Djurplågeri är det fegaste som finns

Bild: Wilfred Hildonen

Bättre kännedom om naturen och strängare straff för naturskyddsbrott behövs för att stoppa övergrepp på harmlösa djur.

"Igelkott sparkades omkring som en fotboll." "Fågelungar användes som kastleksaker." "Barn ryckte benen av spindlar."

Till de mest ledsamma nyheterna som varje år återkommer hör berättelserna om hur barn – och ibland också vuxna – plågat ihjäl djur som de stött på av en slump.

HBL skrev till exempel i somras om ett fall där en grupp barn i Helsingfors misshandlade en tärnunge, ända tills polisen ingrep. Men då var det för sent. Och några repressalier för djurplågeriet blev det inte.

Huvudstadsregionens djurskyddsförening uppgav då att föreningen ofta får in flera sådana fall per dag under sommarhalvåret, och att mörkertalet är många gånger större.

I fjol skrev Vasabladet om en grupp barn som torterade måsungar till döds genom att sticka fåglarna i halsen med vassa stickor och vrida deras ben tills de dog.

Vuxna fanns på plats, men ingrep inte.

Ordföranden för den lokala djurskyddsföreningen Vaasanseudun eläinsuojeluyhdistys sade den gången att den här sortens fall blivit vanligare för varje år.

Det är en destruktiv utveckling, för det är svårt att komma på någonting fegare än att tortera fågelungar.

Det sägs ibland att en människas karaktär inte mäts enligt hur hon bemöter jämlikar eller högre uppsatta, utan i hennes sätt att bemöta dem som är svaga och sårbara. Mer försvars- och harmlösa varelser än duniga, nykläckta fågelungar går det knappast att hitta.

Djur känner både rädsla och smärta, men det verkar som om man ofta glömmer bort det. Eventuellt kan det ha att göra med att människan, i takt med den ökande urbaniseringsgraden, har mindre kontakt med naturen och därmed en sämre kännedom om andra arter. Det är lättare att vara respektlös mot sådant man är okunnig om.

Det handlar inte nödvändigtvis om kalkylerad ondska. British Medical Journal skriver till exempel att över 40 procent av alla barn sannolikt i något skede plågar djur, som ett sätt att utforska världen och testa gränser.

Men att djurplågeri är vanligt betyder inte att man ska rycka på axlarna och låta djurmisshandel fortsätta. Det ligger inte minst på föräldrarnas och skolornas ansvar att lära barn respektera andra arter. Ju mer man får veta om naturen, desto mindre tror jag man vill plåga dess invånare.

Den svenska psykologiprofessorn Pär Anders Granhag säger i en intervju för TT att det finns två olika typer av djurplågare: de som gör det ofrivilligt, och de som är fullt medvetna.

I den första kategorin finns ofta personer som tycker väldigt mycket om djur men som av olika anledningar inte kan sköta om dem. Orsakerna kan vara personliga problem, missbruk, psykisk sjukdom eller demens. Fallet med kvinnan i Egentliga Tavastland i vintras som tyckte det var en god idé att föda upp varghybrider i sin bastu kan ha sådana drag.

I den andra, medvetna kategorin finns dunklare drivkrafter. Det kan handla om viljan att känna makt över djuren, men också över de personer som bryr sig om djuren. En sorts njutning av att se någon annan plågas.

Psykologiprofessorn Granhag menar rentav att det kan röra sig om antisociala personlighetsstörningar eller psykopati hos personerna.

– Ofta börjar det med små djur som är lätta att komma åt, som maskar eller grodor. Sedan går man på större djur som ekorrar. En viss procent börjar till slut rikta sina aggressiva handlingar mot människor, säger han.

British Medical Journal lyfter också fram att hemförhållandena spelar en stor roll. Barn som upplever misshandel och fysiskt och psykiskt våld i hemmet är flera gånger mer benägna att plåga djur än barn som växer upp i en trygg miljö.

Oavsett bakgrundskrafterna är det upp till var och en som upptäcker djurplågeri att ingripa eller anmäla fallet direkt, för att stoppa beteendemönstret så fort som möjligt.

Ett annat verktyg kunde vara en skärpning av lagarna. I dag är situationen den att de flesta djurplågeribrott – för det handlar verkligen om brott mot lagen – aldrig uppdagas.

Tobias Pettersson Reporter

Djur känner både rädsla och smärta, men det verkar som om man ofta glömmer bort det.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning