Den vinner som erbjuder lösningar

Vi saknar makten att stoppa stora reformer, men vi har möjligheten att påverka dem.

I juli 2019 är det dags igen. Då axlar Finland för tredje gången rollen som EU:s ordförandeland. Finland får i uppgift att lotsa ett Europa med starkare ekonomi, men med en vision som för tillfället är oklar. Under de sex månaderna med Finland vid rodret kommer viktiga beslut sannolikt att fattas.

Efter att britterna beslutat sig för att köra sitt eget race befinner sig EU igen i en situation där Tyskland och Frankrike gör upp om agendan. I Tyskland har förbundskansler Angela Merkel ett försvagat mandat efter att ha tvingats söka en koalition med socialdemokraterna. Frankrikes Emmanuel Macron har fortfarande ett relativt starkt stöd för att driva sin reformagenda både på hemmaplan och i EU.

Macron har skissat upp visioner för Europa som går betydligt längre än någonting som övriga EU-ledare presterat på över ett årtionde. De mest radikala reformförslagen handlar om en gemensam budget och en gemensam finansminister. Macron vill även se en enhetlig flyktingpolitik och ett utökat samarbete i försvarsfrågor.

Merkels och Macrons intressen sammanfaller åtminstone när det gäller flyktingfrågor. För Tyskland som största mottagare av flyktingar är det viktigt att nå ett avtal som gäller hela unionen. Tyskland är även berett att öka satsningarna på ett gemensamt försvar.

Vilken roll har då Finland i detta schackspel mellan EU:s två ledande stater? Det är upp till oss själva om rollen är strategisk eller om vi blir uppätna under de första dragen när Merkel och Macron flyttar sina pjäser.

Spelet är förlorat om vi inte klarar av att ena oss och formulera klara ståndpunkter i de mest centrala frågorna. Lyckas vi däremot presentera konkreta lösningar på konkreta problem är situationen en annan. Kommissionen tar gärna emot välunderbyggda förslag, speciellt i lägen där det gäller att nå en kompromiss mellan två eller flera starka viljor. Det är där vi har vår chans.

Finland har fortfarande mycket att lära sig när det gäller att bevaka egna nationella intressen i EU och driva gemensamma frågor. Finland var först ut med att kräva en gemensam digital inre marknad i EU. Efter att ha tjatat om saken i åratal fick Finland sin vilja igenom och kommissionen började driva på frågan. I det skedet vändes blickarna naturligtvis mot Finland med begäran om en klar och tydlig handlingsplan. Någon sådan fanns inte med resultatet att andra intressen tog över initiativet.

När det gäller de stora frågorna som en gemensam budget för euroländerna och en gemensam finansminister räcker det inte med att vi bara säger nej. Vi måste vara beredda att tydligt kunna definiera på vilka villkor vi är beredda acceptera förnyelser av den kalibern. Vi saknar makten att stoppa stora reformer, men vi har möjligheten att påverka dem. Om vi dessutom lyckas erbjuda kompromisser som de övriga medlemsländerna kan acceptera kan vi se oss själva som vinnare.

Juho Romakkaniemi vd för Centralhandelskammaren

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning