"Hon äter mig med blicken men jag smakar illa :"

Oscar Rossis nya bok Detaljerna blir intressant genom att balansera i spänningen mellan visuell form och meningsbärande språk. Han låter aldrig läsaren glömma bort att det hon gör är att läsa en diktsamling, och att det eventuellt är en konstig sak att göra.

Poesi

Oscar Rossi

Detaljerna. Det ser annorlunda ut varje gång

Ellips 2018

Det ser annorlunda ut varje gång är undertiteln på Oscar Rossis fjärde diktsamling Detaljerna, och det är även en fras som beskriver hans egen bokutgivning. Alla Rossis diktsamlingar skiljer sig kraftigt från varandra, inte bara vad gäller motiv utan också vad gäller koncept och visuell form. Men undertiteln fångar också upplevelsen av läsa Detaljerna. Varje gång man vänder blad ser det annorlunda ut, och särskilt stor skillnad är det mellan de tre olika segment som boken är uppdelad i.

Flöde av röster

Den första delen av boken är ett mångstämmigt flöde av olika röster, tonfall, språk och citat. Till en början finns det flera spalter per sida, och sidorna kan därmed läsas både vertikalt och horisontalt. Några sammanhängande och avgränsade dikter går inte att urskilja. Innehållet varierar bland annat mellan syntaktiskt ofullständiga och misshandlade rader som

Eller ett altarskåp med stängbara dörrar, ett ett slutet kretslopplopp, hur det flödar

och mera traditionellt finurliga rader som

Hon äter mig med blicken men jag smakar illa :

Som ovan avslutas eller inleds en stor del av raderna av någon anledning med ett kolon. Andra delen är ett brev som handlar om språk och språkliga tillkortakommanden, skrivet på norska och med raderna glest utspridda på de rymliga sidorna, som om brevets prosaiska rader var de mest förtätade bilder. Tredje delen består av dagboksanteckningar, och en förteckning över citat som förekommer i diktsamlingen. Och självklart är citatförteckningen i sig en del av verket.

Mallarmés anda

Åtminstone sedan sin andra diktsamling Brev till polisen (2005) har Rossi medvetet arbetat i den modernistiska pionjären Stéphane Mallarmés anda, med varierande typsnitt och teckenstorlek i dikterna. Efter att poetkollegan Paul Valéry hade läst Mallarmés typografiskt experimentella dikt "Ett tärningskast" (1897) skrev Valéry att Mallarmé försöker ge boksidan samma värdighet som stjärnhimlen. I Rossis Brev till polisen var kopplingen till föregångaren inte bara uttalad utan också illustrerad. Mallarmés fras "Ett tärningskast kan aldrig upphäva tillfälligheten" är insmugen i boken, och kapitelindelningen markerades med bilder på tärningar.

Att som Valéry likna boksidan vid stjärnhimlen är något överspänt i både Mallarmés och Rossis fall, men sidorna i Detaljerna liknar stjärnhimlen på åtminstone två sätt. För det första är en stor andel av dem till synes slumpmässigt utformade, med sina oregelbundet utplacerade rader. För det andra uppträder det ibland mönster i den typografiska formen, men precis som med stjärnhimlens mönster krävs det hjälp av den egna fantasin och projiceringsförmågan för att hitta mening i mönstret.

Sabotage och mening

Det är inte bara den oregelbundna typografin som gör Detaljerna ovanlig. Rossi har, denna gång på Ellips förlag, tagit ut svängarna med ett stort och liggande B4-format som är ovanligt för diktsamlingar och snarare typiskt för fotoböcker som är ämnade för soffbordet. Bokens otymplighet är en av många egenskaper som drar uppmärksamheten från det språkliga innehållet till det materiella och visuella, precis som typografin, de malplacerade skiljetecknen och växlingen mellan olika språk (svenska, engelska, norska, finska, danska och tyska). Dessutom förekommer det gott om rader med borttappade vokaler:

Vaktmästarna på de olika krkgrdrna ifråga försäkrar att ingen lidit under exprmntn och vädjar till allmnhtn att respektera de involverades rtt till prvtlv

Genom alla dessa störningar distanserar Rossi läsaren från meningsinnehållet och flyttar uppmärksamheten till själva lässituationen. I kontrast till mera tydligt visuellt inriktade poeter som Ian Hamilton Finlay eller finlandssvenska Cia Rinne, vars dikter kan ses som en form av bildkonst med bokstäver, ligger tyngdpunkten hos Rossi fortfarande huvudsakligen kvar i det meningsbärande språket. Men genom sina språkliga sabotage och visuella grepp håller han läsaren på tå, och riktar uppmärksamheten om vartannat mot innehållet och mot formen. Detaljerna blir intressant genom att balansera i den spänningen. Rossi låter aldrig läsaren glömma bort att det hon gör är att läsa en diktsamling, och att det eventuellt är en konstig sak att göra.

Fredrik Österblom

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00