Det sammansatta fallet Kilpinen

Bild: Skivkonvolut

Skivan med 25 "nya" Kilpinensånger på finska, svenska och tyska är ett måste för alla liedvänner, skriver Mats Liljeroos.

LIED

Yrjö Kilpinen: "Uusia" lauluja

Hedvig Paulig & Jenni Lättilä, sopran, Jaakko Kortekangas, baryton, Jouni Kokora, basbaryton, Kristian Attila & Kiril Kozlovsky, piano. (Nova Records)

Distinktionen mellan konst och person har aldrig varit en lätt nöt att knäcka. Hur förhålla sig till en konstnär som är, exempelvis, moraliskt tvivelaktig eller, i värsta fall, företräder förkastliga politiska eller övriga åsikter?

Den antisemitiske narcissisten och mytomanen Wagner är ett bra exempel. En odrägligare person, och en genialare tonsättare och musikdramatiker, är det svårt att tänka sig. Ur finländskt perspektiv är det självfallet omöjligt att kringgå fallet Yrjö Kilpinen.

En av våra mest särpräglade tonsättare – tidvis den internationellt mest kända efter Sibelius – som samtidigt inte stack under stol med sina nazistiska sympatier. Något han efter kriget sannerligen fick känna i sitt skinn samtidigt som han, paradoxalt nog, invaldes i den nygrundade Finlands Akademi och var en central kraft bakom utvecklandet av vårt musikbiblioteknät.

Vad få känner till är att liedspecialisten Kilpinen (1892–1959) var helt tvåspråkig och tolkningarna av svenskspråkiga diktares – intressant nog företrädesvis rikssvenska poeter som Bo Bergman, Pär Lagerkvist och Anders Österling – alster utgör en inte obetydlig del av hans inalles över 800 solosånger.

I sin extrema, stundom snudd på asketiska textkänslighet, där varje ton äger sin intimt textrelaterade betydelse, framstår Kilpinen mer än något annat som Hugo Wolfs arvtagare. Det kilpinenska tonspråket emanerar även ur en senromantisk estetik, som dock uppblandas med såväl neoklassiska som expressionistiska influenser på ett, i de bästa stunderna, klart originellt sätt.

Avsevärd estetisk spännvidd

Den föreliggande inspelningen, "Nya" sånger, har sin upprinnelse i ett av Yrjö Kilpinen-sällskapet initierat forskningsprojekt, där 350 opublicerade Kilpinensånger grävts fram ur arkivgömmorna. Av dem har 25 stycken på Kilpinens tre huvudspråk – finska, svenska och tyska – nu sammanställts till en lagom mångfasetterad helhet, som ger en bra bild av hans uttrycksmässiga mångsidighet.

Här återfinns sånger från – får man förmoda, kompositionsåren anges tyvärr inte – så gott som hela karriären och den estetiska spännvidden är avsevärd. Naturlyriska betraktelser och uttrycksfulla miniatyrer som Junikväll (Daniel Fallström) och O morgon (Dan Andersson) ställs mot expressiva Katri Vala- och Rainer Maria Rilke-förtoningar samt mer episkt avfattade nummer (Vuoren yössä, Larin-Kyösti) och en verklig pärla är den första av tre Viljo Kojo-tonsättningar, Tähti, där Kilpinen ställvis rentav förebådar en annan extremt produktiv sångkomponist, Kaj Chydenius.

Hedvig Pauligs lyriska och Jenni Lättiläs mer dramatiska sopran kompletterar, liksom Jaakko Kortekangas ljusa och Jouni Kokoras mer mörkstämda baryton, varandra utmärkt och man kan bland annat beundra Lättiläs idiomatiska svenska uttal samt Kristian Attilas och Kiril Kozlovskys genomgående sensitiva pianospel.

Oavsett vad man anser om den uppenbarligen osedvanligt sammansatta personen Kilpinen är det omöjligt att bortse från hans konstnärliga förtjänster och som liedtonsättare är han något av ett unikum för sin tid, inte bara i Finland utan även internationellt. Den här skivan är ett måste för alla liedvänner och den fungerar även utmärkt som inkörsport till Kilpinens mångskiftande vokala universum.

Mats Liljeroos Musikkritiker

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42