Det finns vårdpersonal som försöker

I operationssalen sa kirurgen att han kunde försöka prata svenska med mig om jag lovade att inte skratta åt hans fel. Det lovade jag.

Det är både upprörande och sorgligt att läsa Mikael Sjövalls I dag-kolumn (HBL 7.6) om bristen på svenskspråkig vårdpersonal och ovilligheten att förstå behovet av vård på svenska. Samtidigt inser jag att min egen mamma var ganska lyckligt lottad under sin vistelse på Libeckska sjukhuset och Mellersta Österbottens centralsjukhus i Karleby i vintras. Precis som Mikael Sjövalls mamma kunde min mamma nästan ingen finska alls.

I Karlebytrakten uppfattas vissa avdelningar på Libeckska sjukhuset av många som något av ett dödens väntrum. Jag var därför ganska skraj när min gamla mamma (90 år) hamnade där. Men till min stora förvåning fanns det så gott som alltid någon i vårdpersonalen på plats som kunde svenska. Ibland var det helt svenskspråkiga skötare, ibland finskspråkiga med varierande kunskaper i svenska.

Det all finskspråkig personal hade gemensamt var att alla försökte så gott de kunde. De använde de ord de kunde på svenska och ansträngde sig på riktigt för att kunna prata med och informera min mamma. Ibland såg man hur glada de blev när mamma utan problem förstod vad de sa. Det sporrade tydligt många att anstränga sig ännu mer. Ibland blev det dråpliga samtal mellan mamma med sin knaggliga finska och sköterskorna med sitt begränsade ordförråd på svenska. Det var trots allt ett litet flämtande ljus i vintermörkret på sjukhusavdelningen.

De som kunde för lite svenska för att förklara mer komplicerade medicinska frågor bad om ursäkt för att deras svenska inte räckte till och frågade om de fick förklara läget på finska. När någon ringde från sjukhuset var det ofta någon av de svenskspråkiga i personalen. Jag fick alltså intrycket att personalen på avdelningen verkligen försökte ge min mamma och hennes anhöriga service på svenska.

En trevlig detalj var att alla patienter tilltalades och omtalades med förnamn. Min mamma var inte tant nummer ett i rum 114, utan hon var Maj-Lis rätt och slätt.

Också de gånger min mamma hamnade in på akuten och hjärtavdelningen på Mellersta Österbottens centralsjukhus (Möcs) fanns det oftast svenskspråkig personal på plats. Inte heller där fick jag en enda gång intrycket att personalen drog sig för att prata svenska. Vissa kunde mer, andra mindre svenska.

Överlag blev både min mamma och vi anhöriga mycket väl bemötta på båda sjukhusen.

Jag fick all information jag begärde och ofta lite mer. Det mesta var på finska och jag måste tillstå att jag i det läget inte orkade kräva skriftlig information på svenska.

Min mamma slutade sina dagar på en så gott som helsvensk vårdavdelning i Terjärv i Kronoby. Läkaren var finskspråkig, men pratade utmärkt svenska.

Själv har jag blivit opererad två gånger på ett av sjukhusen i Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS). Den ena gången för tre år sedan fanns det en anestesiskötare och en fysioterapeut som var svenskspråkiga. I operationssalen sa kirurgen att han kunde försöka prata svenska med mig om jag lovade att inte skratta åt hans fel. Det lovade jag. I övrigt gick allt på finska, men jag fick toppenbra vård. Till och med maten var god.

Vid operationen i fjol var en utländsk skötare den enda som nämnde språkfrågan. Hon tittade till mig i uppvakningsrummet och beklagade på knackig finska att hon inte kunde någon svenska – än. Också i fjol fick jag förstklassig vård och god mat. Och mycket gott bemötande – på finska.

Man får hoppas att de vänligt inställda finskspråkiga skötarna i Karleby inte är en utdöende art. Detsamma får man hoppas om de avdelningsansvariga som ser till att det finns någon i personalen som kan göra sig förstådd på svenska. Jag hoppas självfallet också att mina positiva erfarenheter inte var en engångsföreteelse.

Den lilla skillnaden mellan den vänligt leende men oförstående vårdpersonalen i Åbo var att vårdpersonalen i Karleby verkade vara medveten om behovet av vård på svenska. I ärlighetens namn måste man dock framhålla att steget är långt till att man som patient eller närstående ska få begriplig medicinsk information på svenska om personalen bara har ett mycket begränsat antal vårdord att röra sig med.

Margareta Gustafsson Vanda

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00