Det finlandssvenska teckenspråket utrotningshotat

Fördomar, diskriminering och svårigheter att få tolkning är bekant för många döva i Finland. Magdalena Kintopf–Huuhka är döv och använder teckenspråk med sin hörande son.– Teckenspråk skadar inte språkutvecklingen. Problemet är hörselnormen, säger hon.

Siktet är inställt på ett par shorts eftersom hettan fortsätter ännu i några veckor.

Magdalena Kintopf–Huuhka traskar in i butiken Bebes i Kampens köpcenter. Hon strosar runt i affären och hittar några par trevliga shorts. Dock är några av dem i fel storlek.

Kintopf–Huuhka är beredd på att försäljaren inte kan teckenspråk och skriver i en app vad hon vill säga innan hon går till kassan för att fråga. Telefonen visas upp och försäljaren svarar i stället på teckenspråk. Hon hade nämligen sett att jag och Magdalena Kintopf-Huuhka tecknade med varandra i affären.

– Wow! Vilken överraskning! Jag visste verkligen inte att hon kunde teckenspråk, utbrister Kintopf–Huuhka.

Under tiden Kintopf–Huuhka är i provrummet frågar jag försäljaren hur hon lärt sig teckenspråk.

– Jag är intresserad av teckenspråk och har lärt mig stödtecken, som jag använder med mitt barn. Tyvärr är de döva kunderna få till antalet så jag använder inte teckenspråk så ofta i jobbet, berättar Hanna Juutilainen.

Kintopf–Huuhka berättar sedan att hon till exempel i affärer och kaféer skriver i en app på telefonen det hon vill säga och visar den för personalen. Hon vill undvika onödiga missförstånd och irritation från personalens sida. Dessutom föredrar hon att skriva på svenska eller engelska eftersom finska inte är hennes starkaste språk.

– En del blir lite förskräckta när telefonskärmen plötsligt trycks upp i ansiktet. Fast många har blivit vanare och blir inte skrämda lika ofta som förr.

Vi går vidare till ett lugnt kafé och Magdalena Kintopf–Huuhka avslöjar att ryktet går bland döva om till exempel någon affär eller kafé har personal som kan lite teckenspråk.

– Det är skönt att få använda sitt eget språk ibland.

När personalen inte kan teckenspråk brukar Magdalena Kintopf–Huuhka skriva i appen vad hon vill säga och visar upp telefonen. Bild: Cata Portin

Vem använder teckenspråk?

I Finland finns cirka 90 döva personer med finlandssvenskt teckenspråk som modersmål. Majoriteten av dem bor i Svenskfinland. I Sverige finns några som använder finlandssvenskt teckenspråk och de flesta av dem flyttade till Sverige när Borgå dövskola stängde för 25 år sedan.

Till språkanvändarna hör också familjemedlemmar till den döve. Finska döva som gift sig med finlandssvenska döva räknas med eftersom de vanligtvis lärt sig det finlandssvenska teckenspråket. Hörande personer som är intresserade av språket och som lärt sig det kan räknas som språkanvändare.

Svenska, finska och finlandssvenska teckenspråket har alla sitt ursprung i Sverige. De har utvecklats till tre olika språk, och det finlandssvenska teckenspråket kan sägas vara mittemellan det finska och svenska.

I det finlandssvenska teckenspråket finns tecken som inte alls finns i det finska, berättar Satu Siltaloppi, doktorand vid Helsingfors universitet.

– Det finlandssvenska teckenspråket har egen grammatik, som skiljer sig från det finska teckenspråket och det talade språket. Det finlandssvenska teckenspråket har funnits i Finland sedan 1700–talet, säger hon.

Tecknet för finlandssvensk. Man drar ihop handen i en rörelse bakåt. Bild: Cata Portin

Sjukhuset vet inte sitt ansvar

– Det är svårare att få service som döv och det är så lätt att dövminoriteten glöms bort. Samhällets hörselnorm påverkar mycket, säger Magdalena Kintopf–Huuhka.

Hon berättar att det inte går att skicka sms till hälsocentralen, vilket är väldigt jobbigt för henne. Ofta skylls det på datasekretessen och hon undrar om man inte skulle kunna utveckla tjänster där man loggar in med egna bankkoder.

– I Lahtis är det möjligt att skicka sms till hälsocentralen men inte i Helsingfors. Staden verkar ha svårt för att anpassa servicen till olika behov fastän det är huvudstaden.

Om man som döv till exempel måste uppsöka akuten har sjukhuset ett ansvar för att beställa teckenspråkstolkning. I praktiken fungerar det inte.

