Destruktiv etik har ingenting gemensamt med det kristna påskbudskapet

Bild: HBL

Det är krävande att kunna förstå hur präster i samma kyrka kan ha diametralt motsatta åsikter i många frågor.

Det har varit en tid av val, i Borgå stift biskopsval och i republiken riksdagsval. Valtider stämmer av attityder och värderingar i den aktuella stunden, samtidigt som ett val gäller framtiden. Man väljer väg, man väljer utvecklingslinje.

Inför valen försöker man via debatter och utfrågningar utröna vad kandidaterna står för, men samtidigt är det också ett interaktivt spel där det gäller att vinna mandat och position. Det kognitiva stoffet är en pusselbit, framförandet en annan och förmågan att interagera en tredje dimension av en valrörelse.

Under biskopsvalet blev det några stormiga dagar i stiftet, när debatten om samkönade äktenskap igen blossade upp. Det gav samtidigt möjligheter för kandidaterna att framföra sin åsikt och berätta hur man vill utveckla kyrkan.

När biskopsvalet gick till en andra omgång valde ett stort antal präster i stiftet att rösta blankt. Det kan väl inte tolkas på annat sätt än att kandidaterna som var i final inte hade förtroende bland blankröstarna. Ändå var det uppenbart att man valde ledare för Borgå stift för de kommande åren. Det var ett viktigt val som man hade utvald rösträtt i som präst.

Under mina 37 år som präst har jag ofta stött på frågor hos den stora allmänheten när man inte förstår sig på kyrkan. Och jag har full förståelse för dessa frågor.

Det är krävande att kunna förstå hur präster i samma kyrka kan ha diametralt motsatta åsikter i många frågor. Det är jämförbart med ett politiskt parti som godkänner medlemmar som motarbetar partiets linje. Det blir otydligt vad partiet vill. På samma sätt tenderar bilden av kyrkan och dess budskap att fördunklas när motsatta åsikter framförs av kyrkans medarbetare. Präster i samma kyrka, men med motsatta åsikter i centrala frågor. Orsaken till olika teologiska linjer har sin grund i kyrkans historia och i val av prioriteringar. Dessa har ekon ännu i vår tid. Men när kyrkan utvecklas och linjedragande beslut fattas av kyrkans högsta organ är man bunden av dem.

Konservativa och ultraliberala har en sak gemensamt. En ovilja att kompromissa. Med facit i hand vet vi att sund utveckling skapas genom kompromisser. Genom att interagera och argumentera kan förändring äga rum medan ett stenhårt fasthållande av det egna som det enda rätta leder till alienation. Murar byggs mot övriga och energin för det fortsatta arbetet fås genom koncentration på de egna tankarna och den egna homogena gruppen.

Till sin struktur är kyrkan inte sådan. Folkkyrkan agerar med sin samtid och får sin styrka av den kristna traditionens grundtankar. En levande kyrka måste utvecklas och leva i sund dynamik med samtiden och traditionen. Bibeltrohet innebär enligt min mening att låta Bibelns ord möta samtiden – att tolka kultur, tro och etik, att förstå konst, litteratur och musik och oss själva och ge hopp för framtiden. Av kärlek till livet och det mångfasetterade goda livet.

Inkarnationstanken, att Gud blivit människa i Kristus, är i sig en tillräcklig motivering för att vi som kristna och kyrka skall fortsätta arbetet enligt samma modell. Kyrkan fortsätter inkarnationen genom att finnas mitt i livet där det kristna kärnbudskapet kan få fotfäste och bli till den befrielse och det mod evangeliet representerar.

Den inre förändringen av kyrkan innebär ett arbete med hierarki och ledarskapskultur. Förändringarna i vårt samhälle är så omvälvande att samtliga strukturer, från kyrkans högsta ledning till församlingarna, bör ses över. Kyrkans röst i medierna är ofta kyrkans ledares röster. Trots det möter de allra flesta kyrkans röst lokalt. Det sker i förrättningar och sammankomster varje gång en församling eller medarbetare ger uttryck för en tanke eller åsikt. Det budskapet kan inte vara vad som helst. Det bör vara förankrat i kyrkans tradition och huvudfåra.

Vår kyrka byggs nerifrån. Utan den välvillighet församlingsmedlemmarna visar genom sin andliga och ekonomiska insats skulle kyrkan inte finnas. Detta bör man beakta när man fungerar som präst i vår kyrka. Kyrkan är inte prästernas eller de anställdas. Kyrkan är allas. Vi är en folkkyrka. Vår nyvalde biskop Bo-Göran Åstrand har sagt att det vackraste ordet är välkommen. Detta återspeglar hans syn på kyrkan och dess utveckling och vad jag kan förstå ligger det i linje med det jag skrivit ovan.

Kyrkan har stora utmaningar framför sig. Det är inte rädsla och hot som skall bygga framtiden. I en av påskens texter frågar Jesus tre gånger av Petrus, efter det att Petrus förnekat och övergett Jesus: Älskar du mig? Denna tradition förmedlar en varm omsorg och omtanke. Frågan lyder inte: Är du inte rädd för mig nu när du gjort bort dig, borde du inte skämmas? Här förmedlas inget hot, inget fördömande.

Kärleken är centrum i den kristna tron. Jesu liv och gärning var kärlekens manifestation. Förlåtelsen, hoppet och modet fick rum i livet. Rädsla är kärlekens motsats. Förkunnelse om hot, straff och mörker och klumpig destruktiv etik har ingenting gemensamt med det kristna påskbudskapet.

Jag kan tänka mig att Jesu fråga till Petrus var präglad av spänning och förväntan, utgången oviss. Det som skett hade skett, det fanns ingen väg tillbaka. Men det fanns en väg framåt. En ny start som skulle präglas av kärlek och eftertanke, inte av hot och rädsla.

Anders Lindström kyrkoherde, kontraktsprost, Ekenäs

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning