Divor på Skrivarholmen

Erykah Badu uppträdde i Rotterdam i början av juli.Bild: EPA/PAUL BERGEN

Förväntningarna inför lördagskvällens konsert på Pori Jazz är höga.

I centrum för lördagens Pori Jazz står tre legendariska divor. (Ett epitet jag använder i positiv bemärkelse, som både Fagerholmboken och Beyoncélåten vid namn Diva lärt mig.) Chaka Khan, gammal Black Panthers-aktivist och funkdrottning, kommer säkerligen att utlösa allsång med sin originallåt I'm Every Woman, medan Grace Jones elektroniska jamaikabeat och androgyna elegans torde ge årets jazzfestival på Skrivarholmen ett svängigt avslut. Men först av alla kommer vi att få uppleva Erykah Badu, den mångsysslande artist som kallas den samtida soulens gudmoder.

Badu firar i år tjugoårsjubileum för debutalbumet Baduizm, som var ett stort genomslag inte bara för artisten själv utan även den neosoul den anses ha startat. Mjuka grooves och viga lyrik rullar in i lyssnarens medvetande: The man that knows something knows that he knows nothing at all, filosoferar Badu på On & On, Baduizms andra spår och den Badulåt som har flest lyssningar på musiktjänsten Spotify.

Fler frågor än svar, existens och mysticism präglar konstnärskapet genomgående – det fortsätter på ännu personligare Mama's Gun (2000), den skiva Badu själv ser som sin bästa. Albumet 4th World War (2008) är Badus mest explicit politiska skiva – där sjunger hon bland annat afroamerikanernas traditionsdigra satir om den amerikanska drömmen. Annars har artisten konstaterat att hon egentligen inte är särskilt politisk av sig.

Världen som plats och tillstånd framhävs ändå i olika skepnader i konstnärskapet. Som den äkta poet Badu är stannar hon inte vid skillnaderna, utan låter medkänsla och metaforer bli en väg till helandets tematik. (Vilket syns symmetriskt även i hennes arbeten vid sidan av musiken: som mor, läkeväxtexpert, mentor och doula.) Badu kan som mångtydig versförfattare ge humoristiska blinkningar till såväl samhälleliga som romantiska felaktigheter, men till slut finns alltid också en uppriktig självrannsakan, liksom en önskan om att läka det inflammerade.

Badus senast utgivna verk är mixtapen But You Caint Use My Phone (2015), vars övergripande tema är den virtuella mobilverkligheten. På Baduizm sjöng Badu om sig själv som en analog girl in a digital world, men nu är förhållningssättet till det virtuella nyfiket och glatt experimenterande.

Olika tonlägen av mjuk upptaget-tut inleder. Bitterljuva känslor om telefonen i kärleksförhållanden finns, men även ett finurligt jammande när Badus sällskap lägger från sig telefonen. Helheten utforskar den personliga relationen till det digitala med jazzmusikerns improvisation.

Det gör Badu också på sina kanaler för sociala medier, där hon själv lägger upp personliga texter på såväl Twitter och Instagram, som livefilm via Periscope. Följarskaran möter Badus uppriktighet omedelbart, artisten har även i sin självsnickrade nätpresens skapat en bit omsorg och eftertanke i etern.

Kvällens livespelning kommer förstås att ge ett ojämförbart komplement till den virtuella verklighet genom vilken jag hittills njutit Badu. Jazzkonsertens intuitiva sammanträffanden, där och då, är lika magiska som de välplanerade nätalgoritmer som erbjuder helande soultoner när man än behöver dem.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00