Vård på svenska måste erbjudas offentligt – kandidater ser servicesedeln som komplement

"För att man säkert ska få vård på svenska ska välfärdsområdet erbjuda servicesedlar som ett alternativ." Så lyder en av HBL:s frågor eller rättare sagt utsagor i den valkompass som gjorts i samarbete med Yle.

Av de drygt 5 400 kandidater i hela landet som deltagit i valkompassen är 59 procent helt eller delvis av samma åsikt. En fjärdedel är av annan åsikt och resterande 13 procent har inte tagit ställning.

Den största uppbackningen för påståendet finns bland Svenska folkpartiets kandidater: 89 procent är helt eller delvis av samma åsikt, men också i sex övriga riksdagspartier är en majoritet av kandidaterna helt eller delvis av samma åsikt. Bara inom Vänsterförbundet och Sannfinländarna delar under hälften av kandidaterna uppfattningen.

Ser vi bara på de valkretsar där den svenskspråkiga andelen av befolkningen inte är obetydlig nyanseras bilden. I Österbotten uppgår andelen kandidater av helt eller delvis av samma åsikt till 69 procent, i Västra Nyland till 67, tätt följda av Östra Nyland (65) och Egentliga Finland (63). I Vanda–Kervo (54 procent) och i Mellersta Nyland (52) är andelen fortsatt i majoritet men lägre än det nationella snittet på 59 procent.

Det har rimligtvis minst två förklaringar: I sina starka valkretsar har SFP en större andel kandidater än i det finska Finland, och i de valkretsar där svenskan är ett levande språk upplever också finska kandidater oftare att frågan är angelägen att besvara.

Samtidigt vore det vilseledande att övertolka siffrorna. Det klarnar när man läser hur kandidaterna har motiverat sina ståndpunkter. Vissa tar framför allt fasta på den språkliga dimensionen i utsagan – med utgångspunkten att det hör till välfärdsområdets uppgifter att erbjuda vård på båda nationalspråken också utan servicesedlar.

"Servicesedlar är avsedda för speciella behov. Den svenskspråkiga servicen måste ingå i det breda utbudet av basservice", fastslår Matti Hyhkö (Gröna) i Östra Nyland.

"I de tvåspråkiga välfärdsområdena måste servicen inom social- och hälsovården ordnas på både finska och svenska. Det sägs i lagen, och är annars också en grundrättighet. Att erbjuda servicesedlar är ett bra alternativ om man inte lyckas ordna service på svenska", motiverar Mervi Katainen (Saml) i Västra Nyland.

Andra kandidater fokuserar framför allt på bruket av servicesedlar och ser språkfrågan som en möjlighet till – eller en risk för – att utvidga det.

"Svenskan är stark i de här bygderna, så man kan förundra sig om en sådan här modell ska implementeras", bedömer Jari Hursti (Sannf) i Östra Nyland.

"Servicesedeln blir dyrare och nästan alla med svenska som modersmål talar finska eller engelska", motiverar Markus Pietikäinen (SDP) i Östra Nyland sin ståndpunkt.

I de valkretsar där man kan säga att svenskan är ett levande språk framhåller en överväldigande majoritet av kandidaterna över partigränserna att välfärdsområdet måste trygga tillgången till vård på bägge nationalspråken. I Österbotten kommenterar flera kandidater att det är vården på finska som behöver tryggas i de starkaste svenska fästena.

"Detsamma ska gälla oss finskspråkiga. Finns det inte tillgänglig vård på finska måste man få en vårdsedel som garanterar vården på finska", anser Leena Tulimaa (Saml) i Österbotten.

"Finsk- och svenskspråkiga måste bemötas jämlikt. I Jakobstad går det inte alltid att garantera service på finska", kommenterar Tuula Öhman (VF) i Österbotten.

Beträffande servicesedelns roll som ett verktyg för att snabbare kunna erbjuda adekvat vård på svenska kan man se en skillnad i inställningen mellan det borgerliga blocket och de rödgröna – dock med det särdraget att De Gröna och Sannfinländarna har bytt plats. De Gröna är i regel positiva till servicesedeln, åtminstone som ett sätt att trygga vård på bägge språken.

SDP är kluvet medan Vänsterförbundets kandidater snarare är skeptiska till servicesedeln som sådan och betonar att vård på svenska måste kunna garanteras också offentligt.

"Välfärdsområdet kan i själva verket garantera vård på svenska bättre än enskilda kommuner som Askola eller Pukkila. Jag skulle hellre satsa på att språkutbilda personalen. Det handlar ändå om den offentliga sektorns konkurrenskraft", kommenterar Manki Perukangas (VF) i Östra Nyland.

Marianne Boström (SDP) i Västra Nyland anser att servicesedeln vore "en för enkel lösning".

"Det måste finnas kunskaper i svenska där de behövs. Inför studiecirklar på arbetsplatsen om skolsvenskan inte räcker till. En som kan språket kan hjälpa en kollega som inte kan", skriver hon.

Kari Jääskeläinen (Saml) i Västra Nyland resonerar att vårdsektorn under alla omständigheter kommer att vara tvungen att rekrytera utländsk arbetskraft i framtiden, och menar att det är kristallklart att alla vårdare inte kommer att lära sig både finska och svenska, om ens endera.

"Servicesedeln och den privata sektorn är ett flexibelt sätt att lösa det här problemet", skriver han.

Anna Sofia Nevanlinna (SFP) i Västra Nyland anser att servicesedeln kan vara ett bra sätt att lösa språkutmaningen, men tillägger att den inte nödvändigtvis gör det.

"Det viktiga är att organisationen byggs upp så att de svenskspråkiga klienterna når den svenska servicen i Västnyland. Vårdpersonalen behöver också mer språkutbildning, anser hon.