Docent står fast vid sin åsikt: svenska Finland vidrigare än Kongo

Utsugning. Historikern Teemu Keskisarja anser att till och med kongoleserna under kung Leopold II:s skräckvälde hade drägligare villkor än den finländska allmogen under svenska tiden. Bild: LEHTIKUVA / ANTTI AIMO-KOIVISTO

Historikern Teemu Keskisarja vidhåller att den svenska tiden i Finland var en grym period av utsugning som skoningslöst straffade vanligt folk. Han betraktar fennomanin som den mest avgörande vändningen till det bättre i Finlands historia.

Teemu Keskisarja, docent i Finlands och Nordens historia vid Helsingfors universitet, fick många ögonbryn att höjas när han nyligen jämförde svenska tiden i Finland med rovdriften i Belgiska Kongo under kolonialväldet. I Helsingin Sanomat sade Keskisarja bland annat att han hellre skulle ha jobbat på en gummiplantage i Kongo än gnagt på barkbröd i Finland under svenska tiden.

Nu benar Keskisarja ut resonemanget i större detalj – och håller fast vid sin ståndpunkt.

– Arbetet och vardagen under svenska tiden i Finland var tuffare än i Kongo. Jag tänker också på den usla maten i Finland, krigsbördan, de torftiga rökpörtena man bodde i, och på livets allmänna futtighet, säger han.

Skulle du verkligen hellre ha tvångsarbetat i Belgiska Kongo än levt i Finland under svenska tiden?

– Om man till exempel jämför Kongo med hur det var här under Stora ofreden i början av 1700-talet så skulle jag utan vidare välja Kongo. Människorna höll ju på att ta slut i Finland då så många fördes bort som slavar, avrättades, våldtogs och torterades.

"Den fennomanska rörelsen är den allra viktigaste vändpunkten i Finlands historia, mycket viktigare än självständighetsförklaringen. Också vinterkriget är en krusning på ytan i jämförelse."

Under skräckväldet i Kongo genomfördes ett av historiens värsta folkmord. Armarna på barn höggs av i parti och minut, dödssiffrorna bland lokalbefolkningen räknas i miljoner. Fungerar parallellen?

– Var det då inte ett folkmord när 700 kvinnor, barn och flyktingar höggs ihjäl med yxa på Karlö under en enda natt 1714? På vissa områden i Österbotten överlevde bara tio procent av befolkningen när ryska trupper härjade i landet.

Men det här var alltså under Stora ofreden, en avgränsad period. Kan man jämföra svenska tiden som helhet med kolonialväldet i Kongo?

– Allt här i världen kan jämföras om man så vill, och ofta är slutsatsen att de är olika saker. Kan man jämföra krigsbarnen under vinterkriget med dagens flyktingströmmar? Naturligtvis kan man, och då kommer man fram till att företeelserna skiljer sig åt.

I motsats till Kongo var Finland ingen koloni, utan en del av riket. Det är väl en väsentlig skillnad?

– Det är sant att ingen förtryckte finländarna på grund av språk eller ras. Finlands eländiga belägenhet hade ingenting med rasism att göra. Det var mest bara ointresse från den svenska kronans sida. I Skåne fanns bördigare åkrar och de tyska handelsknutpunkterna gav tullintäkter.

– Dessutom var levnadsförhållandena i medeltal lite bättre i Sverige, där det bland annat fanns koppar- och järngruvor. Finland hade knappt några naturtillgångar alls och åkermarken var bedrövlig. Den tidens handelspolitik innebar också att de som brände tjära i Kajanaland aldrig själva såg någonting av exportintäkterna då handeln koncentrerades till Stockholm.

"Var det då inte ett folkmord när 700 kvinnor, barn och flyktingar höggs ihjäl med yxa på Karlö under en enda natt 1714?"

Hur ser du då på arvet från svenska tiden? En stor del av den finländska samhällsstrukturen bottnar trots allt i lagar och institutioner från den tiden.

