Djurisk fullträff

Virtuos kraft. I Kinetic Orchestras värld präglas dansen av en stark känsla av fara, precis som i djurvärlden.Bild: Aino Huovio

Samtidsdansfestivalen Apinafest pågår hela veckan på Stoa i Östra Helsingfors. Tove Djupsjöbacka har sett Kinetic Orchestras Animals som visas på festivalen i dag och i morgon.

Kinetic Orchestra: Animals

Koreografi: Jarkko Mandelin och arbetsgruppen. Dans: Anni Koskinen, Sanni Giordani, Oskari Turpeinen, Mikko Makkonen och Jarkko Mandelin. Musik och ljuddesign: Janne Hast. Ljus: Jarkko Mandelin och Juuso Joutsio.

Jarkko Mandelins samtidsdans har starka inslag av både akrobatik och breakdance – det är ofta fara på färde, en viss spänning i luften. Hans senaste koreografi Animals för sin egen grupp Kinetic Orchestra tar genialt fasta på det här elementet, och placerar dansarna i en passande kontext utan att överdrivet understryka den. Det här är oerhört fysisk dans, och rörelse för hela slanten.

Djurvärlden är ett sammanhang där det också är fara på färde och spänning i luften, och därför går rörelsematerialet och grundidén synnerligen stiligt hand i hand. Rörelserna i Animals tar intryck från djurvärlden, utan att desto mer illustrera exempelvis vilka djur de inspirerats av. Redan från början kan man skönja djurets smidighet och känslan av fara i Sanni Giordanis rörelser, och den röda tråden fortsätter hela verket igenom.

För att klara sig i djungeln, eller i detta fall i akrobatikens värld, krävs starkt förtroende för kollegerna och Kinetic Orchestra är ett högklassigt och framför allt väl sammanfogat team. Anni Koskinen, Sanni Giordani, Oskari Turpeinen, Mikko Makkonen och Mandelin själv är jämnstarka i både dans och uttryck. Mandelins första korta solo i golvnivå gör starkt intryck med sina kraftiga kontraster mellan rörelse och total stillhet, medan det andra hänfaller lite väl mycket åt traditionell b-boying.

Inga stereotypier

Energinivån och intensiteten är överlag hög. Det ligger inget ömt eller sentimentalt i stämningen, endast kraft och vitalitet. Man behöver absolut inte läsa verket med genusglasögon på, men jag kan inte undgå att njuta av den rätt neutrala synen på män och kvinnor. Kvinnorna är lika starka gestalter som männen, och i många pas de deux-liknande duoavsnitt kastar sig kvinnor på och över männens ryggar – och tvärtom.

Också dramaturgin är fräsch, den böljar på i takt med Janne Hasts musik utan hemskt stora brytningspunkter, tills ett främmande, förbryllande element gör entré.

På slutet blir det kanske lite trögare, speciellt då de i sig fyndiga stavarna äter upp en hel del av dansarnas kommunikation sinsemellan, som dittills varit väldigt intensiv. Slutet är poetiskt stiligt och lämpligt kryptiskt.

Animals visas på Stoa den 6 och 7 april. Hela programmet för Apinafest apinatarha.fi

Tove Djupsjöbacka Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00