Det goda läsandet

En modern trend är att litteraturkritiker börjat iscensätta sig själva i sina recensioner. En del går in för att charmera läsarna med sin egen röst på bekostnad av författarens och bokens, skriver Merete Mazzarella.

När uppstod den klassiska kritikerrollen? Enligt litteraturvetaren John Michael var det mot slutet av artonhundratalet, samtidigt som den klassiska detektivrollen med Sherlock Holmes som sin mest kända representant. Enligt Michael har den klassiska detektiven – mästerdetektiven – och den klassiska kritikern – mästerkritikern – också en hel del gemensamt: båda vill i någon mening avslöja det de utforskar, båda är rädda för att föras bakom ljuset, båda är stolta över sin skarpsinnighet, båda tror sig om att kunna fälla säkra omdömen.

Båda är bildade, auktoritativa – för att inte säga auktoritära – vita män.

Naturligtvis har historien visat att mästerkritikern kan missta sig. August Ahlqvist – språkforskare och författare – kallade innehållet i Alexis Kivis Sju bröder "fattigt, barnsligt och skrattretande", "en skamfläck i Finlands litteratur". John Landquist – inte bara kritiker utan också professor i psykologi och pedagogik – dundrade 1945 mot Pippi Långstrump som enligt hans mening måste uppfattas som abnorm: "Inget normalt barn äter upp en hel gräddtårta på ett kafferep eller går barfota på strösocker."

Mästerkritikern representerade den etablerade smaken och kunde ha svårt att få syn på det nya.

I dag är mästerkritikern detroniserad och det råder en stenhård kamp om tolkningsföreträdet. Det råder också en stenhård kamp om läsarnas uppmärksamhet, det är långtifrån självklart att folk läser tidningar, än mindre att de läser litteraturkritik. En möjlig följd är naturligtvis att kritiker blir smått uppgivna och börjar slarva. Kritiker anser generellt att de är underbetalda – för de flestas del med rätta. Här finns en motsättning mellan läsare och kritiker: läsare kan tycka att de inte får tillräckligt många sidor för sina pengar, kritiker att de inte får tillräckligt mycket pengar för sina sidor. Kritiker kan känna sig tvungna att läsa snabbt – för snabbt. Problemet är inte nytt, redan för närmare hundra år sen var Virginia Woolf bekymrad. Dagskritikerna har, skriver hon, "bara en sekund att ta sikte och skjuta" så de "måste ursäktas om de förväxlar kaniner med tigrar, örnar för höns eller om de missar helt och hållet och slösar ett skott på nån fridfull ko som betar på en äng en bit ifrån."

Och ett annat problem: det finns kulturchefer som förklarar att recensioner helt enkelt ska vara intresseväckande texter i sig – också för läsare som inte bryr sig det bittersta om den bok som recenseras, eller om litteratur över huvud taget. I någon mening har väl litteraturkritik alltid varit en brottning mellan författare och kritiker men en modern trend är att kritiker har blivit mer själviscensättande och gått in för att charmera (eller provocera) läsarna med sin egen röst, sin egen personlighet och sina egna idéer på bekostnad av författarens och bokens.

Men om det nu är så att man i dag generellt läser mindre än förr borde det väl vara kritikerns roll att representera det goda läsandet och genom sitt exempel lära ut konsten? De spridda intryck en första genomläsning av en bok kan ge är inte nog för att kunna skriva om den, understryker Woolf. Man måste avvakta, man måste läsa på nytt men också göra annat, "promenera, prata, plocka de döda bladen från en ros, somna. Och plötsligt ... kommer boken tillbaka, men är annorlunda. Den flyter upp till medvetandets yta som en helhet, och boken som en helhet är något annat än boken läst i etapper."

Det goda läsandet tar tid och det är etiskt i den meningen att det inte handlar om att få projicera sig själv utan om att lyssna. I höstas fick Virginia Woolfs essä om att läsa en värdig finlandssvensk uppföljare i Tatjana Brandts bok Fängslad. Prismotiveringar är ofta i överkant yviga men Svenska Litteratursällskapets prisnämnd träffade alldeles rätt: "en bok om ett sätt att läsa – och leva – där lyhördhet och oavlåtlig uppmärksamhet kan skänka tillvaron dess mening åter."

Merete Mazzarella Författare

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18