DJ Bunuel efter 40 år på dansgolven: "Största förändringen är det enorma utbudet"

Snurrar skivor. – Det är otroligt att det finns proffs som tror att den enda nya musiken görs inom metallskrået eller av Cheek. Det görs massor av intressant musik i Finland i dag, säger Måns Strömberg alias DJ Bunuel.Bild: Cata Portin

Festen ska pågå hela dagen och halva natten. Men glädjen blandas med sorg när Måns Strömberg firar sina fyrtio år som dj.

Sorgen föranleds av att Måns Strömberg alias DJ Bunuel på onsdagen nåddes av budet att hans långvariga affärskompanjon Joakim Lybeck är död. Tillsammans med Lybeck drev Strömberg Bar Mary i Borgå, där en lång rad kända artister kom att uppträda.

– Jag är totalt chockad av nyheten om Jocke Lybecks bortgång. Under våra 14 gemensamma år vid Bar Mary lärde jag känna en människa vars positivitet och vishet i vardagen var något vi alla har att lära oss av, säger Strömberg.

Fyrtio år har gått sedan Strömberg eller DJ Bunuel som han är mera känd som snurrade sina första skivor på dansgolven. När han ser tillbaka på karriären ser han samtidigt hur musikfältet har förändrats.

– Största förändringen är att utbudet har vuxit explosionsartat. Ännu på 1980-talet, när någon kom för att önska en låt på en spelning på Viking Saga, visste jag exakt vilken låt det gällde. Det sker inte längre i dag när folk har tillgång till massor av musik.

En annan skillnad är att bakgrundsmusiken har blivit allt vanligare och att den allt oftare väljs av en dator.

– Men också när man spelar bakgrundsmusik borde det vara mera än "bara något". Det borde finnas en tanke bakom den.

Gärna borde det också finnas en tanke bakom volymen.

– Volymnivån är nästan den svåraste biten, eftersom musiken borde spelas tillräckligt högt för att inte bara störa i bakgrunden. På många matrestauranger är volymen oftast för svag. Det väsentliga är att varje låt är annorlunda. Man kan stirra sig blind på decibelmätare, men faktum är att en elektronisk bas är mera genomträngande än en akustisk, säger Strömberg.

Mycket att fixa

Man tycker att Måns Strömberg borde veta vad han talar om. Efter tiotusentals spelade låtar på dansgolven och i etern når han på lördag en milstolpe när han firar sina fyra decennier med en maratonkonsert på Kulturhuset.

Han siktar på en fest som ska bli längre än den längsta av Wagners operor – med skillnaden att det kommer att vara tillåtet att gå på toaletten eller hämta något att äta mitt i.

Han talar också om konserten som en imaginär radiosändning, där alla låtar kommer att spelas i ett kör. Och redan artistuppställningen med hundra artister i ett trettiotal konstellationer väcker respekt, inte minst med namn som Jukka Perko, Rinneradio, Yona, Paleface, Timo Lassy, Marzi Nyman, Tuomo Prättälä, Emma Salokoski, Iro Haarla och Jarmo Saari.

Det är mycket att fixa för den som håller i trådarna. Men själv funderar Strömberg på hur osynlig han kan göra sig.

Skulle du helst vara en fluga i taket?

– Absolut! Helst skulle jag sitta i publiken. Jag vill också överraska publiken och låta den förundra sig över vad eller vem som hörs.

Genrerna blandas

En annan förändring som DJ Bunuel har noterat handlar om genrerna, när folk inte längre i lika hög grad delar samma musikaliska referensram. Den som till exempel har vuxit upp med Tauski Peltonen har mycket längre väg till Miles Davis än den som vuxit upp med Glenn Miller.

– I dag går utvecklingen så snabbt att genretänkandet är helt passé. Folk hinner inte ens själva skydda sig mot alla nya genrer.

Men det finns några genrer som enligt Strömberg alltjämt ter sig knepiga. Jazzen är en.

– Alltjämt finns det människor som säger "jazz, det är så konstigt", men problemet är att de har bestämt sig på förhand.

Hiphopen är en annan genre med stark stämpel.

– Och så finns det dunkadunkan, en term som egentligen bara existerar i finlandssvenskan.

Älskar radio

Dunkadunka har kommit att användas framför allt i anslutning till Radio Vegas musikutbud, och när vi kommer in på ämnet är Strömberg tydlig med sina åsikter. Han menar att det fanns en tid när man på Svenska Yle var kända för att ha bättre musik än finska sidan, men att de tiderna är över sedan länge. Framför allt menar han att profilen i dag är alldeles för försiktig.

