Det vi ville undvika

Ensamma män som ser sig som IS-krigare, som lockas av propaganda och får ledning på nätet. Bara 40 sekunder, tre minuter och ändå är följderna förödande. Anna Svartström skriver om terrorrättegångarna i Stockholm och Åbo.

Februari 2018, säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Insikten är varken revolutionerande eller ny, men med bara några meter och ett pansarglas mellan oss åhörare och Rakhmat Akilov får den en konkreti som känns rent fysiskt: På oerhört kort tid och med så pass enkla medel kan en enskild person orsaka död, skada och skräck. Samt: Så lätt kan en enskild människa inspireras och få stöd och råd för att utföra ett så fruktansvärt dåd.

En månad senare i Åbo. Rättegången mot Abderrahman Bouanane inleds och polisens förundersökning blir offentlig. Även här är det, som det verkar, en ensam gärningsman som efter en snabb radikaliseringsprocess och med bara två köksknivar som vapen dödar två och skadar åtta personer – på bara några minuter.

Rättsprocessen mot Akilov, som erkänt terroristbrott efter dådet på Drottninggatan, och Bouanane, som utförde knivhuggningarna i Åbo och sagt att han ser sig som en IS-krigare, löper delvis parallellt under våren.

Fallen i sig är förstås unika och i synnerhet om Bouanane kommer vi sannolikt att få veta mer när han senare i april hörs i rätten. Ändå kan det vara intressant att se på likheter och olikheter och den diskussion som följt på gärningarna som åklagarna vill ska dömas som terrorism.

För bådas del har radikaliseringen främst skett på nätet. Där Akilov fått direkt vägledning av personer på olika – oftast krypterade – chattforum med radikala islamistiska och jihadistiska kopplingar, ser det ut som att Bouanane inspirerats av mer allmän IS-propaganda. I polisförhören säger han att blivit "het i huvudet" av IS-material.

När Skyddspolisen i Finland förra veckan presenterade sin årsbok lyfte chefen Antti Pelttari fram att propagandan riktad mot Finland har ökat betydligt, vilket bidrar till att höja terrorhotet. Och den här tendensen har fortsatt, även om IS-fästena har fallit.

Materialet är lättillgängligt, och på ett skickligt sätt plockas de som visar intresse upp. Medvetna irrläror sprids och både Bouanane och Akilov ger i förundersökningarna uttryck för missuppfattningar och okunskap. Intrycket är inte sällan förvirrat, men kraften av handlingarna likväl förödande.

Det har funnits personer som har reagerat på gärningsmännens radikalisering och säkerhetspoliserna i båda länderna hade tipsats. Utredningarna lades ändå ner, vilket har väckt frågor och kritik.

Säpo och Skypo har försvarat sig och menat att bedömningen i situationen var den rätta. På presskonferensen förra veckan sade Skyddspolisens Pelttari ändå att man har gått igenom sina rutiner.

Vad övrigt har skett? Paletten är rätt bred. I Sverige har det handlat om allt från tyngre betonglejon som placeras ut på Drottninggatan, till förslag på skärpt terrorlagstiftning. I Finland har processen med signalspaningslagen eventuellt snabbats på, även om den satts i gång sedan tidigare.

När domarna faller senare i vår och sommar prövas i båda länderna terrorlagarna. I Sverige har bara ett fåtal personer dömts inom ramen för dem, i Finland hittills ingen. För åklagarna är det en utmaning att visa på att gärningarna injagat fruktan i en befolkning eller allvarligt skadat en stat.

I båda länderna har efterspelet också handlat om de asylsökande som har fått avslag men är kvar i landet. Akilov hade förts över till gränspolisen för utvisning, medan Bouanane hade överklagat och hade rätt vara kvar i Finland. Båda hade uppträtt under olika namn och identiteter.

Frustrationen har, förståeligt, varit stor och tonläget tidvis högt.

Allt kan ändå inte handla om lagar och väghinder. I ett stort reportage i Dagens Nyheter i helgen intervjuas en socialarbetare i Göteborg om sin kamp mot radikalisering och våldsbejakande extremism. Henne fasta övertygelse är att bäst resultat i längden inte nås om man vänder sig till dem som redan är IS-anhängare, utan att åtgärderna behöver ske bredare för att vara förebyggande.

Ett växande utanförskap och en kraftig polarisering främjar inte det arbetet.

Anna Svartström Reporter

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39