Det svenska Helsingfors behöver saklig debatt om skolnätet

Bild: Mostphotos

I tider då resurserna är knappa är det speciellt viktigt att minoriteter klarar av att hålla ihop och hitta på lösningar som säkrar en bra undervisning och ett fungerande skolnät för alla helsingforsare.

Den senaste tiden har det virvlat upp en känsloladdad debatt angående det svenska skolnätets framtid i Helsingfors med anledning av den pågående revideringen av servicenätet i södra området. Att det förs en livlig debatt är förståeligt. Skolor är en viktig service för barnfamiljer och det svenska skolnätet är viktigt med tanke på svenskans fort- och överlevnad i Helsingfors.

Då man dessutom tar i beaktande att avstånden mellan de svenska skolorna är relativt stora i jämförelse med de finska är det speciellt viktigt att bevara närskolsprincipen, eftersom de svenska barnen i annat fall riskerar att få längre skolvägar än sina finska kamrater.

Utbildningsnämndens svenska sektion har redan remitterat två förslag under tidigare runda.

Dagispersonal har sett det som att sektionen prioriterat skolor framför dagvårdsplatserna, vilket inte är helt fel tänkt. Även om vi (jag har själv röstat för remittering) valt att "fatta bättre beslut hellre än snabba" har det alltså tyvärr fått konsekvenser för dagvårdsplatserna vilket för det första försvårar vardagen för småbarnsfamiljerna. För det andra leder det med stor sannolikhet till att många tvåspråkiga familjer valt att sätta sina barn i finskspråkig dagvård, vilket i sin tur antagligen resulterar i att de här barnen mer sannolikt fortsätter att gå i finskspråkig skola i framtiden.

Att hela tiden skjuta beslut på framtiden är alltså inte "gratis", utan får obönhörligen konsekvenser för (i nämnda fall) barnfamiljernas vardag och svenskans fortlevnad i Helsingfors.

Tyvärr har debatten kommit att kretsa kring frågan angående en eventuell nordisk skola på Busholmen mot en nedläggning av Cygnaeusskolan. På Busholmen planeras ett svenskt kvarter och en skola i området skulle definitivt vara önskad. I den här debatten har jag ofta fått höra att "ingen" vill ha en skola på Busholmen. Då jag uppmanat flera av de föräldrar jag talat med att aktivt debattera för sin sak har jag ofta fått höra att man inte vill, vilket är förståeligt med tanke på de hätska tongångar som stundvis förekommer i debatten.

Som det många gånger redan har konstaterats räcker inte elevunderlaget till för båda alternativen. Därför borde vi som har ett intresse av en svensk skola på Busholmen, men samtidigt vill bevara Cygnaeus försöka hitta en lösning hur vi kan "täppa till" den outnyttjade kapaciteten i Cygnaeus och samtidigt grunda en skola på Busholmen.

Kunde vi till exempel ha ett par finska klasser med undervisning parallellt med de svenska i Cygnaeus? Hur kunde vi locka fler finskspråkiga barn till svenska skolor? Bara för att nämna två möjliga förslag.

Elevprognoserna ifrågasätts ofta, och ibland kanske med en viss rätt. Det gäller ändå här att förstå att stadens faktacentral inte gör sina elevprognoser utifrån endast det svenska skolnätet, ingen i förvaltningen försöker alltså tvärtemot vad det ofta antyds medvetet skapa en situation där det svenska berövas en skolbyggnad till förmån för det finska.

I tider då resurserna är knappa är det speciellt viktigt att minoriteter klarar av att hålla ihop och hitta på lösningar som säkrar en bra undervisning och ett fungerande skolnät för alla helsingforsare. I längden gagnas ingen av en hätsk debatt där åsikter och intressen tystas. Tvåspråkighet kunde vara ett sätt att utöka elevantalet i svenska skolor och på så sätt säkerställa ett tillräckligt elevunderlag och därigenom kortare och tryggare skolväg för de svenskspråkiga barnen. Nu är det dags att föra en saklig debatt och se tvåspråkigheten som en möjlighet – inte ett hot.

Karl-Mikael Grimm Medlem (C), utbildningsnämndens svenska sektion, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning