Det var ett välsmort munläder, men hur många stannar upp i sina sysslor för State of the Union?

Jean-Claude Juncker. Bild: MATHIEU CUGNOT / EUROPEAN PARLIAMENT HANDOUT

Jean-Claude Juncker var på sitt mest frispråkiga humör i sitt nästsista linjetal, men för de flesta EU-medborgare passerar det som vanligt helt oförmärkt. Här är några anledningar att reagera.

Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har bara ett och ett halvt effektivt arbetsår kvar av en valperiod där det mest omtalade ämnet varit att unionen krymper. Storbritannien förhandlar sin väg ut. Grekland krisar fortfarande. EU måste fungera effektivare.

Det årliga talet om unionens tillstånd har de senaste åren präglats av en låg profil. Rädslan att trampa på ömma tår, elda under euroskepticismen i Europa och spela i händerna på nationalistpartier som vill gå samma väg som Storbritannien har haft sin fördel och nackdel.

Nackdelen har varit tröghet och att all energi gått till att släcka eldar och bryta arm. Fördelen har varit en allt större insikt om att man inte kan sitta i något elfenbenstorn och snacka EU-lingo med varandra, för folk reagerar med fötterna.

När Juncker på onsdagen höll sitt linjetal markerade han att den mer försiktiga perioden är slut. Han kryddade sitt tal med ovanligt många egna åsikter, även om han visste att de är subjektiva och väcker blandade känslor.

Han verkade ha tröttnat på att smyga sig fram. Ett sådant exempel är då Juncker förde fram sin egen åsikt om hur unionen ska gå framåt: alla ska med. I en takt, med en ledare – han föreslår att slå samman kommissionens och rådets ledare (nuvarande är Donald Tusk) till en unionspresident efter att han själv slutat.

– Eurovalutan är tänkt att vara en gemensam valuta för hela unionen, sade Juncker och gav därmed en bredsida till Frankrike och Tyskland, som förespråkat att unionen kan gå framåt i olika takt utan att alla är med.

– Vi måste utvidga Schengenområdet också till Bulgarien och Rumänien, sade Juncker också.

Normen ska alltså vara att alla som förbundit sig att gå med i euron – alla utom Danmark och Storbritannien – ska lägga på ett kol. Utspelet trippar inte på tå för Sverige.

Likaså talar han för mer integration när det gäller regleringen av arbetsmarknaden, den sociala dimensionen och företagsbeskattningen. I skattefrågorna är han öppen för att beslut inom unionen skulle kunna fattas med en kvalificerad majoritet.

Ett annat steg bort från det nationscentrerade vore ett parlamentsval med landsöverskridande listor, en idé Juncker också sade sig "sympatisera med".

Den här gången hade Juncker ändå inte glömt bort att han måste vara lite konkret också. De konkreta frågorna lade han in på de områden där han vet att EU-medborgarna är rätt ense om att det behövs mer europeiskt samarbete. Inga större risker på den punkten alltså.

Bland lågoddsarna fanns alltså förslag om kampen mot terrorism – ett förstärkt europeiskt åklagarämbete och underrättelsesamarbete – och en satsning på cybersäkerhet och samarbete om försvarsinvesteringar.

Cybersäkerheten handlar i det här skedet om att stärka byrån för datasäkerhet Enisa som finns i Heraklion i Grekland, och ge den fler verktyg, men mer än så är initiativet inte konkretiserat.

Migrationsfrågor är ett annat ämne där tre fjärdedelar av EU-medborgarna vill se gemensam politik – men svårigheterna med att driva den lyste igenom.

För att buga lite åt alla håll säger Juncker att medlemsländerna måste effektivera avvisningen av migranter som inte har uppehållstillstånd, men också att alla måste delta mera i att åtgärda de bakomliggande problemen. Juncker gav en känga till länderna för att inte ha uppbådat mer än 150 miljoner euro för Afrikafonden, och upprepade att det behövs fler och lättare rutter för laglig migration.

Det lyste också snöpligt genom raderna att unionen fortfarande står handfallen när det brinner i knutarna. Till Italien, som nu står med bördan av de livsfarliga båtarna söderifrån på Medelhavet, kunde Juncker inte ge mer än sina egna sympatier. Fördelningen av asylsökande får fortfarande nej i en del av medlemsländerna.

Juncker har lärt sig en del läxor av gångna års kritik, till exempel lovar han mer transparens i förhandlingar om frihandelsavtal, och mer granskning av främmande investeringar i viktig europeisk infrastruktur.

Men det är inte precis vardagens bekymmer som sticker fram i ett linjetal i EU. Juncker talade om rättvisa regler i arbetslivet och rättvisa för konsumenterna – men utöver de orden är det svårt för gemene man att skönja hur och när vi kommer att se det som orden står för.

Även om Juncker fick råg i ryggen av både ljusnande ekonomiska siffror, fler jobb och fler nationella valresultat som stärkt EU:s existensberättigande, använde han en onödigt stor del av rågen till att tala om EU:s institutioner. Hur många presidenter där sitter, om det finns en finansminister eller flera tillsatta myndigheter kommer knappast att vara valkampanjstoff i nästa EU-val.

Därför var kritiken mot talet i parlamentet den gamla bekanta, även om talet var nytt: "Vad spelar det här för roll för jordbrukarna som blir utkonkurrerade, för de arbetslösa, för folk som inte får pengarna att räcka." "Vi måste börja lyssna på vanliga människor".

Sylvia Bjon Reporter

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning