Det finns andra alternativ än att knäppa på radion

Bild: Wilfred Hildonen

För egen del upplever jag att det är radion själv som dödat musiken som ledstjärna i mitt liv.

Det pågår debatt om Yle Vegas musik – enligt mitt minne inte första gången i världshistorien. Jag kan förstå att det är en angelägen fråga, om man lyssnar på radio och eftersom musiksmaken varierar, inte bara med ålder utan enligt (och främst) individuella preferenser.

Det talas i de här sammanhangen också om ungdomsmusik, men vad är det för någonting egentligen? Själv lyssnar jag fortfarande på "namn" som jag uppskattade redan för över fyrtiofem år sedan och jag är knappast den enda i mitt slag.

Kanske "ungdomsmusik" är det som är på tapeten just nu; till exempel EDM (elektronisk dansmusik), schlager- och sliskslaskrap; musik som toppar listor (åtminstone den västerländska) världen över.

Själv lyssnar jag inte längre på radio. Jag kunde visserligen ratta in program som är helt befriade från musik. De få gånger jag råkar knäppa på radion eller sitta i utrymmen där radion brusar är det svårt att begripa om talinsatserna är "mellansnack" och bihang till musiken eller tvärtom, om musiken är utfyllnad eller pausmusik för programvärdarna. Då själva taldelen känns central, skaver de "obligatoriska" mellanlåtarna lika irriterande som reklampauser i tv (därför nöjer jag mig med att "läsa radio" på Yles webbsajt).

Det facto är de ju inte sällan (om man tänker på och vet hur radiostationers spellistor fungerar så där överlag) i själva verket just det, indirekta reklamsnuttar för musikindustrins diverse aktuella "namn".

Säkert skulle det vara möjligt, för att återvända till Vega-debatten, att både bredda och fördjupa eller höja det musikaliska utbudet. Men eftersom smaken är som hjärnan – var och en har sin – skulle en musikpolitik som tar hänsyn till samtliga Yleskattebetalare ytterligare splittra Vegas musikprofil. Inbitna lyssnare tvingades vänta ganska länge på nästa gång då egna favoritstilar och låtar ploppar upp ur radiovågorna.

Man kunde tänka sig att Yles uppdrag skulle vara att spela låtar i musikprogram där det ges bakgrund och sammanhang och att musik mellan varven i talprogram skulle ha kopplingar till berörda ämnen. Ja, man kunde tänka sig att Yle inte behövde vara en samling skvalkanaler. Och det är de kanske inte heller – bara stunder jag själv råkar lyssna.

Då jag var yngre och sysslade med annat – och dessutom mera med musik – förundrade jag mig ofta över Yles ungdomskanalers (Radio Mafia/Ylex och Radio Extrem) strukturering av program.

Jag tänkte mig att Yle representerar ett samhälle som bygger på skolplikt enligt vilken ungdomar upp till viss ålder går i skola på vardagar. Enligt den tankegången hade det under förmiddagar och tidiga eftermiddagar funnits rum för program och musik som inte riktar sig särskilt till de yngre. Likadant under kvällstid då skolelever antagligen borde läsa läxor eller lägga sig.

Men det var då det, den tid jag hade ett större intresse för och behov av musik. Mitt inlägg i Vega-debatten kunde vara det att det inte (bara) är fel sorts musik som spelas, utan att det över huvud taget spelas musik som utfyllnad, likt reklamjinglar. Musikprogram som musik-, kultur- och aktualitetshistoria är en helt annan femma.

En gammal klassiker inom musikvideons era är The Buggles låt "Video Killed The Radio Star". För egen del upplever jag att det är radion själv som dödat musiken som ledstjärna i mitt liv. För många kanaler med det ena och det samma, med hårdrotation år efter år av samma "namn". Och över huvud taget en värld full av musik, öronens bulimi.

Numera vrider jag inte på radion då jag vill lyssna till musik. Det finns andra alternativ. Men vill man däremot gå upp i varv för att det inte spelas på pricken den musik man själv faller för, ja då är väl radion ett lämpligt val. För var och en.

Gunnar Högnäs Åbo

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning