Det behövs mera verkstad

Bild: Mostphotos

Rättssamhället och demokrati betonas som europeiska ideal men hamnar i praktiken ofta i skymundan. Kan man hoppas på en förändring när Finland i november blir ordförande för Europarådets ministerkommitté för ett och ett halvt år framåt?

Ingen förväntas uträtta underverk på sex månader. Dessutom är Europarådets fokusområden – rättssamhället och demokrati – uttryck för vilja, inte för tvång. De bygger på yttrandefrihet och gemensamma värderingar. Ett litet hopp om förändring på den punkten gavs i alla fall på presskonferensen på slottet i torsdags. Frankrikes president Emmanuel Macron tog upp betydelsen av att stärka Europarådets ställning.

Europarådet nämns nämligen inte ofta. Och när man gör det, förväxlas Europarådet ofta med EU, det vill säga Europeiska rådet. Kopplingen mellan EU och Europarådet är de 28 EU-medlemsstater som också utgör en del av Europarådets 47 medlemmar. Utan att här gå närmare in på Europarådets historia kan man ändå konstatera att Europarådet är äldre än både Nato och den Europeiska kol- och stålunion, som småningom skulle bli EU. En av fäderna till Europarådet var Winston Churchill.

Betydligt mer bekant än själva Europarådet är Europadomstolen där ärenden som gäller kränkning av de mänskliga rättigheterna har anhängiggjorts ganska ofta. Det var Europadomstolen som nazistiska NMR:s jurist Tommi Koivistoinen hänvisade till när han i veckan argumenterade mot Polisstyrelsens yrkan på att NMR ska läggas ned (HBL 29.8).

Man kan fråga sig varför det är så tyst. Kroaten Marija Pejcinovic Buric, den nuvarande ordföranden för Europarådets högsta beslutande organ, ministerkommittén, uppmärksammade visserligen i början av augusti att det har förflutit tio år sedan kriget i Georgien och att den konflikten ännu inte är löst. Det av Ryssland annekterade Sydossetien är fortfarande avskilt från resten Georgien och konflikten i Abchazien är minst lika frusen som förr.

I november blir Finland ordförande för Europarådets ministerkommitté. Ett centralt mål för ordförandeskapet är att stärka organisationens arbete för att trygga det europeiska människorätts- och rättsstatssystemet, heter det i ett pressmeddelande som presidentens kansli gav ut efter att presidentens och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott tagit upp saken förra veckan. Som avslutning på det finländska ordförandeskapet hålls ett möte i Helsingfors 16–17 maj 2019.

Finlands linje i utrikes- och säkerhetspolitiken har varit och är att bygga nätverk. De ska befästa Finlands plats som en del av väst och verka avskräckande nog för att hålla eventuella angripare på avstånd. Också ekonomin är ett utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg och Risto E. J. Penttiläs uppmaning i A-studion i veckan att Finland tillsammans med Norden och Baltikum ska nätverka för att påverka handelspolitiken inom EU är lika pragmatisk som logisk. Penttilä är sedan 2017 vd för den internationella konsultbyrån Nordic West Office.

Finland hör till de ivrigaste förespråkarna för en utvecklad och integrerad försvarspolitik inom EU och Finland har visat intresse för det mesta på detta område. Finland deltar till exempel i EU:s snabbinsatsstyrka (som aldrig har använts), det militära samarbetet med Sverige är inte direkt ett EU-projekt, men bägge länderna är medlemmar av EU och militärt alliansfria, det vill säga, står utanför Nato, samt den brittiska styrkan JEF.

Frankrikes interventionsinitiativ – som åtminstone i svensk press beskrivs som en ny militär styrka utanför EU och Nato – blev intressant för Finland efter att Frankrike tog med Östersjöområdet i planerna.

Frankrike har alltid haft en ambition att gå i täten för den militära förmågan i Europa. Samtidigt finns det ett stort intresse bland flera länder inom EU att hålla kvar Storbritannien inom försvarskonceptet även efter det att britterna lämnat unionen. Frankrike och Storbritannien samarbetar dessutom militärt. I försvarsfrågor som gäller Europas militära förmåga går utvecklingen fortfarande på axeln Paris–London, inte på axeln Paris–Berlin, även om också Tyskland är intresserat av det franska initiativet.

Oberäkneligheten när det gäller Trumpadministrationens intresse för att ge sitt stöd till Nato – eller europeiska Natoländer – samt utvecklingen i Natolandet Turkiet gör att flera länder i Europa insett att uppmaningarna att själva satsa mera på försvaret borde vara mer än bara retorik.

Finland deltar också i Natos snabbinsatsstyrka, ordnar övningar tillsammans med både Natoländer och bilateralt med vissa länder, inklusive USA.

Men det skulle behövas mer än militär försvarsförmåga och ekonomi. Trovärdigheten när det gäller Finlands utrikespolitik omfattar flera områden.

President Sauli Niinistös uppmaning till finländarna att inte ständigt fästa sig vid vad andra anser om oss är intressant. Inte minst med tanke på det Niinistö också nämnde: att det är viktigt att inte ro och hopa i de utrikespolitiska frågorna från en valperiod till en annan (HBL 29.8).

För trovärdigheten när det gäller att försvara de värden som Europarådet står för är lika viktig som försvar och ekonomi.

Finlands mål under det korta ordförandeskapet inom Europarådet – att satsa på att utveckla rättssamhället och försvara de mänskliga rättigheterna – bör omfattas av samma kontinuitet som försvar och ekonomi. I synnerhet som Finland i frågor som gäller att ta emot folk från krishärdar gärna betonar att det är förhållandena i dessa länder som man bör åtgärda så att folk inte behöver fly.

Men hur ska man leva upp till Europarådets värderingar och principer i en värld där man inte kan exportera rättssamhället och demokrati lika lätt som vapen och vapensystem?

Yrsa Grüne-Luoma

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00