Den värmande ryan blev konstverk

För 98 år sedan höll Gallerie Hörhammer en julutställning med ryor. I år har den första boken om modernisten Uhra-Beata Simberg-Ehrström, valörryans skapare utkommit.

Den första gången en rya nämns skriftligen i Norden är i en bokföring från Vadstena kloster på 1420-talet. I Finland sker det första gången på 1460-talet i Tavastehus slott. Då användes ryan främst som ett sängtäcke. Men tekniken att väva en flossa med stående lugg är mycket äldre än så, den är känd sen förhistorisk tid och har använts till sängfällar, kläder och mattor.

Under 1600-talet utvecklades slitryan med luggen inåt till en prydnadsrya med luggen utåt. Ryan användes tidigt som täcke i båtar, senare i släden – då uppkom den dubbelnockade ryan med lugg på båda sidorna. I takt med ökad ekonomisk blomstring utvecklades den dekorativa aspekten. Ryorna återfinns kring Östersjön i hela Skandinavien och Baltikum. I Finland spred den sig från sydväst längs strandlinjen upp mot Satakunda och Tavastland.

Upp på väggen

När intresset för de så kallade brudryorna avtog mot slutet av 1800-talet verkade slutet nära, men som genom ett under uppstod ryan i början av 1900-talet i form av en ny modern inredningsdetalj. Ryan flyttade upp längs väggen för att pryda salen eller lades framför soffgruppen. Jugendtiden placerade den som en bänkrya från väggen över bänken ner på golvet. Det uppstod en skara samlare och i december 1918 höll Gallerie Hörhammer en utställning. De finska ryorna influerades av internationella stilar: art deco, klassicism och till och med funktionalism. Under 1930-talet blev ryan en essentiell del av det finska hemmets inredning.

Dokumenterat. Boken om Uhra-Beata Simberg-Ehrström är utgiven av Stiftelsen Pro Artibus 2016. Redaktörer är Juha-Heikki Tihinen och Sabina Westerholm. Bild: Pia Maria Montonen

Vi närmar oss den finska designens guldålder i mitten av 1900-talet. Nu stiger ryan fram som ett konstverk i sig själv. Och modern heter Uhra-Beata Simberg-Ehrström (1914-1979), Anni och Hugo Simbergs dotter, som får äran att inleda en ny bokserie om finländska modernister utgiven av Stiftelsen Pro Artibus. Det här är också den första boken om vår berömda ryamålare.

Uhra studerade först keramik på Centralskolan för konstflit, men bytte till textilkonst för att skapa de färgmässigt mest fulländade verk vi sett under 1900-talet. Hennes tidiga ryor kännetecknas av en drömsk poesi men snart flyr ryorna mot det abstrakta, där färgen fyller upp de olika formerna. Hennes verk ter sig ofta bestå av enbart fyra färger, men de kan ha upp till hundratals olika toner. Själv poängterade hon att det var färgkombinationen, inte kompositionen, som alltid var hennes utgångspunkt. En målad skiss blev en ryamodell först tillsammans med en arbetsbeskrivning.

Medalj i Paris

Uhra Simberg-Ehrström färgade själv sina egna nyanser och kopparkastrullen ämnad för färgexperimenten stod alltid framme i köket, men själva vävandet av ryan överlät hon till vävare.

Uhra Simberg-Ehrström var formgivare för ryor för Finska Handarbetets vänner från 1935, konstnärlig ledare för Inhemsk Ull Ab och formgivare för Oy Finlayson-Forssa.

Bronsmedalj fick hon som 23-årig på världsutställningen i Paris 1937, åren 1951-1960 erhöll hon pris på alla triennaler i Milano – de årtionden som hörde till den finska ryans mest internationella tid. Sitt största verk, Skog, på 40 kvadratmeter skapade hon med sina vävare till världsutställningen i Montreal 1967.

I början av 1900-talet hade ryan cirka 10 färger, en mängd som tiodubblades till 1930-talet - men Uhra Simberg-Ehrström hade en palett på nästan 1000 nyanser. Därför närmar sig hennes rya en målning, ett exceptionellt konstverk i sig.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33