Döden behöver inte betyda rädsla

Om vi kan tänka på döden som en naturlig del av livet befriar vi oss från onödig rädsla, en rädsla som hindrar oss från att uppleva livets unika värde.

Det är ett viktigt ämne som Ulrika Hästbacka tar upp (HBL Debatt 5.12). Det finns andra projekt som liknar den Advance Care Planning (ACP) hon talar om.

Riktlinjer för läkare och vårdare att mer öppet bemöta och vårda döende och anhöriga utarbetas som bäst i samarbete mellan undervisningsministeriet och hälsovårdsministeriet. De tar också upp frågor som läkare skall ställa till döende för att hjälpa dem i den process de befinner sig i.

När vi talar om hur svårt det är att tala om döden, finns där en förväntan att någon annan skall förändra situationen. Men vi måste börja med oss själva, tänka och känna efter hur vi själva förhåller oss till tanken på vår egen död. Döden är det mest naturliga och demokratiska som händer i vårt liv. Alla dör, oberoende av status och ras och kön – alla dör lika slutgiltigt. Vi kan alla göra något för att lätta på attityderna i vårt samhälle, om de sedan gäller döden, klimatförändringen, eller asylsökande.

Den gemensamma nämnaren då vi undviker svåra saker är rädsla, rädsla för främmande fenomen där döden är det mest främmande; ingen har kommit tillbaka och berättat vad som händer efter döden. Ett fint exempel på vad en enda människa kan göra är en förening som grundades för 20 år sedan på Brändö i Åland. Den heter i dag Föreningen för vård i livet. Den fick sin början då en kvinna vårdade sin döende man hemma ända tills slutet kom. Ett team uppstod kring honom, och det teamet blev föreningens kärna då insikten att detta kan hjälpa även andra i samma situation övergick i ett behov att handla. I dag har föreningen med hjälp av donationer åstadkommit en hospice-lägenhet där skärgårdsbor får stanna kvar i en känd miljö tills de dör. Föreningen arbetar med hjälp av frivilliga, både professionell medicinsk personal och icke yrkesutbildade, stödpersoner och anhöriga som de utbildar. Den ordnar också seminarier för vårdpersonal och intresserade med högklassiga föreläsare.

Om vi kan tänka på döden som en naturlig del av livet befriar vi oss från onödig rädsla, en rädsla som hindrar oss från att uppleva livets unika värde. Att möta döden kan bli lika naturligt som att lägga sig att sova på kvällen, med tanken att vi vaknar nästa morgon utvilade.

Cecilia Winquist-Innanen handledare, utbildare och terapeut, Föreningen för vård i livet

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning