E-handelns avigsidor

Bild: Mostphotos

Chockerande nog kan det vara billigast för e-handeln att förstöra återsända varor.

Nyligen insåg vi att den gamla fotogenvärmaren på sommarstället behöver en ny veke. Var hittar man sådana? På nätet. Klick, så låg den i varukorgen. För en tid sedan behövde jag nya visitkort. Hur får man sådana så billigt som möjligt? På nätet, förstås. En budfirma levererade dem till dörren bara några dagar efter beställningen.

Enligt statistikportalen Statista köpte konsumenter världen över saker på nätet till ett värde av tvåtusen miljarder euro i fjol. Det är en enorm summa, som dessutom väntas fördubblas till 2021. Ofattbara varuströmmar rör sig till lands, till sjöss och i luften tack vare näthandeln, som har gjort det så lätt att sitta hemma i soffan och klicka hem varor från hela världen.

Nackdelen är att varenda en av dessa prylar kommer individuellt förpackade. Ju större volym, desto mera oekologiskt är det: bränslekostnaderna ökar när det ryms färre enheter per container, liksom mängden råvaror som krävs för att producera förpackningsmaterialet.

Ett annat problem är att andelen varor som returneras är betydligt större än för varor som köpts i fysiska butiker. För en del varugrupper är den kanske bara 15–20 procent, medan andra, till exempel klädjätten Zalando, rapporterar att upp till 50 procent av varorna returneras. Det är svårt att se hur en tröja passar när man bara har en bild på nätet att gå efter, så man beställer kanske tre och skickar tillbaka två.

Detta är förstås också ett slöseri med resurser. Att hantera de returnerade varorna kräver egen logistik med lager, transport och kanaler för försäljning av saker som inte längre anses vara prima, trots att de kanske är oanvända. Bara en liten del av de returnerade varorna är i ett sådant skick att de kan gå tillbaka till normal försäljning.

Chockerande nog kan det vara billigast för e-handeln att förstöra återsända varor. Tyska tv-bolaget ZDF avslöjade nyligen att Amazon.de, som är störst på näthandel i Tyskland, destruerar splitternya varor som kylskåp, diskmaskiner, mobiltelefoner och möbler. En Amazon-anställd berättar att hon dagligen förstör varor till ett värde av tiotusentals euro.

Att detta är ett osunt slöseri med resurser och råvaror inser alla, också nätbutikerna själva. Men så länge försäljningsvolymerna bara ökar har de få incitament att ändra sig. Lagstiftarna kan kanske stävja det värsta slöseriet (bara en detalj: i Finland är det billigare att låta förstöra kuranta varor än att skänka bort dem, företagen måste nämligen betala moms på saker som de ger bort, berättade Yle häromdagen). Kunderna har ett stort ansvar i att sätta press på företagen – och sluta shoppa för shoppandets skull. Och slutligen kan teknologin erbjuda lösningar som minskar antalet kundreturer: med hjälp av så kallad förstärkt verklighet kan man se hur en tröja riktigt sitter eller om den nya soffan passar in i vardagsrummet.

Något bör göras, för alternativet – att vi plötsligt skulle sluta köpa saker på nätet – är mycket osannolikt.

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver