Det blir allt svårare att tro Johaug

Suverän. Therese Johaug var förstummande överlägsen på tremilen i VM i Falun. Bild: SRDJAN SUKI

– Jag har aldrigt hört om att någon använt Trofodermin för att behandla solbrända läppar.

Man smörjer inte clostebol på den tunna hud som finns på läpparna. Ärligt talat tror jag inte på att någon använt Trofodermin på läpparna. Det säger den italienska doktorn i farmakologi Peter Ploner till norska TV2. Hans kommentar får Therese Johaugs historia att framstå i en ännu mera märklig dager.

Johaug har som bekant berättat att hon fått i sig den anabola steroiden clostebol via sårsalvan Trofodermin, som landslagsläkaren Fredrik Bendiksen köpt på ett apotek i Livigno. Varken Bendiksen eller Johaug brydde sig om den synliga varningssymbolen (se bilden) eller bipackssedeln som varnade för att preparatet kan leda till ett positivt dopningsprov.

Den mycket erfarna landslagsläkaren Bendiksen såg att preparatet innehöll clostebol, men insåg inte att det är en anabol steroid – fast han till och med jobbat på läkemedelsfirman Pfizer som tillverkar sårsalvan. Han brydde sig inte heller om att dubbelkolla.

Om man googlar clostebol får man genast veta att det är en anabol steroid. Om man googlar Trofodermin hittar man mycket snabbt en engelskspråkig beskrivning, med en dopningsvarning och en varning om att inte använda salvan på tunn hud.

Clostebol eller 4-klorotestosteron är ett syntetiskt derivat av det manliga könshormonet testosteron. Clostebol är inte lika effektivt i dopningssyfte, men omvandlas inte heller till östrogen i kroppen och ger inte kvinnor manliga drag. I DDR förädlade man clostebol till turinabol, ett preparat som varit högaktuellt under de senaste månaderna.

För tre år sedan tog antidopningsforskare i Köln och Moskva fram en ny analysmetod för att spåra turinabol flera månader efter att idrottaren dopats sig – en revolutionerande upptäckt. Som en följd har dussintals OS-idrottare åkt fast i de nya återanalyserna av dopningsprover från Peking och London.

Clostebol har varit en svårare nöt att knäcka. Först nyligen har man börjat leta efter metaboliten S1, som enligt en spansk undersökning kan avslöja closteboldopning uppemot en månad efter användning. Tidigare har gränsen för en dos på 30 milligram gått vid cirka 5 dagar.

Så kallade mikrodoser försvinner betydligt snabbare ur kroppen. En toppidrottare som ingår i Antidoping Norges och internationella skidförbundet FIS testningspool måste ständigt vara tillgänglig för överraskningstest och kan i princip bli testad när som helst. Utom mellan kl 22 och 06. En mikrodos försvinner spårlöst ur kroppen inom några timmar.

Mikrodoser borde ge utslag i det biologiska passet, som FIS använder för att följa förändringar i längdåkarnas blodvärden och hormonnivåer. Men ni kan vara relativt säkra på att biopasset går att manipulera, precis som det går att få blodvärdena att se normala ut genom mikrodoser av bloddopningshormonet EPO.

Therese Johaug hade inte blivit testad på fyra månader, mellan maj och det ödesdigra testet i september. Det ser definitivt inte snyggt ut.

Också i små doser hjälper en svag anabol steroid som clostebol att förbättra prestationsförmågan. Clostebol bygger muskler, försnabbar återhämtningen och gör att kroppen bildar mera röda blodkroppar, vilket i sin tur förbättrar syrekapaciteten. Det är alltså inte bara muskulösa kulstötare som har nytta av anabola steroider – i små doser är de mycket effektiva för uthållighetsidrottare.

Antidoping Norge har ännu inte offentliggjort Johaugs testvärden, men sagt att de relativt låga hormonnivåerna stöder hennes version av händelseförloppet. Låga hormonnivåer kan förstås också passa ihop med mikrodosering.

Det mest intressanta skulle vara om FIS återanalyserade hennes äldre dopningsprover med nya analysmetoder för att se om det finns spår av tidigare användning av clostebol. För trovärdighetens skull borde hela det norska landslaget utsättas för återanalyser av gamla dopningsprover, precis som antidopningsexperten Sergej Iljukov föreslog i gårdagens HBL. Det handlar inte om misstankar, utan om transparens och trovärdighet.

Johaug har en till synes mycket plausibel förklaring. Ett mänskligt misstag. Landslagsläkaren, apotekskvittot och bilden av hennes såriga läpper stöder hennes historia.

Men det är inte sannolikt att världens bästa skidåkare skulle göra ett så amatörmässigt misstag. Hon har själv sagt att hon dubbelcheckar alla läkemedel, så hur kan man glömma att dubbelchecka en förpackning med texten clostebol och doping?

Landslagsläkaren? Han har jobbat med olika norska landslag i mer än 20 år. "Pedant, extremt strukturerad, den bästa någonsin" är ord som hans före detta kollegor använder för att beskriva honom för Aftenposten. Han måste ha vetat vad clostebol är. I varje fall kan han inte ha ordinerat det för sin klient utan att bry sig om att kolla.

Dra era egna slutsatser. Jag vill tro Johaug. Tro på ren idrott. Men jag har svårt att tro Johaug. Jag har följt längdåkning och i synnerhet proffscykling i alltför många år för att köpa en behändig förklaring.

Marcus Lindqvist Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Black Friday 2020 – erbjudanden hos Preeco.fi

Mer läsning