Det odefinierbara Svenskfinland

Det är inte lätt att skapa sig en bild av vad Svenskfinland år 2022 egentligen är. Det är problematiskt både inom gemenskapen, och för dem som står utanför. Frågan är inte ny, men ändå ett viktigt tema för HBL.

"Svenskfinland finns, men Svenskfinland är inte bara ett antal regioner och några språköar". Med den kommentaren öppnade sociologen Kjell Herberts en debatt i tisdags om det finlandssvenska journalistiska samarbetet efter att Nyhetsbyrån SPT läggs ned vid årsskiftet.

Diskussionen om vad som är gemensamt finlandssvenskt och vad som är Svenskfinland – speciellt inom medierna – har bubblat på nytt på olika fronter efter beskedet att SPT slutar. Blir allt nu bara lokalt? Räcker det? Vad är det som är gemensamt för alla som talar svenska i Finland, från Karleby till Lovisa?

Det är verkligen inte lätt att få fram en koherent bild av vad Svenskfinland är 2022. Inte för dem som står utanför men inte heller för gemenskapen själv. Det är nog relativt lätt att få fram något slags officiellt budskap – ofta till viss grad bundet till gamla institutioner och kulturarv, men när man frågar individuellt och konkret blir folk ofta fundersamma.

"Finlandssvenskt är att fundera på vad som är finlandssvenskt", lydde ett svar på Hufvudstadsbladets redaktion.

Det är lätt att lista traditioner som är närmare finlandssvenskar än finskspråkiga: Lucia, Stafettkarnevalen, kräftskivor, Hangöregattan. Flera svenskspråkiga har ett förhållande till hav, kust och klippor än till sjöar och granskog. Vissa böcker och sånger – eller Buu-klubben – betyder något för svenskspråkiga men ingenting för finskspråkiga. Och Svenskfinland är faktiskt också geografi: Hufvudstadsbladets läsare är till exempel ytterst intresserade av Åland, inte så mycket av Jyväskylä.

Om man tittar på vilka typiska finlandssvenska teman som HBL-läsare är intresserade av så är säkra kort sjöfart och rederier, havet och skärgården (inklusive skarvar som alla har ett förhållande till), Hanken och Åbo Akademi, finlandssvenska personligheter – inklusive dödsfall och ovanliga familjehistorier – och också nästan klichéaktiga nyheter som har med Tove Jansson och Mumintrollen att göra. Maktmissbruk inom Svenskfinland går också alltid hem.

Ingen vill ändå vara en karikatyr, och läsare ska inte behandlas som sådana. Det är faktiskt många som struntar totalt i sjöfart och Mumin, och nästan alla läser om allt möjligt som inte har med Svenskfinland att göra. Men inget av de här nyhetsämnena skulle gå hem lika bra bland övriga finländare som bland de svenskspråkiga.

Är ovanstående då en definition av Svenskfinland? Nej. Genom att lista teman kommer man ändå inte ens nära det som känslomässigt är den finlandssvenska identiteten.

Och när man börjar tala om känslor och identitet, blir det ofta svårt att debattera. Det blir för personligt. Och svårt att ta itu med journalistiskt.

Finlandssvenskarna skämtar nog själva om att de är få och alla känner alla, men det är tydligen svårt att föra en ordentlig debatt om hur det egentligen påverkar gemenskapen och kulturen. När är det en fördel att vara en liten grupp? När får man en sådan ångest av för små kretsar att man bara vill fly till det större Sverige eller bli en del av det finskspråkiga Finland?

En ännu svårare, men principiellt ytterst viktig fråga, är hur mycket av den offentliga finlandssvenska debatten som är en klassfråga. Hur mycket drivs det och har drivits av dem som har antingen mycket kulturellt kapital eller rentav pengar eller både och? Är det så att den konventionella debatten egentligen utesluter en stor del av de svensk- och tvåspråkiga? Det är bra att minnas att journalister ofta har mer kulturellt kapital och samhällskontakter än många andra, och i viss mån är en del av eliten i Svenskfinland.

Var befinner sig svenskspråkiga rörmokare och närvårdare i diskussionen om vad Svenskfinland består av? Var finns de unga? Hörs deras röst tillräckligt eller rör vi oss för ofta bland olika eliter – kulturella, politiska eller ekonomiska. Hufvudstadsbladet som tidning måste nog se sig själv i spegeln på den här punkten.

Nu när 2021 närmar sig sitt slut vill vi på Hufvudstadsbladets redaktion gärna att ni hör av er. Vad är Svenskfinland just nu? Vad är enbart lokalt, vad är finskt, vad är finlandssvenskt och vad är egentligen skillnaden? Vad betyder Svenskfinland för dig? Skriv till mig eller andra på redaktionen!

Att fundera kring Svenskfinland är inte en ny fråga och den har debatterats i hundra år. Men för Hufvudstadsbladet är det fortfarande ett viktigt journalistiskt tema – som också måste förnyas med tiden.

Erja Yläjärvi är ansvarig utgivare för KSF Media och chefredaktör för Hufvudstadsbladet.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning