Det lilla lärandets lov

Mentorskap i all ära, men detta har en tendens att bli trevligt tyckande snarare än fokuserat filande.

Under de senaste veckorna har jag haft glädjen, om än även tidvis frustrationen, att arbeta med ett flertal unga begåvningar. Ambitiösa är de och vill bli framgångsrika i sina gebit, och av en serie slumpar har de alla bett mig om hjälp. Vilket jag förstås har försökt ge.

I denna process har jag dock slagits av hur dåliga vi egentligen är på att lära de unga. Inte så att vi inte försöker. Skolan försöker och företag försöker. Men ofta blir det fel ändå. Inte minst för att de som vill lära sig inte alltid vet vad det är de borde lära sig.

För visst vore det fint om man kunde lära ut de stora sakerna som folk vill lära sig som just sådana? De jag talar med vill lära sig saker som "varumärkesbyggande" och "professionellt talande" och "hur man skriver en bok". Problemet är att inget av detta går att lära ut i dessa massiva sjok.

Ta till exempel den alldeles fantastiska, unga kvinna jag just i denna vecka undervisat i design. Hon vill bygga varumärken, utveckla kampanjer, ta över världen. Hon har jobbat på en agentur där en relativt framstående expert på just dessa försökt lära upp henne, och när jag talar med henne är hon högst förvirrad.

Och inte undra på. Hennes mentor har talat om "look'n'feel", och "känsla för enkelhet" och vikten av att vara "on brand". Viktiga saker, javisst, men nu sitter hon där med sin dator och skall göra utkastet för en design, och det bara funkar inte. Jag tittar på när hon jobbar, och inser att problemet inte ligger i de stora sakerna, det ligger i de små.

Hon jobbar alldeles för komplicerat, utan att dra nytta av sina verktygs möjligheter. Hon planerar inte i förväg och tvingas göra om saker gång på gång. Ingen har brytt sig om att lära henne de trick och knep som ligger mellan de absoluta grunderna och det mera konceptuella tänket, och nu är hon borttappad.

För faktum är att de stora sakerna inte är så stora. Att lära sig varumärkesbyggande börjar inte från djupa estetiska insikter eller intellektuellt finlir, utan från enkla saker som hur man jobbar med ett tomt utrymme i en design. Att skriva en bok handlar mindre om gigantiska idéer, utan mer om tusentals enkla små meningar. Att bli ett framgångsrikt proffs handlar mindre om att efterlikna de stora i sitt fält, utan mera om att lära sig att passa tider och hålla det man lovar. Små ting, men ack så viktiga.

Våra sätt att lära ut har dock distanserat sig från detta. Nu vill vi lära ut stora helheter, inte detaljer, och sammanhang snarare än hur verktyg används. Som ett resultat får vi en generation unga som i och för sig är intelligenta och kunniga men som ofta saknar insikt i till och med de mest grundläggande aspekterna inom sitt område – som till exempel hur en deadline funkar.

Så mentorskap i all ära, men detta har en tendens att bli trevligt tyckande snarare än fokuserat filande. Det lilla lärandet, där man lär sig behärska detaljerna, är kanske inte lika coolt och konstruktivistiskt som det stora. Dock är det så att om man lär sig det lilla, kommer det stora på köpet.

Alf Rehn professor

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54