– Tanken på att det finns specialmusik som skall hållas separat från annan musik smakar så 70-tal att den är helt absurd. Att indela musik i jazz, världsmusik och så vidare funkar liksom inte. Varför satsar man bara på säkra kort? För att man är rädd att folk klagar. Men det är klart att det alltid är någon som klagar. Det går inte att tillfredsställa alla alltid.

Strömberg menar att kollegerna som väljer Vegamusiken har blivit både bekväma och rädda.

– Tanken om att man skulle veta vad folk vill ha är farlig, säger han och återger ett bevingat citat av Erkki Toivanen om hur man aldrig borde underskatta människors förståelse men inte heller överskatta deras kunskaper.

DJ Bunuels uttalanden får ses mot bakgrund av att han själv tidigare gjort program för Rundradion, även om han numera främst figurerar på finska sidan i Jazzklubi i Yle Radio 1. Allra flitigast är han ändå på Radio Helsinkis vågor med ett eget program varje lördag.

Han säger sig älska radions magi, för att radion enligt honom "inte är ett interaktivt medium" utan i grunden handlar om envägskommunikation.

– Man kan vara klädd hur som helst och oberoende av om man är i Malax eller Rovaniemi kan man uppleva sig som en del av ett kollektiv, utan att behöva ha något med någon annan att göra.

Ljudsommelier

Det intressanta med DJ Bunuel är att han inte verkar vara det minsta trött eller cynisk, bara entusiastisk och nyfiken. Kanske hjälper honom i jakten på nya låtar att han är dålig på att komma ihåg gamla.

Men minnet är ett viktig arbetsredskap när han varierar gamla låtar med nya.

– Musik är jättepersonligt och intimt, och det är en fin balansgång hur man får glassen och leverlådan att gå ihop.

Nästan mest inspirerad verkar han i dag vara av ett projekt där han tillsammans med gourmetkocken Jyrki Tsutsunen och perkussionisten Tatu Rönkkö planerar en meny med en handplockad låt för varje rätt.

– Jag tror man kan gå ett steg längre då, när helheten är uttänkt.

Ser människan

Det är uppenbart att dj-jobbet för Strömberg handlar om mycket annat än att bara spela skivor.

– Det handlar om att se människan och veta mer om henne än vad hon kanske själv vet.

Följaktligen letar han efter en perfekt låt för varje tillfälle och han är noga med att iaktta sin publik.

Om DJ Bunuel turnerade flitigt på dansgolven ännu på 1980- och 1990-talet har han på senare år blivit allt mer upptagen av spelningar på andra håll.

En av Bunuels intressantaste spelningar ägde rum i Alphyddans kyrka i våras, när församlingen bjöd alla mässbesökare på mat i påsknatten efter midnattsmässan.

– För mig var det inspirerande att tänka på vilken musik som passade bäst just i den stunden och omgivningen, för visst är det mera sällan som en dj uppträder i en kyrkobyggnad. Men när jag såg hur människorna rördes av låtarna, kändes det meningsfullt.

De meningsfulla uppdragen har på senare år bara blivit viktigare. Sedan 2014 har han dragit ett projekt finansierat av Penningautomatföreningen RAY, Sanslöst ljus, som erbjudit handikappade och klienter inom mentalvården vägledning i media och kultur.

– Vi har jobbat med sådana som kommer att återgå till arbetet och sådana som är sjukpensionerade för resten av livet, men det väsentliga har varit att ge dem en vardag. Om man byter ut ordet klient mot människa ser man att registret är stort och om man ännu ser dessa människor i ögonen ser man att världen ser ganska annorlunda ut.

DJ Bunuels 40-årsjubileumskonsert äger rum på Kulturhuset 21.10. Dörrarna öppnas klockan 15 och 15.30 ombeds publiken vara på plats. Efterfest 22-04 på Alakulttuuritalo.

Profil

Måns Strömberg

Alter ego: DJ Bunuel sedan slutet av 1980-talet. Tidigare också Dj Long och Dj Cripples.

Född: 1962.

Bakgrund: Snurrat skivor på otaliga dansgolv, restauranger, Sverigebåtar och radiostationer. Har arbetat för finska och svenska Yle, Radio Helsinki, Radio Ettan m.fl.

Verksam i dag: Redaktör för programmet Kohti valoa (Mot ljuset) i Radio Helsinki lördagar 16-18. Medverkar också i Yle Radio 1:s jazzsöndagar en gång i månaden. Dessutom privatspelningar.

Drömspelningen: En som aldrig tar slut. "För Bunuel skiner solen alltid, med Måns kan det vara lite kärvare."

Drömpubliken: En som litar på en.

Favoritställe: Svår fråga. Grotesk har jag spelat mest på, cirka en gång i måndagen. Gillar även Riviera i Berghäll.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00