Din kropp är ett slagfält – ny abortlag i Texas gör en gammal blodig feministroman skrämmande aktuell

Bild:

En feministisk slukläsningsroman från min ungdom är skrämmande aktuell. Marge Piercys kvinnor blöder och dör av illegala aborter.

"Kinflicks, The Women's Room and now BRAIDED LIVES" står det på bakpärmen till pocketboken med det välbekanta omslaget som jag får i min hand när jag gräver i samlingen som min vän antikvariatsbokhandlaren Andrew Eriksson just fått till försäljning av en bildad finlandssvensk dam. En veritabel skatt av min ungdoms anglosaxiska feministiska slukläsningsböcker.

Kinflicks av Lisa Alther (1976) var en sprallig och burlesk skildring av 60-talets sexrevolution ur rebellisk kvinnlig synvinkel, en lättviktare som jag inte skänkt många tankar sedan jag läste den för länge, länge sedan. The Women's Room (1978) av Marilyn French har jag i hyllan, ett rufsigt exemplar som jag med intresse läste på nytt för bara några år sedan – unga kvinnor predestinerade till hemmafruar som sökte emancipation genom studier, amerikansk 60-talsradikalism och samhällskritik, drinkar och skilsmässor.

Men Braided Lives av Marge Piercy har jag tänkt på under åren med saknad för mitt exemplar kom bort. Jag mindes dess ofta klumpiga försök att famna lite för mycket och en kärna av blodig tragik. Bokstavligen blodig, som de livshotande blödningarna efter illegala aborter.

Nu läser jag den på nytt, samma vecka som delstaten Texas går in i mörkret av en brutalt kvinnofientlig och antihuman abortlagstiftning: förbud mot abort efter den sjätte graviditetsveckan, och ett bisarrt angiverisystem som innebär att privatpersoner kan stämma både läkare som utför aborter och personer som hjälper den gravida att genomföra aborten, genom att till exempel köra henne till kliniken. Sådana hjälpare kan sedan dömas till att betala ut skadestånd på 10 000 dollar till personen som anmält dem.

Ett så bisarrt system av angiveri och prisjakt kunde väl inte ens Piercy, född 1936, föreställa sig när hon skrev sin roman om kusinerna Donna och Jill, unga kvinnor i glipan mellan andra världskriget och 60-talsradikalismen.

Donna och Jill börjar studera vid universitetet 1953, för att bli de första akademiskt utbildade kvinnorna i släkten. De försöker göra det omöjliga; vara frigjorda intellektuella subjekt och samtidigt begärliga på både den sexuella och den äktenskapliga marknaden där reglerna skrivits av patriarkatet och tillämpas av vankelmodiga unga män som ibland vill något annat men inte kan låta bli att utnyttja sina privilegier. De studerar passionerat, debatterar politik i McCarthyismens skugga, skriver poesi, dejtar med och utan sex. När Piercy skrev sin roman – i slutet av 1970– eller början av 1980-talet? – fanns ännu inte ens en ordentlig vokabulär för allt de upplevde av övergrepp och trakasserier, hemma och på universitetet. Våldtäkt hade hon däremot ord för, och för dåligt sex, men också för det mångsidiga begäret.

Jill är berättaren, Donna beskrivs genom hennes ögon. Jill drivs av hunger efter allt – mat, bildning, sex, samtal – och Donna av mera motstridiga krafter. När jag läser romanen i dag tänker jag att Donnas sexdebut som tonåring med sin storasysters man var ett solklart övergrepp, traumatiskt, obearbetat och formativt för hennes senare gåtfulla självskadebeteende. Hur jag läste det för nästan 40 år sedan minns jag inte, och hur Piercy tänkte att jag skulle läsa det vet jag inte heller, hon gör inte stort nummer av det.

Men det jag kom ihåg under alla år var de förfärliga, förbjudna men oundvikliga aborterna. Jill gör sin hemma under sin rasande och panikslagna mammas övervakning. Också mamman har tvingats gå igenom samma blodiga kramper och dödsfara: "Min bube [mormor, Jill är judisk på mödernet] och min mamma och deras systrar valde alla, illegalt och farligt, vilka av sina otaliga fruktbarhetschanser de skulle fullfölja, vilka i mängden möjliga barn de skulle kunna erbjuda mat, kläder och kärlek. Så har kvinnor gjort i alla samhällen överallt, med eller utan männens samtycke eller hjälp, med eller utan den officiella läkarvetenskapens och lagens stöd."

Som en följd av det här börjar Jill samla på uppgifter om läkare som gör aborter för dem som har råd, inte för att ange dem utan för att kunna hjälpa andra kvinnor. Det här utvecklas sedan till en av hennes livsuppgifter som medborgaraktivist, förstår vi av de avsnitt som handlar om hennes liv tre decennier senare.

I dag är igen Barbara Krugers ikoniska bild "Untitled", det svartvita kvinnoansiktet med texten "Your body is a battleground" brännande aktuell. Ursprungligen designades den för en kvinnomarsch för kvinnors reproduktiva rättigheter, inklusive preventivmedel och fri abort, i Washington 1989. Också då stod aborträttigheten på spel.

Och varför inte lansera en nyutgåva av Braided Lives igen, den senaste är från 2013.

Pia Ingström Litteraturredaktör

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning