"Det bästa är att få äta det man lagat"

"Mmm, gott!" utbrister Knut Sjöblom när han äter den första spenatplätten som han tillrett alldeles själv. Bild: Cata Portin

Just nu tar kostnadsfria hobbyer form i kommuner över hela landet. Bland alla aktiviteter finns det ändå en klar favorit, från Österbotten till Nyland: matlagning. Varför just det? HBL slog sig ned vid ett dukat middagsbord hos familjen Sjöblom i Grankulla.

– Åh, jag skulle kunna äta hur många som helst!

Knut Sjöblom, 10 år, lutar sig fram över bordet med ett stön. Tar en spenatplätt – den sjunde, om han räknat rätt – och placerar den omsorgsfullt på sin tallrik. Brer över lingonsylt och grynost. Hugger i.

Han äter gärna mycket, även spenatplättar. Och i takt med att delikatesserna sjunker ned i gommen går det upp för honom att mamma Ann-Sophie hade rätt. Hemlagade spenatplättar smakar bättre än butikens färdiga.

Bara timmar tidigare hade Knut utbrustit med viss vanmakt i rösten:

– Jag fattar inte idén med just spenatplättar. Man kan ju värma sådana på bara minuter.

Förra onsdagens köttfärslimpa däremot, den kunde han köpa.

"Gemenskapen är stark"

Några kilometer från familjen Sjöbloms villa, i Grankulla stadshus, lyfter Taru Ikäheimonen upp huvtröjor ur en kartong. På ryggsidan har hon låtit trycka en logga: en ekorre som spelar synt, viftar med en pensel och rullar en fotboll samtidigt.

Ekorren pryds av texten Granimodellen. Vad är då det?

Grankulla deltar liksom de flesta i något som kallas Finlandsmodellen. Den är i praktiken ett statligt stöd som beviljas kommuner för att arrangera gratis hobbyer i samband med skoldagen, ofta i skolans lokaler.

Taru Ikäheimonen och fritidssektionen i Grankulla ansökte om 180 000 euro. De fick en tredjedel av det. Med 60 000 euro lyckas staden ordna 16 klubbar det här läsåret, av vilka de flesta kan sorteras in under den konst, musik och idrott som ekorren står modell för.

– När jag fick det här uppdraget i februari började jag med att kontakta alla skolor, föreningar och företag i området, säger Ikäheimonen som nu har tjänstledigt från jobbet som klasslärare på en finsk skola.

– Det var rätt så enkelt. Gemenskapen är stark i en liten stad.

Men det var inte bara en skön promenad i parken. Ikäheimonen har fått slita för att matcha eftermiddagsklubbar med coronarestriktioner.

Bestående nödlösning

Knut Sjöbloms matlagningskurs är på sätt och vis ett symtom på den här tiden. Klubbledaren, en utbildad kock som dagtid är elevernas musiklärare, lagar mat med sin dotter hemma. Via en datorskärm får tio barn instruktioner och tillreder var sin middag.

Det kan verka som en nödlösning. Men skenet bedrar – klubben kommer knappast någonsin att äga rum på plats i skolan. Det finns nämligen en extra lärdom i att barnen lär känna sitt eget kök, vilka redskap som finns och om någonting saknas, hur man ersätter det.

Som nu, när Knut ska tillsätta svartpeppar i smeten.

– Har vi ett kryddmått, mamma? utropar Knut.

Ann-Sophie, som hamrar på tangenterna, tittar upp från sin skärm.

– Nej, men ta bara lite med fingertopparna så blir det ett kryddmått.

Knut lyfter upp den väldiga pepparkvarnen – stor som hans arm – och kikar tvivlande in mot öppningen undertill.

Hur då "ta med fingrarna"?

Så vevar han ett halvt varv och stoppar abrupt när han ser ett lager svart pulver i bunken.

– Så där.

Ledaren håller en jämn takt och stämmer av med barnen: Är ni med?

– Det är skönt att kunna jobba hemma när de använder knivar och stekpannor, inflikar Ann-Sophie medan Knut ger sig i kast med att skära grönsaker till salladen.

Det är kanske nackdelen med distansklubb – att inte alla har föräldrar hemma som kan det här med kryddmått. Därför varvas anvisningarna med kommentarer som:

"Kan jag använda en gul gurka från landet?"

"Jag hinner inte med."

"Har vi en glasskål eller bara plastskålar, mamma?"

"Kan du stänga av mikrofonen?"

"Men ah, nu är alla andra så snabba."

Ändå är det under tystnad som de tioåriga händerna vispar i bunkarna.

Fördelen med Grankulla

Knut visste egentligen inte att han ville laga mat en gång i veckan.

– Han och två kompisar satt här vid matbordet en dag i våras när jag berättade att det skulle ordnas en matlagningsklubb. Alla sa direkt att de ville vara med, säger Ann-Sophie.

Knut är inte den enda i familjen som deltar i stadens nya, kostnadsfria klubbar. Även lillebror Birk, som krupit in bredvid sin distansarbetande pappa i soffan med Kalle Ankas pocket, gör det.

– Vi spelar tennis och fotboll, säger han om bollklubben vid Granhultsskolan.

