Det mysiga tjugotalet

Temat är en lätt version av klasskampen, landet är Spanien. När den här serien först visades blev den omåttligt populär bland den spansktalande publiken.

La Señora finns på Yle Arenan i 90 dagar och sänds i Yle Teema onsdagar, torsdagar och fredagar kl. 20.00, repris lördagar kl. 14.00. Serien är textad både till svenska och finska.

Adriana Ugarte fick sitt stora genombrott i Spanien med de historiska dramaserierna La Señora (2008–2010) och Tiden mellan sömmarna (2013–2014). Den senare visades på Yle redan i fjol och nu har alltså turen kommit till La Señora och 1920-talet. Vi landar i en liten ort i Asturien i norra Spanien där livet kretsar kring gruvan. Damfrisyrerna är korta, men attityderna oförlåtligt gammalmodiga.

När Victoria (Ugarte) och Ángel (Rodolfo Sanchez) förälskar sig i varandra är omgivningen inte nådig. Eftersom Victoria är dotter till traktens förmögna gruventreprenör och Ángel kommer från enkla förhållanden ("han ser ut som en hamnsjåare!") motarbetas historien. Ángel tvingas utbilda sig till katolsk präst, och sådana får inte ha några kärleksförhållanden utom det med Gud. Inte minst kommer motståndet från Ángels egna sociala klass. Den förmögna familjens stränga hushållsarbetare Vicenta (Ana Wagener) hotar att säga upp sig.

I ortens gruvor, där också barn jobbar, inträffar dödsolyckor. Det leder till att gruvarbetarna kommer i krakel med ägaren. När familjeöverhuvudet sedan dör under mystiska omständigheter är det Victorias marxistiska bror Pablo (Alberto Ferreiro) som tar över företaget. Den som tittar extra noga på Ferreiro kanske kommer ihåg honom från Pedro Almodóvars Dålig uppfostran från 2004.

Ett tillägg i testamentet stipulerar ändå att Victoria har sista ordet i familjens företag ("herregud, när blev kvinnor affärsmän?"). Med i bilden finns också familjens rival, markisen Gonzalo (Roberto Enríquez), hans sjukliga fru Irene, som ser ut som en stumfilmsstjärna (Ana Turpin) och systern Catalina (Laura Domínguez), som bär på en mörk hemlighet.

Vad vi har i den här serien är ett tryggt drama som bjuder på få överraskningar, men som ändå är behagligt att vila ögonen på medan händelserna rullar vidare. Ugarte och Ferreiro är grundpelarna i serien. Förvisso får vi följa med tjänstefolkets skvaller en våning ned i köket, men man uppbådar inte lika stor förtjusning för de här scenerna som för Downton Abbeys välskrivna manus.

Sofia Holmlund Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33