Deras böcker fängslar läsovilliga barn – Pax-serien gör succé

Två bröder, nordisk mytologi och en spännande handling som utspelar sig i en verklig stad. Författarna Åsa Larsson och Ingela Korsell vill få barn i den magiska mellanåldern att läsa – och lyckas med det. Böckerna om Alrik och Viggo har blivit en slukarserie.

MARIEFRED Lilla Mariefred med inte ens 5 000 invånare är så idylliskt att det nästan är osannolikt. Först slottet som välkomnar en. Sedan tättliggande trähus, ingärdade gårdar och ett torg med sitt rådhus. En blänkande sjö, Mälaren, och liksom svävande ovanför allt: kyrkan.

Där, under den, finns det magiska bibliotek som Viggo och storebror Alrik, 10 och 12 år gamla, har som uppgift att skydda, för att freden ska bevaras.

De är huvudpersoner i Åsa Larssons och Ingela Korsells bokserie som är en kombination av fantasy och socialrealism i en förpackning som uppenbart tilltalar målgruppen 9–12-åringar. Den har översatts till ett tjugotal språk, sålt i 2,6 miljoner exemplar bara i Sverige och lockar kring 10 000 besökare till Mariefred.

Hit kommer de för att se platserna i böckerna som finns på riktigt. Undantaget är biblioteket, fast bara kanske. Faktum är att det har funnits ett kloster på kyrkkullen, och gamla ritningar visar på både tryckeri och rum för böcker.

Hemstad. Ingela Korsell och Åsa Larsson bor båda i Mariefred, en timme väster om Stockholm. Nu har också bröderna Viggo och Alrik flyttat in. Under kyrkkullen finns det hemliga bibliotek som de har som uppgift att skydda. Bild: Gustav Mårtensson

Den första boken i Pax-serien kom ut 2014, den sjunde i höstas. Nu arbetar Korsell och Larsson redan med den nionde delen.

– Pax bergtog oss, beskriver Larsson hur historien kom till dem.

Men att deckarförfattaren Larsson lade arbetet med den sista delen av sin vuxendeckarserie åt sidan, och läraren Korsell sin doktorsavhandling om barns skriftspråkande "i kylskåpet", beror dessutom på att de såg ett behov av böcker som just Pax.

Vi tar målgruppen på allvar och visar den respekt.

Som en tv-serie

Muren är tjock men hög. Åsa Larsson verkar fortfarande skärrad när hon berättar att hennes egen son har klättrat på den. På samma sätt låter hon ändå Viggo balansera på den gamla kyrkoruinen i Grimmen, den andra Pax-boken.

Sonen har inspirerat också på annat sätt. Det var han som fick henne att öppna ögonen.

– När han var i bokslukaråldern var han ingen bokslukare alls, inte ens en läsare.

Antingen var böckerna för barnsliga, eller så avskräckte de som tematiskt intresserade, som Harry Potter, med sina många sidor.

Ingela Korsell talar om en mellanålder – mellan trean och sexan ungefär – som ofta glöms bort. Trots att den har all potential. Hon kallar den magisk. Barn i den här åldern har en viss erfarenhet, men har inte stelnat i sina uppfattningar utan kan gå in i fantasivärldar.

Samtidigt kom oroväckande resultat om försämrad läsförståelse hos svenska barn – finländska också för den delen.

Så de satte i gång.

– Det är korta kapitel med cliffhangers i varje kapitel och i varje bok. Vi har tänkt det som en tv-serie. Egentligen är det en bok på 2 000 sidor uppdelad i avsnitt.

Språket är lättillgängligt, men inte naivt. Det finns svårare ord, men de förklaras.

Här kommer Korsells kunskaper som pedagog och språkforskare till användning. Hon påpekar ofta under skrivprocessen att "läsa mellan raderna" inte fungerar, även om Larsson kan tycka att "det fattar man ju" om en handling som hoppar över ett förklaringsled.

– Men då vinner lojaliteten med barnen över den litterära kvaliteten, säger Åsa Larsson.

Entusiaster. Barn- och ungdomslitteraturen får sällan den uppmärksamhet den förtjänar, menar Ingela Korsell och Åsa Larsson. Det märks också ekonomiskt, säger Larsson (t.h.) som har skrivit fem kriminalromaner. Även om Pax-serien är en succé ger de en spottstyver jämfört med hennes vuxenböcker. Bild: Gustav Mårtensson

Äkta svordomar

Skuggorna vid kyrkoruinen blir allt längre, decembersolen går tidigt ner. Två pojkar passerar på vägen hem från skolan. De kunde nästan vara Alrik och Viggo.