Den enda i syskonskaran som inte hittat en lämplig hobby är förstfödda Freja som går i sexan. Men det ska sägas att hon gärna åker snålskjuts på Knuts kokkurs, och dessutom är frågan om hennes fullspäckade schema ens rymmer ytterligare program.

– Klockan 17 har jag musikteori, sen kommer jag hem och åker på balett klockan 20.

Deras pappa Jens ser det som tur att familjen bor i Grankulla. Allt finns på några kilometers radie och barnen kan själva ta sig från A till B – om man inte råkat glömma att Birk har fotbollsträning med Grankulla IFK om 25 minuter, vill säga. Då behöver de skjuts.

En hobby eller ytterligare en?

Om Taru Ikäheimonen såg familjen Sjöbloms veckoschema i hallen skulle hon sannolikt säga att det är rätt typiskt för en Grankullafamilj. Schemat är fyllt till brädden.

– Jag skulle gissa att 99 procent redan hade en hobby förut. Men under sommaren har flera familjer med utländsk bakgrund flyttat hit. Gratis hobbyer är ett sätt att integrera dem, så vi har översatt en del material till arabiska och swahili, säger Ikäheimonen.

Också för Birk, Knut och Freja har hobbykarnevalen ett syfte. De kan testa på sådant de inte visste att de gillade. Eller göra mer av det de redan höll på med.

– Vi har också sökt samarbete för en slalomklubb och en ridklubb, som annars är rätt dyra att utöva.

Ann-Sophie Sjöblom är eld och lågor över Granimodellen.

– Det är en lysande idé. Knut har ganska korta skoldagar och då passar det perfekt med extra program på eftermiddagen. Annars blir det rätt mycket skärmtid innan det är dags för hockey- eller fotbollsträning.

Det är hela kärnan i Finlandsmodellen. Meningsfulla hobbyer och roligt umgänge ska förebygga psykisk ohälsa bland barn och unga, vilket myndigheter hoppas ska ta sig uttryck i mindre våld, alkohol och droger.

En onsdag med guldkant

Hemma hos Sjöbloms ställer Freja fram tallrikar på bordet medan Knut varvar paprika, gurka och körsbärstomat med grönsallad.

Den fem månader gamla labradoodlen Takku har tröttnat på lukten av fotsvett och häst som HBL tog med sig in, och i stället lagt sig raklång på köksgolvet.

Knut och Freja är sedan länge ivriga bagare men nu är båda inne på kockspåret. Och då har de inte haft en enda lektion huslig ekonomi än.

Middagen de nu serverar är vardagslyx för mamma och pappa.

– Hoppas de vill fortsätta med matlagning efter att kursen tar slut i vinter. De kommer ju att ha en massa recept, säger Ann-Sophie och skrattar.

Borta i köket åker det sista av smeten i pannan. Knut slår på en film i väntan på den fina bruna ytan.

När han rycker sig loss är det med kommentaren: "Någon annan får sedan städa".

– Det är ju en matlagningsklubb.

Vad är det roligaste med att laga mat, tycker du?

– Att få äta det man har lagat.

Totalt finns hundratals klubbar i de 33 svensk- och tvåspråkiga kommuner HBL kontaktat. Här är några av dem:

Lego, Larsmo: "Med de yngre barnen bygger vi Lego technic, leker en stund, och plockar dem sedan isär. De äldre, årskurs 4–6, bygger programmerbara Lego Mindstorms och lär sig manövrera dem. Vissa tar ett halvt år att bygga. Byggsatserna finns sedan tidigare på skolan", säger ledaren, läraren och Legoentusiasten Jens Lindholm.

Aerial Tricks, Ingå: Går ut på att göra akrobatiska tricks på ett tyg som hänger från taket.

Keramik, Lovisa: Barnen glaserar själv krukor, tallrikar och mycket annat i en riktig keramikugn. Med handledning av en utbildad keramiker tillverkas bruksvaror och prydnadsföremål.

Historieklubb, Lovisa: Barnen gräver i stadens förflutna genom att göra utflykter till platser de inte visste dolde en rik historia.

Bowling, Jakobstad: En timme per vecka i den lokala bowlinghallen. Mellanmål ingår. Barnen får coachning och kan tävla mot varandra.

En salig blandning, Kronoby: Matlagning, idrott, brädspel, konst, musik och kultur ingår i utbudet. Perfekt för den som inte vill göra samma grej varje vecka.

Marknadsföring, Malax: Barnen tillverkar armband och säljer dem till exempel genom sociala medier. Vinsten går till välgörenhet för sjuka barn.

Viltvård, Malax: Samarbete med den lokala viltvårdsföreningen. Barnen hänger med till jaktstugan och får lära sig om djur och deras spår. Testskjutning i simulator och fågelholksbygge ingår.

Kaninklubb, Malax: 4H-verksamhetsledaren tar med sina kaniner som deltagarna lär sig ta hand om, med allt det innebär av kloklippning, pälsvård och föda.

Brandmannaklubb, Malax: Barnen besöker FBK:s depå och undersöker brandbilar. Även brandövningar och introduktion till första hjälpen ingår.

Källa: Respektive kommuns samordnare

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning