Det lätta, svåra resandet

Att försiktigt tassa runt snarare än att spränga sig in och snabbt kryssa av städer och länder från måste göra-listan – det är sättet att resa som Susanne Ringell beskriver.

Susanne Ringell

God morgon

Förlaget M 2017

Titeln är bedräglig: God morgon är ingen enkel bok. Den skildrar resandets fantasi, drömmen om att komma undan ansvar, och drömmens misslyckande. Verkets tio berättelser går in i varandra och utmanar gränsdragningar mellan fiktion och verklighet.

"Om främlingskapet minskar med avstånd och ökar med närhet, blir kontentan att människan känner sig mest främmande hemma." Så resonerar huvudpersonen i de flesta av bokens tio berättelser, en författare som behöver arbetsro. För att kunna skriva åker hon regelbundet utomlands tillsammans med sin man, ofta till samma ställen flera år i rad.

I Andalusien, Mallorca och Madeira etablerar paret sedan relationer till platser och personer; hotellföreståndare, städare, kokerskor, bargäster och andra turister. Två av dessa får sedan var sin egen berättelse. Claire och Pascal har separerat, Pascal är kvar i deras hemstad Marseille medan Claire åker till Mallorca för att komma bort. Där sätter hon sig på den restaurang där författaren och hennes man brukar sitta, och de lär känna varandra. Resandet skapar möten – om de resande så vill. Eventuellt är Claire och Pascal fiktiva figurer, men det hindrar inte att författarparet från Finland äter middag med dem.

Lovsång till det långsamma iakttagandet

Ringells ambition verkar vara att skriva en lovsång till återvändandet och det lite trögflytande resande som 1800- och 1900-talens litteratur är full av, där syftet inte är att uppleva den maximala effekten av en stad eller ett landskap, utan att i loj takt närma sig Florens, Korsika, eller Tanger och se vilket slags människa man kan bli just där. Att försiktigt tassa runt snarare än att spränga sig in och snabbt kryssa av städer och länder från måste göra-listan.

God morgon är också en hyllning till det långsamma iakttagandet, där det får stor betydelse vilka ord vi väljer. Så här beskrivs driften att resa i bokens första berättelse: "Från vår takterrass ser vi luftbron, det ständiga skyttlandet av oss, och stjärnorna ser vi. Ölet heter Estrella och hela världen vill komma bort från hela världens elände, lämna det bakom sig, komma fram till bort. Det här är bort. Öns namn är Bort."

En del av landskapen, till exempel Madeiras vandringsleder, känns igen från bland annat diktsamlingen På utvägen var jag en annan från 2012. Liksom Ringells senare diktverk präglas God morgon av ett sökande efter den kristna nåden och samhörighet med alltet. Nåden kan finnas i den tillitsfulla, öppna blicken hos huvudpersonens syskonbarn, som går rakt in i hjärtat. Nåden finns också i små samtal rökare emellan, på tak dit ingen annan törs gå.

Det taggiga, de vildögda

Ibland kan jag dock sakna konflikten, det taggiga och fula, platserna dit nåden kanske inte når. Resande i vår tid går inte bara norrifrån söderut, till sol och bad och semester, utan också söderifrån norrut, från krig och hopplöshet till fred och föreställt välstånd. Ringell vidrör det här stundvis, som när huvudpersonen ska hämta ut ett tillfälligt pass inför en resa till London:

"På det lilla kontoret fanns många andra vildögda, olycksbröder från fjärran. De var där när jag började min procedur, de var där när jag kom tillbaka med ny biljett på fickan, och de var kvar när jag lämnade inrättningen med mitt stämplade dokument. Kanske är de kvar än. Gräddfilen är inte för alla."

Fantasin som driver resandet och turismen stavas frihet från ansvar. Man åker någonstans och njuter, sedan åker man hem igen utan att resmålet fastnat i ens porer. Men i God morgon fungerar det inte alltid så. När huvudpersonen och hennes man besöker samma hotell på Madeira år efter år lär de känna en husa, som tvingas flytta till Paris med sin baby och sin man och är rädd inför flytten. De försöker trösta henne med att beskriva hur vacker Seinefloden är när den flyter genom staden, trots att de vet att husan knappast kommer att höra till flanörerna på Rive Gauche.

"Du frågar förhoppningsfullt den outbildade husan vad hennes man gör. Hon säger att han gör Allt, och då förstår du hur illa det är, på hur lösa boliner företaget vilar. De åker. Ändå och av nödtvång."

Nåden borde vara allmängiltig men den är ett privilegium, en respit som inte förunnas alla.

Höga krav på stilistik

Upplägget är intresseväckande och språket är rikt, men vad verket vill med sin läsare är inte helt tydligt. Efter flera läsningar får jag fortfarande inte någon rätsida på God morgon. Somliga passager är stringenta och säkert berättade, andra utgörs av mer slentrianmässiga uppräknanden, trivialiteter och snabbt tecknade skisser som hade behövt kortas ner och filas till.

Ojämnhet i rytm, tilltal och skärpa behöver dock inte vara något negativt om det används skickligt. Ringells formuleringar är vackra, symboltyngda och ofta präglade av en verbalt snitsig humor som genom allitteration och nästan försvinnande små skämt märks i alla hennes verk.

Hon är en tålmodig observatör, men den flytande formen i God morgon, snarast ett pärlhalsband av iakttagelser ur olika perspektiv, ställer höga krav på stilistik. Jag önskar att Ringell hade tagit sig lite mera tid, närmat sig berättelserna långsammare och sovrat bland iakttagelserna för att skapa ett tätare flöde. De lyriska, stillsamt vackra, andligt pregnanta poängerna som är Ringells bomärke drunknar här i allt prat och alla detaljer.

Bitar som är självlysande

Men här finns också bitar som är självlysande. Den tveklöst starkaste berättelsen "Boa Morte", den goda döden, ekar av J.M. Coetzees förträffliga roman Onåd. Bägge handlar om att acceptera olikhet, schismer och konflikt och i bägge spelar en döende hund en viktig roll.

Det författande paret är på Madeira och ute på hotellets gräsmatta ligger en gammal hund och ska till att dö. Den orkar inte längre ta sig upp utan ligger och flämtar under en handduk. Men döendet dröjer, hunden ger sig inte. Hotellvärdinnan och hennes familj tar ömt hand om den just därför, den har ett "för starkt hjärta" för att dö på ett sätt som vore enkelt för dem.

Utmaningen för huvudpersonen är att stå ut med deras meningslösa och helt irrationella omsorg om detta djur som lider just för att det är så älskat. När paret flyger hem lever hunden fortfarande, mot alla odds: "Djuret flämtar på och undanber sig alla förenklingar. I sitt starka hjärta försvarar det kärlekens och skapandets komplexitet åt er."

I sina starka ögonblick gör God morgon just detta, försvarar kärlekens, skapandets och resandets komplexitet.

Jenny Jarlsdotter Wikström

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33