Enligt den så kallade finska modellen är det exportbranschens förhandlingar som sätter ramarna, eller märket, för hur löneförhöjningarna kommer att se ut i de andra branscherna. Bland annat vårdfacket Tehy har redan i början av hösten sagt att modellen är orättvis.
Else-Mai Kirvesniemi, som är direktör för intressebevakningsärenden på Tehy, säger att en sådan modell inte ens existerar.
– Vi hade en fackförbundsrunda 2018 som koordinerades av Finskt näringsliv. De och dåvarande riksförlikningsmannen Minna Helle såg till att de flesta inte fick högre löneförhöjningar än exportbranschen. Men det fanns ändå, också inom kommunsektorn, branscher som förhandlade sig till en högre löneförhöjning.
Vårens arbetsmarknadsförhandlingar
Kirvesniemi säger att vårdbranschen för sina egna förhandlingar och att man inte kommer att ha exportbranschens lönemärke som tak för förhandlingarna. Hon säger att jämställda löner inte kan uppnås med exportbranschens modell.
Tvärtom har man inom Tehy gjort en jämställdhetsplan där man under en tioårsperiod vill höja lönerna inom kvinnodominerade branscher med 1,8 procent mer än de mansdominerade branschernas löner.
– Det är vårt förslag till hur vi får jämställda löner, men vi är beredda är diskutera andra modeller.
Hon säger att modellen är uträknad enligt det finska och internationella marknadsläget.
– Vårt förslag är inte omöjligt att genomföra.
Strejker hotar
Arbetslivsforskaren och sociologen Mika Helander vid Åbo Akademi säger att det helt klart finns en risk för vårdstrejk. Hur en eventuell strejk skulle utspela sig är ännu omöjligt att säga.
– Det beror på många olika saker. Det finns exempel på både lyckade och misslyckade strejker, både att man fått befolkningen mot sig och att man haft befolkningens stöd.
Enligt en undersökning som Yle låtit göra anser 79 procent av befolkningen att vårdarna ska ha högre löneförhöjningar än andra branscher. Bara 11 procent av befolkningen motsätter sig högre löneförhöjningar.
Helander säger att stödet från befolkningen egentligen inte har så stor betydelse. Det viktigaste är att man inom sin egen bransch klarar av att påverka funktionerna och få till stånd en lösning.
– Och att man får stöd från strategiska branscher.
När universiteten hotade med strejker och fick stöd av lokförarna, gick förhandlingarna raskt framåt. Han säger att det handlar om utpressningskraft.
– Det är det som kommer att ha betydelse inom hälsovårdssektorn.
Däremot är hälsovården en livsviktig samhällsfunktion. Alla sektorer har vissa gränser och regleringar vid strejker, men inom hälsovården är dessa hårdare stipulerade.
