Det nya normala

Vi skall sluta anta att människor reagerar lika och faller in i ett på förhand definierat mönster.

Hur kunde han göra så där? Varför säger hon så? Hyllkilometervis av forskning och betraktelser handlar om människan. Hur hon beter sig och fungerar. Man vill hitta ett mönster.

Jag har gett upp. Det finns inget mönster. I alla fall inget rationellt sådant. Jag har blivit allt mera varse att människor är olika. De bär med sig den programmering de har och den passar inte nödvändigtvis in i det som förväntas av samhället.

Jag tänker då på olika beteendestörningar. ADHD, olika grader av autism, narcissism, bipolärt beteende. Det är uppenbart att dessa inte är några udda fenomen, utan det är nästan som om vi alla bär med oss något drag av det som ryms inom ett diagnosspektrum. I vårt vanliga umgänge på arbetsplatsen och på fritiden är detta realitet – utan att vi pratar om det. Att vara ovanlig är att vara vanlig. Utöver det här finns förstås andra realiteter såsom utbrändhet, demens, annan sjukdom och skröplighet.

– Medborgare! Upp till val!

Du skall bete dig rationellt. Läsa valprogrammen. Förstå innebörden med valfrihet och nödvändigheten med vårdreformen. Du skall jobba sex minuter mera och inte använda dig av offentliga tjänster i onödan. Det är klart att du förstår vårt sporrande skattesystem och de senaste politiska finterna i avdragsrätten och statsandelarnas viktning. Klart att du bidrar till forskning och utveckling på just din arbetsplats, den som förstås skall bli en spetsenhet inom ditt område.

Det är en brokig skara partierna talar till inför val. Publiken är inte ett folk utan enskilda människor med fysiska och psykiska krämpor. Den perfekta medborgaren finns inte. Inte före valet, inte efter valet. Trots hurdana förespeglingar som helst om bolagiseringens och marknadsmekanismernas lov så är det denna brokiga skara som både skall förverkliga privatiseringen och vara kunder för servicen de privatiserade bolagen producerar.

Vi skall sluta tala till människor som grupp. Vi skall sluta anta att människor reagerar lika och faller in i ett på förhand definierat mönster.

Det fina med vår välfärdsstat är att vi är ganska bra på att se alla. Skolorna ger stöd till elever med särskilda behov och det har skett en alldeles remarkabel förbättring på den här fronten under de senaste 30 åren. Men efter grundskolan skall alla bli Homo economicus, den perfekta medborgaren som partierna talar till.

Det vuxna Finland är ännu likriktat. I nästa steg av välfärdsstaten är vi individer med särskilda talanger framför nyttosubjekt. Vi är fortfarande dåliga på att integrera annorlundaskap i Finland och se det som en normalitet.

Målsättningarna för Finland 100 har ännu inte hittat sina former. Politikerna talar om gårdagen, då det är morgondagen vi skall möta. Den som inte är perfekt. Dags att förnya budskapet.

Rurik Ahlberg kommundirektör i Korsholm

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning