Det nya normala

"Sverigedemokraternas devis 'vi är här för att stanna' utlovar en normalisering av förvirring som mediestrategi och politisk kommunikation som kombinerar hård retorik med mjuka bilder."

Det är fyra veckor kvar till valdagen och Sverige diskuterar en Youtube-film om rasbiologi, tvångssteriliseringar och antisemitism. Det handlar om "Ett folk, Ett parti – Socialdemokraternas historia", en film som Sverigedemokraterna finansierat och deras partitidning Samtiden producerat för att misstänkliggöra sin huvudmotståndare i valet. Den 1 timme och 45 minuter långa filmen säger sig avslöja "historien om socialdemokraterna såsom det aldrig berättats förut" och genom citat ur historiska dokument samt bilder av skallmätning och marscherande soldater med hakkors blottlägga "på vilken historisk grund partiet egentligen vilar".

Historikerna påtalar faktafel, propaganda och historieförvrängning, men målet med filmen är inte sanning utan förvirring. Rasbiologins, tvångssteriliseringarnas och den svenska eftergiftspolitikens historia är förstås välkänd, men med filmen vill Sverigedemokraterna göra slut på pratet om sina bruna rötter.

Hämndfilm har filmen kallats, men framför allt är det ett tydligt bete för journalister och den offentliga debatten: skriv om filmen, analysera, faktagranska, bli upprörda, ställ frågor och tvinga socialdemokrater att förklara sig. Det är en bekant populistisk kommunikationsstrategi som skickligt utnyttjar medielogiken: nyhetsmedierna har ytterst svårt att avstå från rapportering. Ni minns väl de exploderande fladdermöss som Sannfinländarna lyckades importera in i finländska medier hösten 2016 för att ifrågasätta vindkraften?

För trogna SD-väljare är extremhögerns anti-socialdemokratiska retorik inget nytt men i valet den 9 september riktar sig partiet till nya väljargrupper. Att misstänkliggöra Socialdemokraterna är ett led i att framställa sig själv som ett hederligt alternativ i nutid. Såsom Ann-Cathrine Jungar i sina initierade HBL-krönikor påpekat, handlar allt om normalisering: att rentvå SD från kopplingar till extremism och få det att framstå som ett parti som alla andra.

Det tydligaste tecknet är valaffischerna som denna gång inte har några sloganer utan leende, avslappnade SD-politiker med texten "SD2018". Vid sidan av Jimmie Åkesson ses unga kvinnor, riksdagsledamoten Angelika Bengtsson och riksdagskandidaten Yasmine Eriksson, på valaffischerna. Alla i ljusa, lediga kläder.

Budskapet är välkänt och behöver inte klistras på väggarna, vilket förstås är tecken på segervittring. Under årets Almedalsvecka konstaterades om och om igen hur Sverigedemokraterna är det parti i Sverige som bäst lyckas mobilisera stora skaror "vanliga människor" för partipolitiskt arbete.

Talet om vilka som är "Sverigevänliga" och bäst representerar vad "svenska folket" tycker, skymmer den transnationella bilden av nationalismens, nativismens och illiberalismens återkomst.

Sverigedemokraternas devis "vi är här för att stanna" utlovar en normalisering av förvirring som mediestrategi och politisk kommunikation som kombinerar hård retorik med mjuka bilder. Allt detta känner vi igen från Finland och andra länder med populistiska omvälvningar. Det är det nya normala.

Anu Koivunen Medieforskare och professor i genusvetenskap vid Tammerfors universitet

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33