Trots idyllen i Mariefred finns samtidigt ett mörker i böckerna, både i handling och i bild.

Illustrationerna är viktiga när barn väljer böcker, menar Larsson och Korsell. I Pax tecknar Henrik Jonsson actionfyllda svartvita serierutor – så pass skrämmande på sina ställen att det finns förlag som inte har velat ha dem. Men författarna har stått på sig: bilderna och texten hör ihop.

– Jag tror att barn känner om det är för pedagogiskt uppfostrande och tillrättalagt, säger Ingela Korsell.

De är medvetna om att det kan finnas vuxna som väljer bort böckerna på grund av dem. Också språket kan avskräcka. När ungarna slåss på skolgården svär de, med råa autentiska ord.

– Barnen har hört dem alla och fler därtill. På det här sättet tar vi målgruppen på allvar och visar den respekt, säger Åsa Larsson.

Och Viggo hamnar ofta i slagsmål, han är en problemmagnet som Korsell kärleksfullt kallar honom. Då försvarar Alrik sin lillebror. Det är de två. Mamman är alkoholiserad, pappa förekommer inte. De är fosterbarn.

Fakta

Pax = fred

Pax kommer från det latinska Pax Mariae. Det betyder Marias fred som namnet Mariefred kommer från. Pax Mariae hette ett kloster som fanns i staden på 1400- och 1500-talet. I bokserien är brödernas uppgift att bevara freden, alltså pax.

Åsa Larsson och Ingela Korsell hade handlingen i stort klar för sig när de började skriva den tiodelade serien, men låter också berättelser och detaljer växa fram i varje bok. Till teamet hör Henrik Jonsson, illustratör och serietecknare.

Författarna har fått många förfrågningar från filmbolag, men väntar med beslut tills den sista delen är klar.

Alla väsen finns i nordisk mytologi. På samma sätt är den latin som används korrekt.

T.I.P.S = tönt i pinsam situation. M.I.M = mamma i mjukisbyxor. Alriks och Viggos kodord till varandra och författarnas lek med ord.

Nidstångar pålade med avhuggna hästhuvuden, obehagliga odjur till impar, näcken som vill dränka. Allt bottnar i väsen i den nordiska folktron men uppskruvat ett extra varv, till en "rejält läskig" nivå.

– Det är det som lockar, är Korsell övertygad om.

Det som de får mest respons på från läsarna är ändå pojkarnas öde, oro för att de ska skiljas åt eller att de ska tvingas flytta från Mariefred. Ingela Korsell berättar om barn som hemma utbrustit "tänk om det finns en Alrik och Viggo i min klass". Och ofta gör det det, på något plan.

Engagemang

I Mariefreds bibliotek, det som är i bruk i dag, lyfter bibliotekarien Stina Linse på en lucka i golvet, som för – ja vart? Efter ett tips från personalen har Larsson och Korsell skrivit in den i en av de senare böckerna.

Linse har verkligen inget emot att biblioteket får besökare på grund av luckan, eller Pax-serien.

– Jag ser ju vad som händer, Pax kan vara en ingång till andra böcker.

Fiktion och fakta. "Utan att tänka plockar han upp en sten och kastar. Den kraschar rakt in i glaset. Han plockar upp en sten till. Kastar. Pang. En till. Fullträff. Krasch. Klirr … Alriks hjärta dunkar. Jag bryr mig inte, tänker han." Citat ur Nidstången där Alrik av ilska kastar sten i orangeriet, som ser exakt lika ut i verkligheten som i boken. Bild: Gustav Mårtensson

Kyrkovaktmästaren igen har småroat konstaterat att där turister tidigare kom för att se kyrkosalen är det nu toaletten som väcker störst intresse – den som läser den femte delen vet varför.

Engagemanget på orten är stort, säger Åsa Larsson och Ingela Korsell. I skolan finns klasser som provläser manuskripten och ger respons, de har till exempel upptäckt inkonsekvenser, och författarna testar intrig och uttryck på dem.

Som belöning bjuds eleverna på fest varje gång en bok utkommer. Slottsfogden – jo, han finns – har redan föreslagit att den sista delen ska firas där allt kulminerar, i Gripsholms slott.

I arbete. På mängder av små lappar gör Åsa Larsson och Ingela Korsell anteckningar för att de ska komma ihåg detaljer och handling. De skriver var för sig men också mycket ihop. I knät hunden Trassel som också vistas i deras gemensamma kontor. Bild: Gustav Mårtensson

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00