Magdalena berättar att hennes vän haft problem med att få teckenspråkstolkning i samband med en operation. Sjukhuset förstod inte behovet av tolkning och ansåg att hen skulle läsa av läpparna, något som kan vara svårt när man nyss vaknat ur narkos. Många problematiska situationer uppstod och till slut insåg sjukhuset att en teckenspråkstolk behövs.

– Förstår de inte eller handlar det om attitydproblem? Hur ska personalen annars kunna kommunicera med den döva? Läppavläsning fungerar verkligen inte. Det är en fråga om patientsäkerhet att få teckenspråkstolkning.

Vid förlossning beställer man själv teckenspråkstolk från Folkpensionsanstalten, FPA.

– Systemet med att tolken är i jourberedskap inför förlossning fungerar inte. För tre år sedan då jag födde mitt första barn fungerade det inte och FPA ordnade ingen tolkning. Jag skickade i stället ett sms till tolkarnas privata telefonnummer och som tur var kunde någon komma. Vi får se om jag i september alls beställer tolkning från FPA, konstaterar Magdalena Kintopf–Huuhka.

Hon undrar också hur det ska vara möjligt att få akuttolkning eftersom tolkförmedlingen, FPA:s distanstolkning och texttelefonen, har stängt kvälls– och nattetid.

– Hur ska jag göra om jag måste åka till sjukhuset mitt i natten? Hur får jag tag på en tolk? Vet sjukhuset ens att de har ett ansvar?

Inte synd om döva

– En del hörande personer har attityden "åh, det är så synd om döva". Vadå synd? Det enda som skiljer en döv från en hörande är hörseln, säger Magdalena Kintopf–Huuhka.

På sjukhusens hörcentraler finns fortfarande en negativ attityd till teckenspråk och vissa läkare tycker att teckenspråk skadar det talade språket.

– Teckenspråk skadar inte språkutvecklingen. Problemet är hörselnormen, säger Kintopf–Huuhka.

Satu Siltaloppi berättar att det har gått bra för CI–barn som har teckenspråk som första språk. Det har lärt sig det tecknade språket före det talade. För dem har det gått bra i skolan och de kan både skriva och tala bra.

– Teckenspråk orsakar inga skador och jag hoppas verkligen att läkarna ändrar på sina negativa attityder till teckenspråk. För barnet är det viktigt att ha ett språk. Dessutom stöder det tecknade språket det talade språket. Tvåspråkighet är till fördel, säger Siltaloppi.

Magdalena Kintopf–Huuhka berättar också att det är vanligt att man tror att teckenspråk är internationellt. Det stämmer inte eftersom alla länder har sina egna teckenspråk och i Finland finns två, det finska och det finlandssvenska teckenspråket. Inte heller är det ovanligt att en del tror att teckenspråk bara är på skoj med pekningar och liknande.

– Stödtecken i allmänhet anses vara mera acceptabelt än teckenspråk, vilket jag tycker är underligt. Teckenspråk är ett riktigt språk som har egen grammatik.

Kintopf–Huuhka säger att när inte alla kan teckenspråk använder döva sig av olika strategier för att klara vardagen. Teknikens utveckling ses som något positivt. Papper och penna eller appar i telefonen kan användas för att exempelvis beställa mat på restaurang. Skype används för att ha kontakt med döva runtom i världen och det är lätt att få tag på information via internet.

– Hörande lever i ett 24h–samhälle, där saker lätt kan fixas med ett telefonsamtal. Döva i sin tur behöver planera mera och beställa tolk i förväg för till exempel ett teaterbesök. Dessutom behöver döva oftare leva efter kontorstider eftersom tolkförmedlingen inte har öppet dygnet runt.

De som är intresserade av att lära sig teckenspråk ska få den möjligheten, säger Magdalena Kintopf–Huuhka.

– Det är alltid skönt att använda sitt eget språk men vi tvingar inte alla att lära sig teckenspråk. Inte heller är vi ute efter att få bort det talade språket, som en del oroar sig för.

Utrotningshotat språk

– Det finlandssvenska teckenspråket är ett utrotningshotat språk. För att språket ska kunna leva vidare behövs finansiering och politisk vilja, säger Satu Siltaloppi.

Siltaloppi listar några saker som skulle behöva göras för att rädda språket. Till exempel behövs en teckenspråkslärare och en forskare vid Helsingfors universitet för att kunna lära ut språket och forska i det på djupet. Humanistiska yrkeshögskolan Humak i sin tur behöver resurser för att samla in material på finlandssvenskt teckenspråk. Helsingfors universitet och Humak skulle sedan samarbeta i bland annat insamling av material och forskning.

