Midsommarstångens maskulina historia

När det vankades midsommar i det finländska allmogesamhället visste man att den mest arbetsdryga tiden på året var på intåg: snart kunde man slå höet och invänta skördetiden. I dag är det tvärtom många som går på semester i samband med högtiden.

Historiskt har midsommaren varit en fest för vårens växtlighet och livets fruktbarhet – kanske är det därför som midsommarstången blivit föremål för diskussioner och spekulationer: är stången en fallossymbol eller inte?

Folkloristen John Björkman, chef på Sagalunds museum i Kimito och doktorand vid Åbo Akademi, berättar att det funnits ett slags mandomsprov inbakat i traditionen.

– I äldre tider har resandet av midsommarstången varit ett sätt för en by att visa hur bra de är på att samarbeta med varandra. Byarna började så klart också tävla med varandra om vem som kunde resa en högre stång än de andra, och hur snabbt man lyckades göra det, säger Björkman.

I vissa byar avfyrade man gevärsskott i luften när man lyckats resa sin stång, så att grannbyn skulle få reda på det. Förr om åren – och i vissa fall fortfarande – har det också funnits en tydlig hierarki och arbetsfördelning vid resandet av den gröna stången, berättar Björkman.

– En viss gård hade ansvaret för att sköta om en viss dekoration till stången, en annan något annat. Och så fanns det en person som var bossen, som också kallades "boss" på vissa ställen. Han var äldst, och styrde över arbetet.

Men trots midsommarstångens koppling till dessa machoideal vill Björkman varken säga bu eller bä om stången är fallisk eller inte.

– Det är en stång som man reser, så det är så klart enkelt att göra den tolkningen. Men det är nog bara en tolkning. Jag har inte läst några upptäckningar som skulle belägga att stången traditionellt har varit en fallossymbol.

Björkman konstaterar däremot att det märkts att midsommaren har varit fruktbarhetens högtid, då ungdomar haft tid att träffas och dansa med varandra innan sommarens arbete drog i gång på allvar.

– Midsommarens gamla lekar har mycket att göra med att pojkar och flickor bildar par. Det har funnits en erotisk laddning i lekarna, säger Björkman.

En sådan lek kunde vara att gömma en nyckel på kroppen, som någon skulle hitta medan andra tittade på. Eftersom midsommaren har uppfattats som en magisk tid i historien har traditioner uppkommit som att spå sin framtida partner genom att lägga sju eller nio sorters blommor under huvudkudden.

Men inte heller midsommarens romantiska kopplingar ger tillräckliga belägg för att midsommarstången skulle vara en fallos.

– Jag har inte läst några uppgifter om att man i äldre tider skulle ha gjort tolkningen att midsommarstången är en fallossymbol, säger Niklas Huldén, arkivarie vid Åbo Akademis kulturvetenskapliga arkiv.

Förr i tiden var det vanligt, berättar han, att man reste alla möjliga slags pålar för att signalera att man hade fest. Under bröllop skalade man till exempel granar som man ställde utanför festplatsen.

Även Nordiska museet i Stockholm tillbakavisar idén om att midsommarstången skulle vara en nedärvd fruktbarhetsdyrkan av en fallos. I ett inlägg på sin webbsida skriver man att: "Ingenstans i våra rika arkivkällor nämns den kopplingen".

Midsommardagen är inte en helgdag i länder som Norge eller Danmark, men i Finland och Sverige firas midsommaren stort. Och på Åland är midsommarstången en viktig symbol för de lokala byarnas identiteter.

Enligt Visit Åland finns det en midsommarstång i nästan varje by på Åland, och stängerna smyckas med allt från vimplar, halmkronor, trägubbar och segelbåtar.

"Det finns många tolkningar kring symboliken bakom midsommarstångens olika detaljer: Vädret, sjöfarten, jordbruket, fisket eller en önskan om att skapa en finare midsommarstång än den i grannbyn", skriver Visit Åland på sin hemsida.

Den svenska författaren och poddaren Alex Schulman skrev en krönika i Dagens Nyheter tidigare i veckan där han önskade att svenskarna borde "ta chansen att sluta fira midsommar en gång för alla", efter uppehållet från festerna och ringlekarna under coronapandemin.

– Midsommaren är så gott som lika etablerad som jul, så jag ser det som noll procents risk att den skulle försvinna. Och jag hoppas verkligen att den inte gör det, det är en fin och värdefull kulturtradition som vi borde hålla fast vid! säger Björkman.