Du sköna nya robotvärld

Det är till syvende och sist inte alls robotiseringen det är fel på utan fördelningspolitiken, eller snarare bristen på densamma!

Hur går det om robotarna arbetar och inte betalar skatt och pensionsavgifter? Detta frågar sig Peter Rehnström (HBL 30.3). Svaret är enkelt, robotarna förändrar nämligen inte alls den produktionsekonomiska principen att samhällsprodukten skapas av arbete och kapital. Arbetets avkastning delas huvudsakligen ut i form av löner och kapitalets avkastning i form av vinster. Från denna produkt tas också alla skatter och avgifter. Det är alltså inget nytt fenomen, utan fortsättningen av en process som pågått redan i ett par sekler.

Hur produktionen fördelas är däremot närmast en politisk maktfråga. Om arbetsinsatsen och därmed lönernas och avgifternas andel av samhällsprodukten minskar mycket kraftigt, vilket ser ut att bli följden av robotiseringen, måste de problem som uppstår lösas med hjälp av politiska lösningar. Det finns flera sätt, varav det mest uppenbara är att uteblivna skatter och avgifter från lönearbete ersätts till exempel med ökande intag från kapitalskatt, miljöskatt och mervärdesskatt. Omfördelningen kan också ske så att befolkningen via ägarskap ges mera jämlika möjligheter att delta i vinstfördelningen från robotarnas arbete, till exempel via sociala fonder såsom pensionsfonder.

Faktum är att kapitalets andel av samhällsprodukten under senare årtionden ständigt ökat i alla västländer, dels på grund av automatiseringen, dels på grund av att arbetsintensiv produktion flyttats till låglöneländer. Inte heller detta vore ett problem om inte snart sagt alla politiker från alla partier i alla västländer i den heligförklarade konkurrenskraftens namn sett sig tvungna att bannlysa snart sagt alla slag av skattehöjningar och därmed skapat ett allt smalare rörelseutrymme för ekonomisk politik och omfördelning av resurserna.

Detta medför att det uppstått en klass av superrika samtidigt som en växande grupp av medborgare är konstant utanför arbetslivet, det så kallade prekariatet. Det är till syvende och sist inte alls robotiseringen det är fel på utan fördelningspolitiken, eller snarare bristen på densamma!

Mikael Forss

Karis

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33