– Det finns en risk att språkanvändarna dör bort. Därför är det viktigt att dokumentera språket så att man kan forska i det och lära ut det, säger Siltaloppi.

Magdalena har hörapparater i båda öronen som gör att hon kan höra lite ljud. Utan dem hör hon inget alls. Bild: Cata Portin

Skillnader mellan den hörande och den döva världen

Dövgruppen är så liten att "alla känner alla".

– I Finland finns två dövvärldar, det finska och det finlandssvenska. Om det ordnas något evenemang för döva, exempelvis kulturdagar, är det viktigt att vara med eftersom man får chansen att träffa sina döva vänner, berättar Magdalena Kintopf–Huuhka.

En del finlandssvenska döva har gått i Borgå dövskola, andra inte eftersom skolan stängdes år 1993. På finskt håll finns dövskolor i till exempel Helsingfors och Jyväskylä. Dock är det vanligare nu för tiden att finlandssvenska döva går i en hörande skola eller flyttar till Sverige för att gå i dövskola. Hos den yngre döva generationen är cochleaimplantat, CI, vanligt.

En del saker förenar döva.

– Vi är mera visuella. Det är viktigt med bra belysning så att man kan se varandra teckna, säger Kintopf–Huuhka och pekar på lampan som hänger ovanför bordet.

Hon berättar att döva är mera fysiska än hörande när man till exempel klappar personens axel för att få hens uppmärksamhet. Eller stampar i golvet eller på bordet. Hon tycker också att döva kramar varandra oftare än vad hörande gör.

– Hög musik stör inte heller oss, skrattar Kintopf–Huuhka och syftar på kaféets bakgrundsmusik. Vi hör ju inte musiken.

Förutom god belysning är ögonkontakt en viktig sak för många döva.

– Om blicken fladdrar runt i rummet eller ligger på något helt annat än på den som tecknar uppfattas det som ointresse. Vi behöver ju se varandra när vi tecknar. Dessutom brukar CODA–barn ofta kräva mera ögonkontakt än hörande barn.

Fördomar och diskriminering är något som döva är bekanta med. Att inte kunna höra har också lett till att många döva missar information.

– Vissa tror att döva är stumma. Det är inte sant. Ordet dövstum ska inte heller användas eftersom det är kränkande, säger Magdalena.

Andra vanliga fördomar är till exempel om man kan köra bil, ha jobb och familj som döv.

– En del arbetsgivare är rädda för ordet "döv". Antagligen för att de inte vet hur man ska göra. Dessutom påverkas attityderna om arbetsgivaren tidigare har träffat någon döv.

Många döva har svårt att få jobb och arbetslösheten bland unga döva är 20 procent. Arbetslösheten påverkas naturligtvis av vilka områden man söker jobb inom och många döva söker sig till branscher där det är lätt att få jobb.

– Det debatteras mycket bland döva om man ska sätta ordet "döv" eller inte i arbetsansökan. En del personer är stolta över sin dövhet och vissa tycker inte att dövheten är så viktig, säger Magdalena Kintopf–Huuhka.

– Vi vet hur det är att bli diskriminerad och att missa info på grund av dövheten.

När personalen inte kan teckenspråk brukar Magdalena Kintopf–Huuhka skriva i appen vad hon vill säga och visar upp telefonen. Bild: Cata Portin

Viktigt att det finns tillräckligt med tolkar

På Humak genomförs just nu en tolkutbildning i finlandssvenskt teckenspråk. Undervisnings– och kulturministeriet finansierar utbildningen.

– Målet med utbildningen i allmänhet är att återuppliva det hotade finlandssvenska teckenspråket men det finns också andra mål på kortare och längre sikt, säger Liisa Halkosaari, lektor på Humak.

Det är sannolikt att den finlandssvenska tolkutbildningen genomförs bara en gång.

– Vi vet inte hur läget ser ut om fem, tio år och situationen kan förändras. Men just nu planerar vi inte för en till utbildning, berättar Halkosaari. Det beror på finansieringen och behovet.

Satu Siltaloppi hoppas att den finlandssvenska tolkutbildningen vid Humak inte ska vara en engångsföreteelse.

Behovet av antalet tolkar som behärskar finlandssvenskt teckenspråk är svårt att uppskatta. Behovet kan nämligen variera kraftigt från dag till dag. Under en dag kan till exempel en kund behöva tolkning för sina studier och en annan för ett seminarium. Plötsligt är alla finlandssvenska tolkar upptagna.