– Jo, de skrivna lagarna gav en hyfsad grund. Myndighetssystemet med länsstyrelser, landshövdingar och länsmän fungerade ganska bra. Men inte var det här något samhälle, det var överheten. En överhet som var skicklig på att beskatta, tvinga folk ut i krig och se till att de gick i kyrkan. "Samhället" föds inte förrän på 1800-talet i samband med fennomanins genombrott. Då fick nio tiondelar av befolkningen ett människovärde, en jämlik ställning, möjligheten att sköta sina ärenden på sitt eget språk och så vidare.

Under svenska tiden fanns ingen livegenskap, i motsats till hur det var på många andra håll i Europa. Bönderna var med om beslutsfattandet – är det här inte en av grundorsakerna till att Finland i dag är en demokrati av västerländsk modell?

– Det där är lite av en kliché. En del livegna kunde ha det riktigt bra trots att de inte hade friheten att resa. I Finland fanns ingen näringsfrihet. Beskattningen, i kombination med krigsbördan, var verkligt tung. Jag tycker inte att bönderna var särskilt fria, varken de finländska, de småländska eller de uppländska.

Hyllar fennomanin

I stället för lagar från svenska tiden betraktar Keskisarja fennomanin som grundbulten i det moderna samhällsbygget.

– Den fennomanska rörelsen är den allra viktigaste vändpunkten i Finlands historia, mycket viktigare än självständighetsförklaringen. Också vinterkriget är en krusning på ytan i jämförelse. Det var fennomanin som på allvar förändrade den vanliga människans vardag, som byggde upp ett jämlikt finskt samhälle med finsk kultur och folkbildning, säger Keskisarja.

Under 1800-talet genomsyrades så gott som hela Europa av nationalromantiska strömningar. Keskisarja framhåller att fennomanin ändå är unik i internationellt perspektiv.

– Det som gör den fennomanska rörelsen så speciell och så äkta är att det var svenskspråkiga finländare som gick i bräschen för rörelsen. Johan Vilhelm Snellman och Aleksis Kivi till exempel. Det handlade om deras rättskänsla, de ville tala majoritetens språk, driva dess sak och främja den finska kulturen. Motsvarande har inte hänt någon annanstans.

"Inte var det här något samhälle, det var överheten. En överhet som var skicklig på att beskatta, tvinga folk ut i krig och se till att de gick i kyrkan."

Du uppfattar svenska tiden som det grymmaste och fennomanin som det mest positiva – ogillar du de svenska inslagen i Finlands historia i största allmänhet?

– Nej, jag gör en väsentlig skillnad mellan styret i Stockholm och svensktalande i Finland. De svenska monarkerna var riktiga skitstövlar, men Finlands svensktalande befolkning, till exempel tjänstemän och kulturpersoner, var i gemen riktigt trevliga om man jämför med hur överklassen betedde sig i Baltikum, Ryssland och Tyskland. De svenska regenterna talade inte nödvändigtvis ens svenska, de brydde sig inte alls om den östra riksdelen. Det är till exempel ganska beskrivande att ingen svensk monark besökte Finland på 150 år efter Gustav II Adolfs besök i början av 1600-talet.

Fennomanin då, den utmynnade också i aggressiva språkstrider och inspirerade högerextrema rörelser?

– Jo, helvetes aggressiva språkstrider – i ord. Jag tycker det är ett mirakel hur oblodigt det gick till mellan fennomaner och svekomaner. Det skedde inga politiska mord och inga herrgårdar härjades – förrän 1918 förstås.

– När det gäller fennomanins utlöpare så är egentligen alla dagens politiska partier ett arv från den fennomanska rörelsen. Fennomanin födde det socialdemokratiska partiet, Samlingspartiet är en direkt arvtagare till fennomanerna. Och var har De gröna sina rötter om inte i den nationalromantiska tanken om att värna om den finländska naturen? På samma sätt är SFP en produkt av fennomanin, på språkstridens andra sida.

Fotnot: Under stora ofreden 1713–1721 var Finland ockuperat av ryska trupper. I Österbotten härjade kosackförband som förstörde hela samhällen och våldtog, torterade och avrättade civila där de drog fram. Tusentals finländare fördes till Ryssland som slavarbetskraft.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning