Det syriska dilemmat

Bild: Nazeer Al-Khatib

Det är lättare att kombinera idealism och frivilligt arbete med humanitära insatser än det är att förstå att också det humanitära arbetet måste bygga på professionalitet – om syftet är mer än att stilla den naturliga viljan att hjälpa medmänniskor i nöd.

Viljan att hjälpa är viktig men det är också förståelsen för att hjälpen distribueras på jämlik bas. Det är behoven hos dem som behöver hjälpen som ska beredas plats. Det professionella inbegriper även logistikplanering för att nå så många som möjligt.

Vilka är då de organisationer som bäst klarar av detta?

FN-organisationerna stöds av medlemsstaterna. Organisationer med rötterna i religiösa samfund – kristna och muslimska – stöds av sina egna medlemmar. Röda Korset, vars mandat bygger på ett särskilt mandat stöds av både stater, organisationer och andra som omfattar de grundläggande principerna för organisationens arbete och existens.

Dessutom finns det frivilligorganisationer i tusental, en del av dem mer långlivade än andra.

Men att placera någon av dem på första plats eller ännu värre, på en piedestal, är farligt.

För det första kompletterar de varandra, för det andra vet många av dem att koordinering av hjälpen är a och o för att så många som möjligt ska få hjälp. Koordineringen innebär också utbyte av information.

Evakueringen av den i Syrien verksamma organisationen Vita hjälmarna lyfte fram organisationens arbete i det internationella rampljuset på ett sätt som syntes också i Finland.

I en insändare (HBL 29.7) ondgör sig Hans Berglund över Annika Sandlunds kolumn om Vita hjälmarna (HBL 25.7) och hennes sätt att hantera konflikten i Syrien. Bland annat påpekar han mycket riktigt att det faktiskt var Israel som lyckades ta ut flera hundra medlemmar av Vita hjälmarna och deras familjer från de delar av Syrien som den enväldige Bashar al-Assads styrkor nu håller på att återta. Det Berglund i sin tur glömmer att nämna är att Israel gjorde insatsen på begäran av flera väststater, bland dem Frankrike, Storbritannien och USA, mot ett löfte om att de evakuerade skulle föras till Jordanien för vidare transport till de länder som lovat dem en fristad. Israel hade knappast haft ett intresse av att Vita hjälmarna skulle bosätta sig i Israel.

Sandlund gör ett uppriktigt försök att berätta vad Vita hjälmarna egentligen är. Hon jämför dem med frivilliga brandkåren med uppgift att släpa fram människor ur ruinerna efter ett bombanfall eller föra dem till sjukhus efter en kemisk attack. Inga utbildade räddningsarbetare utan "lärare, skräddare, unga arbetslösa män och skolans vaktmästare", skriver Sandlund.

Men kärnan i problemet ligger i följande mening: "Deras finansiella understöd av länder som USA har lett till att Syriens president varit snabb med att anklaga dem för att vara antingen terrorister, spioner eller främmande agenter. De specifika med det här kriget är att det går att vara alla tre – och hjälte – på en och samma gång (kursiveringen min egen)".

Om det är så specifikt med flera roller i ett krig som det som pågår i Syrien ställer jag mig personligen tveksam till – jag har på olika håll i världen träffat på lärare och bönder med två- eller tredubbla roller i konflikter. Men de många rollerna skriver jag under.

Att Vita hjälmarna länge varit en nagel i ögat på både Ryssland och Syrien är uppenbart. Inte för att de sympatiserat med "fel sida" utan främst för att de dokumenterat vad som pågår med hjälp av kameror, inklusive små kameror på sina hjälmar.

Detta material har hjälpt organisationer som Amnesty och det syriska centret för rättvisa och ansvar att bedöma material som nått organisationerna via mobiltelefoner, Skype och Whatsapp. Det har också underlättat bedömningen av om civila var målet för flygräderna, enligt Amnestys uttalande för The Guardian.

Enligt Amnesty har Vita hjälmarnas dokumentation av händelserna allvarligt skadat den bild Ryssland och Syrien vill ge av kriget.

De Vita hjälmarna var också tidigt ett mål för rysk propaganda. Organisationen har i ryska medier utmålats som en del av terrornätverket al-Qaida som finansieras av George Soros. (Enligt The Guardian, som har undersökt de ryska hybridaktiviteterna noggrant, har Vita hjälmarna aldrig erhållit bidrag av Soros.)

Kampanjen mot Vita hjälmarna inskränker sig inte till ryska medier och aktörer. Genom att använda videomaterial utanför ett sammanhang och genom infiltration i organisationen har försök gjorts för att skada hela organisationen.

En tidigare medlem av Vita hjälmarna filmades när han assisterade beväpnade oppositionskrigare att förstöra kropparna av pro-Assad krigare och andra har filmats med vapen i hand trots att de offentligt bedyrat att de inte bär vapen.

Likt de flesta organisationer, företag och politiska och religiösa ledarskap är humanitära organisationer beroende av att åtnjuta förtroende. Varje rapporterad incident som går emot det som humanitära organisationer förklarat vara sitt mål och sin handlingsmodell åsamkar organisationen som helhet skada. Det gäller också i sådana fall där man i efterhand kunnat påvisa att uppgifterna inte håller streck.

Ännu för ett par år sedan kom många ihåg att oppositionen i Syrien och mot Assadregimen ingalunda handlade enbart om terrororganisationer som IS eller Daesh och al-Qaida. Men de moderata krafterna för demokrati har på olika sätt berövats sina möjligheter att göra sin röst hörd.

Syriens väg för en lång tid framöver dikteras av diktatorn Bashar al-Assad och hans bundsförvant Ryssland. Det är de som enväldigt beslutar vad som ska tas med och vad som ska lämnas bort i historieskrivningen.

Och det beror också på oss som låtit detta ske.

Yrsa Grüne-Luoma

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00