Det hände i Estland för hundra år sedan

Pojkar i Dorpat drar ut för att försvara sitt land när det unga självständiga Estland samlar ihop frivilliga år 1918.Bild: Märten Kross

Elmo Nüganens Namnen på marmortavlan handlar om ett gäng skolungdomar som tar till vapen mot de röda gardena under det estniska frihetskriget. Dramatiskt sett håller det inte alltid men historien i sig är intressant.

Namnen på marmortavlan sänds i Yle Teema 24.2 kl. 21.00.

Elmo Nüganens Namnen på marmortavlan (Nimed marmortahvlil, Estland 2002) är, om man så vill, Okänd soldat på estniska. En något sånär traumatisk uppväxtskildring med handlingen förlagd till det estniska frihetskriget 1918–1920.

Estland hade i efterdyningarna av första världskriget och den ryska oktoberrevolutionen utropat sig självständigt. På det följde en allmän mobilisering som dessvärre inte gav mycket i handen – exempelvis faller Tarto/Dorpat utan strid.

Följaktligen är det upp till de frivilliga styrkorna – gamlingar, skolgossar och finländska jägare – att ta upp striden med de röda gardena som i väntan på Röda armén vädrar morgonluft.

Det här utgör bakgrunden för händelseförloppet i Namnen på marmortavlan, fritt efter Albert Kivikas trettiotalsroman (som på förekommen anledning senare klassades som förbjuden litteratur, så även hos oss). Resan här går till just Tarto där Henn Anas (Priit Võigemast) och hans klasskamrater drabbar samman

Där vissa elever sympatiserar med de röda hejar merparten av grabbarna på det "vita" laget. Sedan går det som det går, att Henn ansluter sig till de vita skolgossarna som till en början närmast agerar räddharar.

Men så är ju detta också en uppväxtskildring, en film där pojkar blir till män. Med på ett hörn finns även den unga kärleken (till Hele Kõres Marta). Och eftersom Henns storebror kämpar på den röda sidan finns det i filmen också drag av broderskrig.

Namnen på marmortavlan var vid tiderna för produktionen den dyraste estniska filmen genom tiderna, ett verk som då inte räds det fosterländska patoset.

Det fick undertecknad själv känna av när jag i samband med biopremiären uttalade mig i kritiska ordalag och på insändarplats fick veta hut. Underförstått: det här är känsliga saker, inte en film bland andra.

Bäst i filmen är den ungdomliga entusiasmen, en räcka pojkstreck som sakta men säkert övergår i blodigt allvar. Men trots att bröder står mot bröder är det fråga om en tämligen städad sak som på det politiska planet gör det lätt för sig.

I det hänseendet var Elmo Nüganens 1944 (från 2015) bra mycket starkare, moraliskt mera sammansatt. Och där Nüganen i 1944 trollade fram kvalitetskrutrök lider stridsscenerna i "Marmortavlan" av en viss överdramatisering.

Tilläggas kan att det handlar om en estnisk-finländsk samproduktion. Därav Peter Franzén i rollen som finländsk jägare och påhejare.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00