– Det är viktigt att det finns tillräckligt med teckenspråkstolkar så att finlandssvenska döva får använda sitt modersmål. Det behövs tolkar, som kan tolka inom olika områden och som kunden kan känna sig bekväm med. Till exempel vill kunden kanske ha en viss tolk för sina studier och en annan för läkarbesök, säger Halkosaari.

Om inget görs minskar antalet tolkar som behärskar finlandssvenskt teckenspråk eftersom en del av dem kommer gå i pension inom den närmaste tiden.

Fem språk används i familjen

Några dagar efter kafébesöket möter jag Magdalena Kintopf–Huuhka igen med hennes son i en lekpark nära hemmet. Sonen är lite avvaktande när det hörs klickljud från kameran. Det ser ut som om han funderar på vad det är för manick som är svart och som har ljud. En stund senare bryr han inte sig om kamerans existens utan leker i stället med en stor, grön leksaksbil.

– Han är ett CODA–barn, vilket i första hand innebär hörande barn till döva föräldrar. De är också en viktig del av dövminoriteten.

Kintopf–Huuhka berättar att fyra språk används aktivt i familjen.

– Jag själv använder finlandssvenskt teckenspråk och min man finskt teckenspråk. Det varierar lite från dag till dag vilka språk som används men mest två teckenspråk och ett talat språk. Vår son går på daghem så det blir ändå fyra språk varje dag. Ett par gånger i veckan eller månaden blir det fem språk då jag talar polska med mina föräldrar.

Sonens språkutveckling beskriver hon att det går lite på skidor.

– Ibland är teckenspråket starkare och "före" det talade språket och vice versa. Vi känner oss ändå trygga eftersom vi kan göra oss förstådda. Barnet får dessutom båda de talade och tecknade språken.

Hon berättar att barnet får lära sig språken och får stöd på olika sätt. De följer med utvecklingen men han är ändå fortfarande liten då han snart fyller tre.

– I vår närmaste bekantskapskrets finns också talad finska och svenska. Många av våra vänner är flerspråkiga.

Flerspråkighet i familjen ser Magdalena Kintopf–Huuhka inga problem i.

– Jag själv är uppvuxen med tre språk och ser bara fördelar.

Positiv framtidssyn

Attityderna till det finlandssvenska teckenspråket har förbättrats och det är flera i Svenskfinland som känner till språket. Justitieministeriet är positivt inställt till det finlandssvenska teckenspråket och det finns riksdagsledamöter som stöder språket.

– Det finlandssvenska teckenspråket var mera hotat för fem år sen jämfört med i dag. Teckenspråkslagen, som infördes år 2015, har stor betydelse för språkets ställning och för språkanvändarna, säger Satu Siltaloppi.

Magdalena Kintopf–Huuhka håller med om att det behövs forskning och undervisning i det finlandssvenska teckenspråket. Att föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga har fått en verksamhetsledare ses som en positiv sak för finlandssvenska döva.

– Hur länge orkar en enskild människa kämpa? Det är viktigt att vi tillsammans kämpar och inte ger upp. Vi kommer ändå alltid finnas, säger Kintopf–Huuhka.

Hon är glad för att instruktörsutbildningen har genomförts och att tolkutbildningen nu startar.

– Det finns möjligheter och framtiden ser ljus ut, säger Satu Siltaloppi.

– Vi är inte längre ensamma, säger Magdalena Kintopf–Huuhka.

Finlandssvenskt teckenspråk och cochleaimplantat

Det finlandssvenska teckenspråket har egen grammatik och struktur, som skiljer sig från andra talade och tecknade språk.

Språket har egna tecken (till exempel "nej" och "om"), som inte finns i det finska teckenspråket.

I det tecknade språket kan flera uttryckssätt användas och de har stor betydelse. Till exempel händers placering, ansiktsmimik, pekningar och placeringar av objekt framför kroppen.

Cirka 90 döva i Finland har språket som modersmål. De flesta språkanvändare bor i Svenskfinland men en del bor i Sverige.

Finlandssvenskt teckenspråk är med på UNESCO:s lista över allvarligt utrotningshotade språk.

Cochleaimplantat, CI, kan användas när en vanlig hörapparat inte räcker till. Den består av en inopererad del, implantat, och en del som fästs vid örat, talprocessor. Ljudet omvandlas till elektriska impulser, som förmedlas till hörselnerven och som hjärnan tolkar som ljud.

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18