Det finstilta

Ja, hur överför föräldrar, skolan och andra institutioner den finstilta kunskap som hjälper individen att klara sig i sin kultur, på gott och på ont?

Elisabeth Strout är en författare av den sorten som skriver skenbart enkelt. Hennes Mitt namn är Lucy Barton var en av de böcker som jag tog med mig hem från min stipendiatperiod i USA i fjol. (Resten satte jag ut på gatan utanför min bostad, gick till mitt favoritkafé och när jag återvände var de borta. Det var enkla system för återvinning i New Haven). Någonting av det hon skriver om var sådant som blev en del av min vistelse där, och som jag ville ta med mig hem och återvända till.

Strout närmar sig det man helst undviker, det man vill dölja. Det man skäms för, önskar att folk inte visste om en. Jag utgår ifrån att de flesta har något sådant, och många kämpar för att dölja eller glömma det.

Lucy Barton växte upp i ett plåtskjul i Illinois, i en familj som i dag kanske skulle kallas "white trash", vitt patrask. Om vintrarna var det så kallt hemma att hon hellre stannade i skolan och läste. Hon läste både läxor och böcker, och det hjälpte henne att fly verkligheten, att lära sig hantera den och att få nya perspektiv på den. I klassrummet gjorde hon sig helst osynlig för att inte drabbas av klasskamraternas hån, och samtidigt blev hon en iakttagare. En frågeställning för Lucy var hur barn blir medvetna om hur världen fungerar. Hur vet man, undrar hon, att man inte får tugga med munnen öppen, ifall ingen har berättat det?

Hon söker det där finstilta, det som föräldrar för över till följande generation, ibland omedvetet. Det som definierar din klass och grupptillhörighet, men som du som barn inte vet att du vet. Det som du blir medveten om att du inte vet när du känner dig utanför. Det som du kan välja att strunta i och bryta mot. Men som du inte kommer undan, hur du än väljer att göra. Det som du bär med dig även när du medvetet försöker anpassa dig, det där som kan ploppa upp när fasaden rämnar.

Ja, hur överför föräldrar, skolan och andra institutioner den finstilta kunskap som hjälper individen att klara sig i sin kultur, på gott och på ont? Det som å ena sidan ger dig handlings- och tolkningsmodeller, men å andra sidan cementerar positioner, som stänger in och låser ut? Som ger dig illusionen av att vara bättre eller sämre än någon annan?

Lucy insåg att man lär sig hemifrån. Men också genom att observera och hålla sig vid sidan om. Ibland lär man sig då man efter att ha trampat i klaveret med blossande kinder önskar att jorden skulle rämna under fötterna.

Med tanke på utvecklingen i just USA undrar jag om Strout så skenbart lätt och elegant beskriver just det som föder bitterhet och avund. Om någon kämpat sig fram, blir rik, och väntar sig att komma in i de bästa kretsar, men blir utfryst? Någon som trodde att pengar var nog, men märkte att det inte räckte, och som i olikhet med Lucy inte i tid fattar vad det handlar om. Och som för att hävda sig blir fräck, skrytsam och medvetet bryter mot alla regler, och därför får anhängare bland dem som inte heller har blivit insläppta?

Mirjam Kalland professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39