gunnar Solskjær inte är speciellt stor i motståndarlägret. Under Fergusons tid hade ett lag som Atalanta anlänt till Old Trafford, lagt in åtta mittbackar och två benknäckare på det defensiva mittfältet och bett till högre makter i hopp om ett något så när hyfsat resultat.

Nu var laget rätt nära att knipa poäng och just där ligger pudelns kärna.

Solskjær har tilldelats fantasisummor för att köpa upp spelare men några bucklor har det inte blivit. Och väldigt mycket talar för att det inte blir några heller så länge norrmannen basar för laget.

Lagbygget i sig har sina brister, framför allt på det centrala mittfältet. Scott McTominay eller Fred ska inte vara startande mittfältare i en klubb som Manchester United.

Men visst är detta ett lag som ska utmana om bucklorna. Vad skulle exempelvis Thomas Tuchel, Julian Nagelsmann, Pep Guardiola, Jürgen Klopp, Erik ten Hag eller varför inte Gasperini få ut ur detta material?

Den forne stjärnanfallaren kanske inte riktigt har auktoriteten som behövs. Cristiano Ronaldo är en av världens bästa målskyttar, kanske den allra bästa genom alla tider, men en sak är han inte särskilt bra på. Nämligen på att förvalta frisparkar. I Real Madrid gjorde han 33 frisparksmål på 444 försök. I Juventus nätade han en gång på 72 försök. Här borde Solksjær gå in och markera med budskapet att Bruno Fernandes sköter den biten. Men det är naturligtvis inte det lättaste att säga det åt självaste CR7.

Cristiano Ronaldo och hans frisparkar är ändå inte problemet. Fortsätter han att göra mål i samma takt är han en pangvärvning.

CR7 är en av spelarna som de facto kan hjälpa Solskjær att gömma en del av de problem hans lag har.

Ett stort problem är att Manchester United ofta vinner matcher, inte tack vare Solskjærs taktiska upplägg utan trots hans taktiska upplägg.