Dima Slobodeniouk räddade Londongästspel med bravur

Räddare i nöden. Sinfonia Lahti-dirigenten Dima Slobodeniouk hoppade in framför London Symphony Orchestra på en dags varsel och dirigerade konserten med beröm. Nästa stora internationella debut hägrar i februari framför Berlinfilharmonikerna.Bild: HBL-arkiv/Tor Wennström

Brahms andra pianokonsert och Nielsens femte symfoni är stycken som kan få även mer rutinerade dirigenter att svettas litet extra. Dima Slobodeniouk darrade dock inte på manschetten när han hoppade in framför London Symphony Orchestra.

KLASSISKT

London Symphony Orchestra i Sibeliushuset i Lahtis 13.6. Dirigent: Dima Slobodeniouk. Solist: Yuja Wang, piano. Brahms, Nielsen.

London Symphony Orchestras gästspel i Sibeliushuset i Lahtis drabbades av en förarglig jobspost när hedersdirigenten Michael Tilson Thomas hälsa inte tillät flyg från Köpenhamn. Sinfonia Lahtis förträfflige chefdirigent Dima Slobodeniouk råkade dock ha en ledig vecka och räddade situationen genom att med i praktiken nollvarsel hoppa in och göra samma program.

Och vilket program sedan! Brahms andra pianokonsert och Nielsens femte symfoni är stycken som kan få även mer rutinerade dirigenter att svettas litet extra. Slobodeniouk är dock inte den som darrar på manschetten i onödan och när bägge verken var bekanta för honom sedan tidigare fick man intrycket att han stortrivdes framför den legendariska ensemblen.

Det kan förstås diskuteras i vilken mån Slobodeniouk hade en möjlighet att sätta en personlig prägel på musicerandet och i vilken mån det, inte minst i symfonin, handlade om en av Tilson Thomas inkörd tolkning, men det spelade sist och slutligen kanske inte så stor roll. Kommunikationen mellan Slobodeniouk och musikerna föreföll mödolös och allt tycktes även i övrigt fungera som smort.

Tempobehandlingen i Nielsens notoriskt svårbemästrade symfoniska mästerverk var på alla sätt naturlig och Slobodeniouk plockade fram en massa läckra detaljer ur det extremt mångfasetterade partituret utan att för den skull förglömma de stora dramaturgiska linjerna. Jag fäste mig speciellt vid den virtuost förverkligade soloklarinettstämman, medan jag nog hört ännu vildare versioner av den anarkistiska virveltrummans delvis improviserade solo i första satsen.

Mogen Brahmsläsning

Den tekniska nivån var överlag bländande och samspelet, föga överraskande, finslipat intill perfektion, såväl inom de enskilda instrumentgrupperna som sektionerna emellan. En nog så viktig kvalitet i Nielsen, där inte minst de mer kaotiskt klingande partierna förutsätter minutiös kontroll på detaljplanet.

Om Nielsen gav LSO-musikerna tacksamma möjligheter att briljera med en imponerande klanglig skärpa och briljans anammade man i Brahms åter en mjuk och kultiverad klangkultur av närapå bästa centraleuropeiska märke. När stråknumerären dessutom var nedbantad till en acceptabel nivå gav orkestertuttina ett föredömligt välkalibrerat intryck.

Omsusade trettioåriga kinesiska pianistsensationen Yuja Wangs smått uppseendeväckande klädstil – sylvassa 10 cm klackar och kortkort – kan framstå som onödigt effektsökeri, men det glömmer man snabbt när hon slår an de första känsliga ackordföljderna i Brahms B-durkonsert. Ett stycke, som många av de stora pianistlegenderna tagit sig an i ett relativt sent skede av karriären.

Så inte Wang, som serverade en förbluffande mogen och väl genomtänkt läsning av den enormt krävande, i orkesterväven stundtals symfoniskt integrerade solostämman. Hon balanserade skickligt mellan introvert lyrism och extrovert passion – en balansgång som är a och o i Brahms – och anslagspaletten sträckte sig från dallrande pianissimon till rungande, men alltid fulländat välljudande, fortissimon.

Den tekniska uppvisningen i Brahms var av den kalibern att virtuosfyrverkeriet hon brände av i de generöst tilltagna extranumren (4 stycken!) kändes lika onödigt som i sammanhanget malplacerat. Samspelet mellan Wang och Slobodeniouk gav ett i det stora hela friktionsfritt intryck och på basis av orkesterns reaktioner efter Nielsen blir jag inte överraskad om Slobodeniouk mycket snart får en inbjudan till Barbican Hall.

Mats Liljeroos Musikkritiker

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33