Det algoritmfria alternativet

Bild: Markku Ulander

Katarina von Numers-Ekman drar en lans för dagstidningen i dagens kolumn.

Eftersom jag läste den korta gymnasielärokursen i matematik har jag aldrig räknat med algoritmer. På sistone har jag ändå insett att de angår oss alla, hela tiden och mycket mer än de flesta av oss begriper.

Algoritmerna är väldefinierade instruktioner, ett slags recept, för hur man steg för steg löser en uppgift och de har funnits länge inom matematiken. Det är ändå först under det senaste decenniet som deras betydelse för samhällsutvecklingen har blivit avgörande.

På engelska används begreppet "big data" när man talar om de gigantiska informationsmängder som datorer och robotar kan processa utifrån algoritmer. Genom dem kan maskinerna hitta nya samband och ställa prognoser. Det finns till och med självlärande algoritmer som förbättrar sig utifrån erfarenheter.

Algoritmerna används till allt från att välja ut sökande till arbetsintervjuer, stämpla personer som potentiella terrorister och bedöma folks kreditvärdighet till att analysera cancerbiopsier. De fattar de flesta besluten på Wall Street och kan snart sköta delar av juristernas textanalytiska arbete.

Troligen kommer det politiska beslutsfattandet allt mer att byggas på big data och algoritmer och värderingarnas roll krymper.

Här finns stora frågor kring makt, integritet och transparens som lagstiftarna måste ta itu med. För den enskilda samhällsmedborgaren finns inte så mycket annat att göra än att försöka stärka sin medvetenhet om hur algoritmerna påverkar livet i dag.

Varje gång man är ute på nätet lämnar man nämligen spår som hjälper algoritmerna att analysera ens beteende och dra slutsatser om ens intressen. Det sägs att för en genomsnittlig Facebookanvändare väljer den hemliga algoritmen ut bara 300 inlägg som visas av de 1 500 som erbjuds per dag. Så skapas de ökända bubblor som sociologen Zygmunt Bauman kallar för spegelsalar och ekokammare där ens egen världsbild ständigt kastas tillbaka mot en.

För mig är det här ett starkt argument för att betala för dagstidningen så länge den existerar i sin nuvarande form, på papper eller som e-tidning. I debatten om de krisande tidningarna upprepas att man måste ta reda på vad läsarna vill ha, och visst är det viktigt med dialog. Men som mediekonsument får jag ju redan "det jag vill ha" i min Facebookbubbla.

Dagstidningen är en fin helhet av texter i olika genrer och om olika ämnen, skapad av kunniga och källkritiska yrkesmänniskor med en bred målgrupp i åtanke. Där hittar jag det där jag inte visste att jag ville veta. Och därför vill jag inte att också min tidning blir ett flöde styrt av algoritmer som tror att de vet vem jag är.

Därför måste unga människor få lära sig vad en dagstidning är. Och därför ska gymnasiestudierna inte präglas av valfrihet utan av allmänbildning. Ju smalare kunskap man har om världen, om mänskligheten och dess historia, desto svårare blir det att se vad som lyser med sin frånvaro i den egna bubblan.

Katarina von Numers Ekman modersmålslärare och författare

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning