Det finns också forskningsfusk

Bild: Wilfred Hildonen

Många finländare tror fortfarande blåögt att den globala läkemedels- och livsmedelsindustrin utvecklar och marknadsför sina produkter enbart för människornas bästa.

Ledarskribent Torsten Fagerholms analys (HBL 20.11) av forskning är en ensidig version av forskningsproblematiken. En nedvärdering av oroliga medborgares känsloladdade frågor är inte en bra linje för en dagstidning. Många medborgare har på riktigt stora hälsoproblem, som inte tas på allvar. Jag begränsar mig här till forskning, som har att göra med människornas hälsa.

I dagens Finland skramlar officiell auktoritet mest. Saklig kritik, som ofta automatiskt nedvärderas, är inte detsamma som att vara helt emot. Det finns förstås några tomma tunnor, men seriös kritik stöder sig oftast på färska oberoende gjorda vetenskapliga studier, som framför allt har en riktig tolkning av resultaten i sammandragen. Sammandragen av vetenskaplig forskning stöder sig på flera hundra sidor långa forskningsrapporter, som få har tid att läsa. Konstigt är att samma vetenskapliga studie tolkas olika i olika länder.

Beaktansvärd kritik grundar sig också ofta på förändringar i naturen (till exempel försvinnande av insekter) som många "helt vanliga" människor kan konstatera. Vanliga människor är också bra på att följa med förändringar i den egna hälsan. Vem lade märke till att tobak, röntgen, DDT, asbest och PCB orsakade sjukdomar? Vem förklarade bort, i tiotals år, de tydliga sjukdomsfallen?

Fagerholm beskriver bra hur en professionell forskare borde fungera, men tyvärr finns det i den nära historien för många exempel på motsatsen.

För trettio år sedan skulle jag inte, som ingenjör, ha reagerat så starkt på Fagerholms tro på den felfria vetenskapen, som "bara tänker på människornas bästa". Min livserfarenhet med olika motgångar och omprövning av min ungdomstro på fakta började ändra min inställning till företagens forskning och myndigheternas agerande för 15 år sedan. Jag har också fått närmare insikt i några rättsfall, där tydlig korruption finns. Min kunskap i dag är att tolkning av vetenskaplig forskning grundar sig alldeles för mycket på politik och de stora, globala företagens marknadsföringsstrategi. Universitetens forskning borde vara oberoende, men tyvärr, i allt högre grad, beror också finansiering av universitetens forskning på företagens finansiering.

För sjuttio år sedan var universiteten i USA helt beroende av de stora företagens ekonomiska bidrag. Familjen Rockefeller blev i början av 1900-talet stormrik på olja och andra petrokemiska produkter. Rockefeller Foundation grundade den första professuren i näringslära 1942 vid Harvard University och finansierade (läs manipulerade) den kemiska läkemedels- och medicinutbildningen i hela USA. Universiteten hade alltid Rockefellers representanter i styrelsen. Marknadsföringen av Rockefellers syntetiska mediciner blev en enastående ekonomisk framgång tack vare " den vetenskapliga forskningen" och manipulering av information. Först hade man utvecklat en förebyggande medicin, sedan behövde man en lämplig sjukdom och till sist skrämselinformation. Människornas hälsa kom inte i första hand. John D. Rockefeller II förlitade sig personligen på homeopater.

Jag rekommenderar åt Fagerholm och andra, som hänvisar till "pålitlig forskning" en lättläst bok, "Forskningsfusket bara fortsätter", av den svenska forskaren och läkaren Ralf Sundberg.

Många finländare tror fortfarande blåögt att den globala läkemedels- och livsmedelsindustrin utvecklar och marknadsför sina produkter enbart för människornas bästa. Sanningen är att aktieägarna kommer i första hand. En medicin som botar på några veckor är inte lika lönsam för läkemedelsindustrin som en livslång förebyggande medicin. Det förstod familjen Rockefeller. Myndigheterna får ensidig information, som grundar sig på företagens marknadsföringsforskning eller av företagen sponsorerad universitetsforskning.

Det är vanligt i medierna att hänvisa till "tusentals seriösa studier". Det gjorde tobaksindustrin då man med hjälp av professorers auktoritet och en armada av jurister i trettio år lyckades "bevisa" att tobak inte är farligt.

Thorleif Nordström lektor (emeritus) i livsmedelsvetenskaper, Tavastehus

Svar Thorleif Nordström verkar hänvisa till att medicin ofta förväntas lösa problem som egentligen inte alls är medicinska, problemet kallas medikalisering. En separat utmaning uppstår då publicerade forskningsresultat inte går att reproducera i senare experiment. Förklaringarna lyder "publish or perish" samt publiceringsbias: statistiskt signifikanta resultat publiceras mer sannolikt än negativa eller icke-entydiga. Styrkan hos vetenskapen är dess självkorrigerande natur. Vi bör minnas bedrägligheten i den mänskliga naturen och stärka kvalitetskontrollen.

Torsten Fagerholm, ledarskribent, HBL

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning