Det här saknar Finland

Ristomatti Hakola är en sprinter som utvecklats till att bli en bättre distansåkare. Bild: Lehtikuva/Vesa Moilanen

Spelet var i praktiken avgjort då Richard Jouve kom ikapp Perttu Hyvärinen under ankarsträckan.

Jouve är en suverän sprinter och även om Hyvärinen är snabbare i ett distanslopp med intervallstart hängde fransmannen löjligt enkelt med i 10 km.

Det går förstås att spekulera om skidordningen, men Finland hade aldrig planerat att behöva spurta om någonting. Finlands plan var att ha ett tillräckligt stort försprång till Sverige, Frankrike, Italien och Tyskland före ankarsträckan – och det lyckades nästan.

Finland saknar en skidåkare som skulle vara perfekt för ankarsträckan. En allroundåkare med sting i slutspurten.

– Vi har ingen som Klæbo, Ustiugov eller Bolsjunov. En som har bra uthållighet, men också sprinteregenskaper. Vi har inte riktigt någon sådan, särskilt inte i fristil, säger landslagstränaren Teemu Pasanen.

Ristomatti Hakola har delvis de egenskaper som behövs, men när det gäller distans är han bättre i klassisk stil – och han behövdes på inledningssträckan för att se till att Iivo Niskanen har ett bra utgångsläge på andra sträckan. Joni Mäki har delvis samma kvaliteter och har också gått framåt på distanssträckorna i vinter.

Enligt Pasanen finns det några potentiella löften som i framtiden kan utvecklas till att bli hyfsade allroundåkare i framtiden. En av dem är Miska Poikkimäki, som var sjua i sprint och femma i 30 km med masstart i JVM i Lahtis.

Det handlar igen om vilka egenskaper som ligger i fokus för juniorerna. Det går alltid att utveckla uthållighet, men den bästa åldern för att utveckla snabbhet och explosivitet är tonåren.

En bra sprintåkare kan bli en bra distansåkare, Hakola och Mäki är två bra exempel, Klæbo ett ännu bättre. En distansåkare som aldrig tränat för sprint kan inte ett tu tre bli en snabb sprinter.

Därför borde alltid juniorträningen utgå från att skapa färdigheter att skida fort. Inte att skida långsamt.

Det sägs ofta att träningen ska bestå av 80 procent lugn distans och bara 20 procent intensitet. En bra riktlinje, men huvudsaken är att fokus ligger på de där 20 procenten. Spelar ingen roll hur många timmar man tränar. Kvaliteten räknas. Det fungerar oftast bäst att träna hårdare, inte mera. De 80 procenten finns där mest för att balansera och återhämta.

Hur som helst, fjärde plats i stafetten var en stark insats. Ett skönt besked efter en vecka av motgångar. Det blev såklart stolpe ut ytterligare en gång, men det var faktiskt mer än vad många hade väntat sig av laget.

– Det var åtminstone en bra show, säger Ristomatti Hakola och det är inte annat än att instämma.