Det finns stora skillnader i flyktingarnas rättshjälp

Bild: Wilfred Hildonen

Kanske kunde vår främlingspolitik skötas på ett människovärdigare sätt än som nu är fallet om våra beslutsfattare skulle unna dagens unga finländare rikhaltiga och tidiga språkkunskaper.

I den första stora presidentdebatten med alla kandidater närvarande lyfte Nils Torvalds fram ett viktigt problem som vår lagstiftning gett upphov till, nämligen frågan om den rättshjälp som ges flyktingar som hotas av utvisning. Varje flykting som kommer till vårt land vet att det kan gälla liv eller död vilken jurist man tilldelas. I vårt land har "invandringskritiska" kretsar lyckats få till stånd ett system som direkt uppmuntrar till missbruk. Flyktingjuristen lyfter lön per klient utan att vara redovisningsskyldig för vilken tid och vilket engagemang han ägnar uppgiften.

Jag har i min kontakt med tre unga asylsökande irakier på nära håll följt med den här saken. Två av dem hamnade under sin flykt i norra Finland och tilldelades en jurist där. Den tredje kom till södra Finland och fick en annan jurist. Två av dem är bröder och har samma förfärliga historia med tortyr och förföljelse, men olika jurister. Det har alltså varit lätt att jämföra och skillnaden i ansvarstagande har varit milsvid.

Den tredje irakiern har till sin olycka varit hänvisad till samma jurist som den ena brodern och jag har kunnat följa hans hopplösa försök att ens få kontakt med juristen som visat sig fullkomligt ointresserad av hans fall. Han har underlåtit att svara på samtal och sms-meddelanden. De få gånger han har svarat har han förklarat sig vara upptagen, men lovat återkomma vilket aldrig skett. Den inlaga han lämnade in till förvaltningsdomstolen var hopkommen på ett synnerligen lättvindigt sätt och saknade helt den nya relevanta information han inte visat intresse för att ta emot.

Torvalds har fullkomligt rätt när han säger att systemet på den här punkten måste ändras. Då frågan om i vilken grad det är rätt att hjälpa utvisningshotade flyktingar togs upp rörde sig debatten på samma ytliga plan som hela tiden varit fallet, "man får nog hjälpa människor i nöd, men inte bryta mot lagen". Det är ett enkelt sätt att besvara en svår fråga och avsäga sig sitt ansvar. Det är riksdagens sak att se till att lagarna får en form som speglar de värderingar man förklarat sig ha.

Torvalds förtjänar ett tack för att han lyfte fram ovanstående missförhållande som kan gälla livet för dem som drabbas av det. Man hade önskat att det vunnit mera gehör bland de övriga kandidaterna. Han förtjänar också ett tack för att han konkret och explicit lyft fram vikten av att i tidig ålder, då det ännu är lätt, lära sig många språk, hur det vidgar ens värld och får en att se och uppfatta saker ur olika synvinklar. När kulturministern fäller ett yttrande som att man i vuxen ålder kan börja "öva sig på svenska om man behöver det" tolkar han begreppet språkkunskap mycket snävt.

Kanske kunde vår främlingspolitik skötas på ett människovärdigare sätt än som nu är fallet om våra beslutsfattare skulle unna dagens unga finländare rikhaltiga och tidiga språkkunskaper och därigenom en bredare och tolerantare syn på vår värld. Det här är något som Torvalds i flera sammanhang fört fram. Man skulle önska att intervjuande journalister kunde göra det litet besvärligare för sig, för ett ögonblick glömma Natofrågan och lyfta fram de här viktiga sakerna som lär oss tänka och värdera, något som är nödvändigt också då det gäller ja eller nej till Nato.

Anna Lena Bengelsdorff Lappvik

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning